brunheten

Skärtorsdag.

Sitter och funderar på att krönika om mans-skatt. Nej. Jag verkar verkligen inte nära en önskan om att bli omtyct och populär.

Läste någonstans att brist på Självkänsla kan jämföras med ett hål inombords som man istället hela tiden försöker fylla med bekräftelse, genom att vara duktig och allmänt perfekt.

Jag kom fram till att jag inte har dålig självkänsla.

De enda gångerna på året då jag anstränger mig för att komma i närheten något slags Mamaideal är runt barnens födelsedagar. Jag sliter fan ut mig. Bakar, städar, pyntar, har mina regler och rutiner. Hurtar runt med ett krampaktigt leende på läpparna. Hurtfrisk fasad. Överglad och lycklig. Man bryter inte ihop på sina barns födelsedag. Man håller ihop. Man grälar inte med sin partner. Man är inte sur eller på dåligt humör. Man är jätteglad och hurtig. Så det är jag. Jag klär mig i blommiga klänningar och sminkar mig. Jag bakar kakor. Dukar fint med mormors gamla servis. Blåser ballonger med min lilla ballongpump. Väljer ut det bästa och godaste godiset till fiskedammen. Liten present i varje påse. Fjäskar för eventuellt grininga barn. Ler ler ler. Hello Mama. Det är jag.

Det har dock inte nått att göra med min självkänsla utan med mitt Dåliga Mammasamvete. Ja jag kallar det så för jag har träffat på få män med samma dåliga samvete som man ofta kan påträffa hos mammor. Hos nästan alla mammor jag någonsin mött faktiskt.  Det dåliga mammasamvetet är en del av instinkten. Ett sätt att alltid hålla oss på topp och göra oss till världens bästa mammor. Alltid ifrågasätta det man gör/säger till/uppmuntrar barnen till osv. För att få till det Allra bästa.

Det där dåliga samvetet sticker fram sin kärleksfulla nos varje gång du ser en mamma först tillrättavisa sitt barn då barnet gjort något mindre bra, för att sedan ta det lilla barnet i famnen då och viska tröstande ord då barnet börjar fjantgrina. Det dåliga samvetet är det du hör då en mamma säger  - Nu ska vi gå hem!!!!....jaja jag ser ju hur roligt du har....en liiiiten stund till då..

Det dåliga mammasamvetet går ner i arbetstid för att kunna hämta barnen tidigt på förskolan och skiter i både pension, karriär och jämställdhet. Det dåliga mammasamvetet är otroligt inkonsekvent och det dåliga mammasamvetet stannar uppe hela nätterna och bakar kakor, slår in presenter/julklappar och målar ledtrådar till skattjakter varje jul/påsk/födelsedag osv. Det dåliga mammasamvetet fixar det där onödiga, extragrejerna som egentligen inte alls behövs men som är roligt och fint för barnen.

När jag väl tänker på det så har nog pappor sin beskärda del av det dåliga samvetet också...

Jag vet ju att mina ungar skulle bli glada för köpekakor och tre ballonger på golvet också. Jag vet att de inte skulle dö av att gå lite längre på förskolan. Jag vet att de inte skulle bli ledsna över en jävligt enkel utklädningsoutfit. Ändå sitter jag och fäster tusen fjädrar på en gul stickad tröja varje påsk när mitt barn vill vara kyckling.

- Mamma! Jag var den enda kycklingen på dagis idag!

Hon älskade det. Att vara den enda kycklingen. Hon gillar att sticka ut ur mängden. Hon kommer säkert bli punkare sen. Pierca sig vid 14. Tatuera sig vid 16. Jag älskar det.

Nu ska jag slå in paket till morgondagens 3åring. Vackra paket med Toy Story- papper på. Samtidigt ska jag fundera ut en krönika som eventuellt kommer att göra mig otroligt inpopulär. Det skiter väl jag i.

Exempel på dåligt föräldrasambvete. OBS: inte mina bilder. Såhär ambitiös är jag faktiskt inte(vilket endast beror på dåligt kunnande..):