brutit kontraktet
Jag är trött och sur.
I alla år har jag SKRUTIT över att ha en man som inte är intresserad av sport. Det händer att han vill se Sverige-matcherna i VM och OS och så där. Men det har aldrig varit överdrivet eller sådär HJÄRNDÖTT som många andra (män) bänkar sig framför var enda matchjävel.
I ÅR deklarerade dock min man att han "väldigt gärna skulle vilja se på EM i år" och efter en stunds betänketid sa jag JA med en klausul om en egen tv i sovrummet. Denna ska han därför koppla in till på måndag då Sverige spelar första matchen. Men så ikväll så JAHA, då är det Tyskland Portugal och plötsligt sitter han här bredvid mig i soffan och glor. Förut ropade han dessutom till lite sådär upphetsat och det är ju inte DEN typen av upphetsning som jag uppskattar en lördagskväll!
Jag känner att maktbalansen rubbas här lite nu. Det är inte vanligt att han bestämmer vad som ska ses på tv här hemma nämligen (i gengäld bestämmer han nästan alla filmer vi ser).
Min man får gärna vara sportintresserad, men i såna fall av fysiskt utförande av sporterna. Att sitta och SE på när andra sportar, nej. Jag begriper mig inte på det. TÄNK PÅ BARNEN I SYRIEN FÖR FAN vill jag skrika och nyss började jag diskutera vårt äktenskap på ett väldigt djupt och ingående sätt, allt för att försöka få en skymt av MIN man där inne i den sportintresserade varelsen bredvid mig!
Idag har vart en dålig dag. I mitt personliga avtal med mig själv står att jag aldrig ska dricka alkohol, aldrig vara berusad eller på andra sätt PÅVERKAD av alkohol i sällskap av mina barn. Men idag har jag varit TRÖTT. På grund av alkoholintag igår. Jag SKÄMS för mig själv. Jag har inte mått dåligt, inte ens haft huvudvärk faktiskt. Men TRÖTT har jag varit, vilket har påverkat dem såklart. Seg och trött och lättirriterad har jag varit. ALDRIG MER. Ska det ske.
IMORRN ska vi därför gottgöra våra barn och steka pannkakor och packa matsäck och åka iväg till TJAUKLE på Familjeutflykt. Det ska bli sådär idylliskt och nästan äckligt perfekt har vi tänkt.
Har nu svarat på era kommentarer i kommentarsfältet. Det kändes lite krystat, men det blir nog bättre ju mer jag för öva :)
Puss på er
"... nyss började jag diskutera vårt äktenskap på ett väldigt djupt och ingående sätt, allt för att försöka få en skymt av MIN man där inne i den sportintresserade varelsen bredvid mig!"
Jätteroligt! Själv valde jag en man som tutade i mig i början av vårt förhållande att han inte ALLS var sportintresserad, men som det senare visade sig att han gärna går på varje hockeymatch som vårt hemmalag spelar. Och nu är vi nyligen skaffat Viasat och fick då ett prova-på-erbjudande med samtliga kanaler. Sportkanalerna har gått varma kan jag säga... besviken
Jag vet! Man känner sig LURAD! Arg! Dock går min man inte på några matcher- än. Men det kommer nog säkert med åren!
Intressant med den där feldefinitionen att "Sportintresserad" innebär att vara intresserad av att titta på ANDRA som sportar. När blev det så? Jag hävdar själv att jag är väldigt sportintresserad - jag sportar gärna och försöker få barnen att tycka det är roligt, men att se på andra som sportar är helt obegripligt tråkigt.
Tyvärr tycks det finnas någon slags mansnorm att man ska tycka det är roligt titta på sport, och jag hamnar ibland i läget att jag måste förklara mig varför jag inte håller på något fotbollslag o.s.v. Å andra sidan tycker jag att man får repektera de som har det lite udda intresset att se på när andra sportar, så länge det inte går ut över annat och börjar likna ett beroende. Det är ju en sorts avkoppling.
