brunheten

Några av er som läser den här bloggen började kanske göra det kring det där lilla bloggbråket jag hade med en stor bloggare. Källhänvisning och refereing handlade det om och det blev ett jäkla liv.

 

Igår träffades jag och den bloggare, som tidigare var en av mina närmaste vänner. Vi har inte pratat sedan Bråket. Men igår pratade vi. Och det var skönt. Och vi sa förlåt och kramades och gav varandra komplimanger och vände ut och in på hela bråket och hela vår vänskap och allting blev milt och soligt igen. Kanske tar det ett tag innan allt blir som vanligt, kanske blir allt aldrig mer som vanligt. Men det viktigaste är i alla fall gjort. Förlåten, förklarandet och analyserandet. Vi analyserar så jävla bra ihop.

 

Vi pratade om våra svaga sidor och om hur olika vi är i hanterandet av dem. Jag erkänner inte gärna mina svaga sidor, medan hon stöter och blöter och arbetar med dem.

 

Under vårt samtal kom vi att prata om Viljan Att Vara Omtyckt, en vilja som vi båda uppenbarligen har.

Sedan jag blev vuxen jobbar jag så att jag Väljer Ut mina vänner noga och jobbar sedan för att de sa tycka om mig. Och då blir det väldigt viktigt för mig att de ska tycka om mig också.

Resten av mänskligheten skiter jag i ganska blankt, vilket gör att jag kan skriva blogg och krönikor utan spärrar, gränser eller oro. Helt enkelt för att jag inte bryr mig.

Men när det gäller de jag verkligen bryr mig om kan jag bli nästan manisk. Älta konversationer efteråt och oroa mig över vad hen tyckt. Pratade jag för mycket? Var jag för mycket? Sa jag något plumpt?

Så håller jag på. När det gäller de jag verkligen bryr mig om och tycker om. Vilket inte är särskilt många.

 

Jag har faktiskt en nästan läskigt nonchalant inställning till Övriga Människor. Det blev så efter att jag fick barn.

De relationer jag har nu är få och väldigt nära. Skitnära. Det är relationer där inget ytligt skit finns. Inga gardinsnack. Det är rakt på sak och pang på. Om dödsångest, politiska ställningstagande, äktenskap, moderskap och sex och samlevnad. Psykologi. Utmattning. Allt som liksom är Livet. Pratar jag om i mina relationer. Och visst, lite gardin och tapetsnack är trevligt emellanåt det också. Men inte hållbart i längden.

 

Jag bryr mig så otroligt mycket om vad dessa få människor tycker om mig och jag skiter så otroligt mycket i vad resten av alla människor tycker om mig. Nej det är inte som jag säger bara, det är så! Jag. Bryr. Mig. Inte. Och ibland kan det skrämma mig lite. Men mest är det skönt.

 

 

Den brusande treon i mitt glas som jag träffade igår, henne bryr jag mig om. Hon är en av få. Förhoppningsvis kommer hon brusa i mitt glas även i fortsättningen.

 

 

I helgen ska jag träffa några av de där andra få som jag har så väldigt nära hjärtat. Det ska bli ljuvt. Tror att jag kommer prata ihjäl tungan.

 

Ska faktiskt till Sthlm HELT SJÄLV i helgen! Wiiihoooooo big mama ska på Äventyr kan man säga!

Äventyr och äventyr. Detta är min rutt:

Lördag:

ta båten till nynäs

sedan bussen till cityterminalen

sedan t-banan till alvik

Sedan t-banan tillbaka till t-centralen

sedan t-banan tillbaka till alvik

Söndag:

sedan t-banan till cityterminalen

sedan bussen till nynäs

sedan båten till gotland

 

Ja alltså jag ska ju GÖRA saker där emellan. Men just RESORNA är ju inte direkt spännande. Men det ska ändå bli skönt att komma iväg på en liten liten tur helt själv. Jag ska på 25årskalas mitt i city och bo hos min fina kusin i Alvik. Jag ska inte bli på fyllan för jag ska iväg hemåt redan på söndagsförmiddan. Men jag vara vara Avslappnad I Själen har jag tänkt.

 

 

Så. Nu skriva kvinnofridstext. Den sitter så sjukt långt inne..Fattar inte varför..