brunheten

Det här med EX alltså.

Jag och min man bodde ju tillsammans i 1.5 år innan vi faktiskt BLEV tillsammans. Under de här åren som "vänner" (vänner med fördelar) hann vi med att plågsamt nära gå igenom alla våra ex med varandra. Tyvärr ledde även detta till att vi vet EXAKT vilka av varandras prylar som den andre fått av sina ex...

 

 

Det började med en liten dinosaurie i glas. Som Han hade fått av sitt ex. Ett ex tyvärr även jag hade fått min beskärda del av.

Jag krävde att dinosaurien skulle slängas. Han var motvillig. Han tyckte mycket om den. Sa att den saknade betydelse, men att den var fin.  Jag sa "hittar jag den så kastar jag den". Numera ligger den där dinosaurien gömd någonstans. Ingen vet vart. Inte ens min man. Han har glömt vart han gömde den och efter att han gömt den har vi flyttat 2 gånger. Han har även lovat att om jag kan hitta en annan miniatyrdinosaurie i glas så ska han leta reda på och kasta dinosaurien han har men inte vet vart den är.

 

Sen skulle vi skänka lite grejer till en Röda Korset- loppis. Jag ansvarade för det. Gick igenom barnens leksaker. Och hittade en liten mjuk, gosedjursdinosaurie (min man var/är väldigt intresserad av sånt som ni kanske förstår). Jag visste att även denna dinosaurie kom från exet och kände DIREKT att DEN HÄR kan vi nog klara oss utan! DEN HÄR passar MYCKET BÄTTRE hos något annat litet fattigt barn som kanske biter i den eller bajsar på den ganska mycket. Så jag skänkte bort den. Poff. Borta!

 

Min man blev lite sur för att jag gett bort hans saker utan att fråga. Och krävde då att även få skänka bort min vackra iranska servis som jag fick av mitt ex mamma. Han hotade med att SLÅ SÖNDER SKITEN om jag inte gjorde mig av med den. Jag vägrade. Lät den stå längst inne i ett skåp i några år. Och så nu när vi fick ett vitrinskåp fick den flytta in där. Står längst fram. Maken säger ingenting. Han har nog glömt.

 

Min make har även ett äckligt gammalt fikus-träd som han har fått av sitt ex mamma. Jag hatar det. Han vattnar det aldrig så med jämna mellanrum står det helt utan blad. Så går maken in i en vattningsperiod och så lever trädet upp. Jag har aldrig vattnat det. JAG VILL ATT DET SKA DÖ! Jag har vägrat ge det plats i våra "offentliga" rum. Och en gång kastade jag det. Inte av illvilja egentligen, utan mer för att det var stendött. Maken gick då ut och hämtade trädet. Planterade om det och VIPS så levde det upp.

Numera står det satans fikusträdet på skänken på vårt sovrum vid fönstret. Det är det första jag ser när jag vaknar på morgonen. Jag hatar det och har djupt illvilliga planer på hur jag ska kunna dräpa det.

 

Utöver det har jag en gammal tröja som har varit mitt ex. Det är en bra tröja när man röjer i trädgårn så det händer att jag har på mig den.

 

Och man kan väl säga att det är lika. Jag har min rosa iranska servis  och min tröja och han har sitt träd, samt en miniatyrdinosaurie i glas som ingen minns vart den är.

Våra ex finns alltså med oss här i vårt hem och påminner oss om hur mycket bättre livet blev utan dem, kan man säga! :D

 

Vilka erfarenheter har ni har ex och deras jobbiga presenter och tillhörigheter?