äventyr och livets stora frågor

Några saker jag återkommande funderat på den senaste tiden:
 
* När jag är törstig, vilket ju händer att man blir när man har diabetes, så tänker jag alltid på den där jäkla Coca cola- reklamen som gick för några år sedan. När en man sprang genom öknen och var så jävla törstig  och sprang runt och hallucinerade om coca cola. Och till slut kom han fram till nån slags by och då var han typ död men DÅ fick han en coca cola och så blev han så jätteglad.
Alltså, när man är törstig är man väl ändå sugen på vatten???
Finns det NÅN som är sugen på LÄSK när man är törstig? Man blir ju törstig av läsk liksom. I alla fall om man har diabetes. Jag vet inte hur det är med er andra som inte har diabetes.... Blir inte ni törstiga är läsk? 
Och på tal om det- det SÄMSTA man kan dricka när man är törstig- juice. Särskilt äpple eller apelsinjucie. Då blir man ju supertörstig helt plötsligt. 
 
* Nu har vi bara två kattungar kvar och kattmamman har förvandlats totalt. Hon leker med sina barn! Tar in stora äckligt skalbaggar åt ungarna som de ska öva sig att jaga. Hon skuttar runt och jagar ungarna i huset och oftast har de jätteroligt. Men ibland... Ibland går det liksom överstyr... Hon hamnar i närkamp med nån av ungarna och biter dem lite för hårt... Och då skriker de... HUR TROR NI att ungarna påverkas av det här psykiskt? Känner de ungefär samma sak som när barn får stryk av sina föräldrar? Känner de sig oälskade? 
Kattmamman favoriserar en av kattungarna lite också... Den minsta, som är nästan exakt likadan som mamman själv... Tror ni att den andra känner sig oälskad och osedd? 
 
Igår hände en MAGISK sak!
Min gamla vän Sara annonserade på fejjan att hon hade två Coldplaybiljetter som hon ville sälja Fatta! Folk har stått och köat för att få köpa de här biljetterna och på Blocket säljs de för überpriser. Men vi fick dem! För inköpspris! 
Så nu har jag och maken spontanbokat båt och boende och åker till Sthlm och Globen bara över torsdagen. Hem igen på fredag morgon. Det känns så himla spännande! Precis vad jag behövde! Ett litet äventyr!
Coldplay har länge stått med på vår lista över Band/artister att se så det känns ju lite magiskt faktiskt. 
Jag kommer grina om/när de spelar den här låten:
Det är min barnsång. Jag tänker så jävla mycket på barnen varje gång jag hör den. Och blir alldeles grinsugen. 
 
 
Så tack Jesus/Sara&Johan. Lite äventyr är just vad den här gamla morsan behöver. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0