brunheten

Haft en sällsam dag med barnen och Sandra och hennes barn. Vi har gått runt stan kan man säga och ätit massa gott och barnen har lekt en massa. Jag och Sandra har pratat om viktiga saker som alltid.

Ikväll badade barnen och alla som har barn vet hur underbara badkvällarna är. Precis som att alla som har barn vet hur underbart det är att äga en studsmatta när man har barn.

Barn skrattar i bad och på studsmattor. Och det är så ljuvt att vara förälder när barnen skrattar.

Vi drog upp studsmattan flera veckor innan vad vi egentligen bestämt och nu vill de bara studsa. Vi har fönstret öppet och hör på deras skratt och lekar där ute på studsmattan. Och fåglarna kvittrar och blommorna knoppas och allt det där ni vet. Äckligt ljuvt.

Imorrn fyller svärmor år och sen är det helg igen. Förskolan var stängd idag så man kan säga att vi tjuvstartade helgen redan idag. Imorrn ska barnen dit men på fredag blir de lediga igen. Då ska vi Dega har jag bestämt.

Jennys bästa deg-dagar:

Fredag.

Jag vaknar vid 8.30 ungefär. Barnen har vart uppe en stund och sitter i soffan och ser morgonbompa. Jag hämtar tidningen och slår mig ner vid dem. Vi sitter länge så. Kollar bompa, läser tidning, har filtar över knäna, läser en bilderbok. Kanske reser oss och hämtar lite frukost men återvänder hela tiden till soffans mjuka famn. Låter förmiddan gå i soffan. Vid 11 går vi ut i trädgårn. Gungar. Pysslar. Går en promenad i skogen kanske. Eller till lekplatsen. Morsan kanske kommer in förbi en sväng på väg till jobbet. Maken kommer hem till lunch eftersom han slutar tidigt på fredagar. Vi äter typ köttbullar. Åker och handlar lite kanske. Tar ett varv på Rusta eller ÖB. Åker hem. Är i trädgårn. Fram mot kvällen går vi in och fixar fredagskvällsmat. Ibland taccos. Äter. Kollar alla bra bompaprogram. Äter popcorn. Avslutar dagen i soffan där vi även började den. Barnen går och lägger sig. Man ser på Skavlan. Man kanske fredagsligger lite. Och dagen efter är det Lördag. Gud. Vad jag älskar lördagar. Men fredagarna är ändå bäst.

Förresten gjorde jag nyss en Jävligt Äcklig Grej. Jag passerade en gräns kan man säga.

Jag hade gått och suktat efter glass hela kvällen. Och så la jag barnen, slog mig ner i fåtöljen med datorn och kände att NU är det dags. Jag visste att vi hade lite vispgrädde färdigvispad i kylen och jag hade fantiserat om just den grädden tillsammans med glass. Så jag la upp glass i en skål men när jag tog fram grädden låg det en död bananfluga i den... Lite utfluten var den, bananflugan... I grädden. Stendöd. Usch och tvi tänkte jag och ville rent instinktivt slänga hela grädden. Men icke. Icke ikväll. Istället petade jag ur bananflugan samt lite av grädden runt omkring den och åt upp all jävla grädde, efter att nogsamt ha undvikit alla tankar om att bananflugans innehåll (har bananflugor tarmar?) med all säkerhet låg utfluten i grädden och utan att låta tankarna nudda vid alla andra äckliga platser som bananflugan säkert vilat sina lortiga små fötter innan den nådde sin slutdestination i grädden... Det tänkte jag inte på. Då.

Men nu sitter jag här med ett visst illamående i maggropen... Tänk om bananflugan har suttit på en bajskorv eller dylikt....Ooooh vad äckligt! Men så går det! När man är girig och glupsk!