brunheten

Nobody puts baby in a corner

vila min själ

Ich habe angst.

Ich habe grose angst.

 

Sommarångest. Jag mår fan inte bra av sommaren.

Jag mår bra från mars ungefär, när blåsippor och sånt börjar dyka upp. Fram till mitten av juni. Efter midsommar blir det mörkt. För mig alltså. 

För då börjar nämligen ångesten över att sommaren snart är slut. Över att det blir mörkare och mörkare för varje dag som går.

Den här massiva DÖDEN som man tvingas bevittna- ÅR EFTER ÅR alltså! Jag blir tokig!

 

Idag har jag vart helt ur fas. 

Maken har haft semester i 3 veckor och så ska han jobba denna vecka och sedan vara ledig två veckor till, samt ytterligare en vecka sen i september. Men imorse när jag vaknade, ensam med barnen så kände jag bara att "jaha, nu är sommarn slut". Det var det, osv. 

Solljuset idag har vart sådär orange´t som det är i slutet av sommaren. Det har blåst och jag och barnen har vart helt ensamma hela dagen. Ensamma i sensommaren. Min själ alltså. Den har skrikit om nåd idag. 

 

Jag har hela tiden legat på gränsen till ett sammanbrott men inte ramlat över kanten. Så har det känts. 

 

Amanda Schulman och hennes syster pratade i en av sina poddar om en särskilt personlighetstyp som en forskare forskat kring, nämligen den Högkänsliga personlighetstypen. Det finns ett test man kan göra för att se om man stämmer in på det och jag svarade ja på i princip alla de frågorna. 

Jag tror att när man är en Högkänslig person så är det jävligt jobbigt med årstiderna. Eftersom man KÄNNER allting så jävla starkt. Som på våren. Jag KÄNNER alltså när knopparna brister och JA det GÖR ONT! Och så sensommar/tidig höst när allting dör. Så OTROLIGT plågsamt! Från mitten av oktober fram till mars ungefär är det lugnt. Förutom där runt jul förstås. Det är alltid väldigt mycket känslor kring jul. Men annars får man säga att jag trivs som bäst när allting ligger dött och ingenting gror! 

 

Imorrn firar jag och min man 2årig bröllopsdag. Jag hoppas att min själ har lugnat ner sig lite tills dess. Ovanpå det ska barnen åka till mamma. Ja det är sommar och mor och farföräldrar i det närmaste slåss om att få ha barnen. Egentligen har jag ingen lust att lämna bort dem. Vi hade planerat att fira bröllopsdag alla 4 i år. Men så ville mamma så gärna ha dem och barnen vill ju dit så jaja. Man får ju tacka och ta emot. 

Vi måste hålla i pengarna så det blir ju ingen utsvävning på bröllopsdagen. Det blir det aldrig. Jag personligen har mer känslor kring vår förlovningsdag- på julafton. Men ligga ska vi väl i alla fall göra. Det är ju billigt också. :)

 

Idag har jag och ungarna hängt på en skolgård i närheten av vårt område. De fick klä på sig själva idag och hade båda två på sig utklädningsprinsessklänningarna. Det glittrade om dem där de klättrade i klätterställningarna och gungade på repgungorna. Och jag tänkte att det är inte KLÄNNINGARNA i sig som är problemet. Precis som med vilken könsroll som helst så är det ju OMGIVNINGEN som lägger värderingar bakom kläderna. 

När mina barn kommer klädda i prinsessklänningarna blir folk helt till sig. Börjar prata babyspråk och daddar om hur gulliga de är. Spelar ingen roll om barnen har svärd i händerna och skriker - FLYTTA PÅ DIG, DU ONDA DRAKE och egentligen leker stencoola hjältinnaprinsessor. ALLA ANDRA har ju redan bestämt att de är vackra prinsessor som är helt menlösa i denna värld.

Feministerna är inte ett dugg bättre. För när en feminist ser en liten tjej i prinsessklänning tänker hon saker som "stackars förtryckta lilla barn" och "gud vilka hemska föräldrar som utsätter sitt barn för det där". Feministen gör alltså precis samma sak. Lägger värderingar och sina fördomar rakt på mina coola små prinsessor som älskar att klättra i klätterställning med sina glittriga prinsessklänningar. 

 

Det är precis som Carolina Gynning skriver i boken "ego woman". Om när hon till slut tog ur silikonet ur brösten helt enkelt för att det inte funkade att se ut så. Människor i allmänhet dömde henne så hårt som både blåst, kåt och tillgänglig och de "intellektuella" dömde ut henne direkt. 

 

Jag blir så jävla trött på sånt där. Ska fan skriva en krönika om det. 

 

Nej tvi. För min själ  idag. Den skulle behöva socker. Ett tjockt lager socker runt själen, Dirty Dancing och ryggläge i soffan är vad själen skulle behöva. Det får bli ett äppelhelvete och lite Aktuellt istället...

 

Har förresten snöat som fan på Alien-filmerna på senaste och sett alla på raken, samt nya filmen med Nomi Rapace som går på bio nu- Prometheus. Älskar Sigourney Weaver.

 

Puss på er

 

3åringen och hennes bästekompis

 

Kattungen vi ska behålla- Gosan

 

 

 

Min sambo är som du och det smittar av sig =(

Men du jag är också en extremt högkänslig person men lärt mig att tekniker för att klara av det. Du kan ju fokusera på den OTROLIGT vackra hösten! Det finns inget så magiskt som alla dessa färger som fullkomligt sprakar på hösten! Sådan skönhet, när ännu varma vindar smeker kinderna, när du kan ha på dig en yllig mysig kofta o dricka varmchoklad. Du kan gå o grilla korv eller något annat med ungarna o mysa. Det finns så mycket bra att fokusera på. Kram till dig!