brunheten -

lyckan

Det värsta som kan hända min kreativitet är verkligen Lycka.

Nu den senaste veckan har jag liksom bara gått runt och vältrat mig i Lyckan. Blivit tårögd minst en gång om dan av Lycka. Häromdan blev jag det när jag och min man hamnade i samtal om allting som vi har byggt upp de senaste åren. Och så var han så snygg där han satt i vår gamla kökssoffa med mina fina pelargoner bakom sig i fönstret och jag ba uhuhuhuhuuuu.

Lyckan blockerar mig totalt. Jag kan inte tänka på något negativt. Får jag reda på att en män jag känner sitter inne nu pga kvinnomisshandel fylls jag av medlidande (för mannen!!) Informationen att en annan man fått fängelse pga krogslagsmål går mig totalt förbi. Berör mig inte. Jag stannar inte ens upp för att reflektera över den bedrövliga mansrollen. JAG SKITER I MANSROLLEN!

Tidigare har jag alltid tänkt att Olycka gör människan egoistisk. Men nu vet jag att det är Lyckan som gör det. Vilket ju är logiskt. Alla överklassungar på Djursholm skiter ju fullständigt i kidsen ute i Botkyrka. Moderater skiter i långtidssjukskrivna. Osv. Jenny P skiter i patriarkatet när hon är lycklig.

Ja. Det gör jag. I min familj är vi ett matriarkat. I skolan finns jämställdhet och genus med i allt vi läser. I lokaltidningen diskuteras mansrollen varje dag just nu. Till och med vår hankatt är underordnad vår honkatt. Vilket gör det väldigt lätt för mig att blunda lite ibland. Och slappna av.

Orsaker till lycka och ignorerande av patriarkatet:

* har just påbörjat årets sista kurser på universitetet. Det här året har gått över förväntan. Jag är duktig.

* våren!

* barnen!

* mannen! vi är inne i en otroligt romantiskt och kärvänlig period dessutom.

* brodern!

*grannar!

* kompisar!

* släkten!

* påsken som kommer snart och för alla fina vännerna med sig hem till ön!

* eventuell ny hobby på gång!

* huset!

* trädgården!

*pelargoner&penseér!

*eventuell kaninunge om ett tag!

*känslan av att ha Allt.

jag återkommer när Olyckan är tillbaka!