från himmel till helvete på 45 minuter

Runt 13.10 idag släpade jag vagnen med sovande son i mellan öppna förskolan där vi spenderat förmiddagen och skolan där vi skulle plocka upp storbarnen samt varsin kompis till dem. Under den sträckan gick jag och tänkte på allt som var JÄVLIGT. På hur trött jag är. På tandsatan som gått sönder och värker ända upp i kindbenet men som ändå inte får mig att ringa tandläkarn. På hur många kvällar som vi tänkt att vi ska knulla men hur jag sedan backat pga ont i magen. På hur trött jag är på min jävla medicin som tycks ha fuckat upp min mage totalt. På hur dåligt det är att jag inte tagit min medcin på en vecka nu för att jag behövde ha en pause från magsatan (men inte fått det ändå) och nu inte riktigt förmår mig att börja med helvetet igen. På vårhelvetet och soljäveln som skiner för mycket och på hur jag SER att det är jävligt VACKERT ute nu men inte riktigt kan glädjas åt det eftersom ja, jag ORKAR liksom inte ta in det riktigt. Och så saknade jag när barnen var små och jag liksom VAR i naturen på ett helt annat sätt eftersom två småbarn liksom KRÄVER CARPE DIEM medan ett tillåter att man lite halvt hänger kvar i sin egen lilla värld och det är i mitt fall inte särskilt positivt. Ja jag liksom frossade i allt NEGATIVT och dåligt och jag tänkte att det är ju för jävligt att man aldrig kan få vara riktigt jävla glad och lycklig. 
 
Sedan gick det cirka fyra timmar och jag befann mig i lyckorus när jag vandrade runt i min vackra trädgård medan barnen lekte, David grävde (han gräver så jävla ofta), fåglarna kvittrade och solen sjönk bakom trädtopparna.  - FAN VAD VI HAR DET FIIIIINT, ropade jag till den grävande, i det närmaste lyrisk. 
 
Jag orkar fan inte med mig själv alltså. Jag kanske är bipolär ändå då. Med JÄVLIGT snabba skov får man säga. 
Undrar om det är normalt att typ vara halvt självmordsbenägen på förmiddagarna för att sedan börja kunna känna glädje fram mot två och sedan befinna sig i totalt lyckorus vid sex? Är det våren som gör det? Ljuset? Att jag mår dåligt så länge det är ljust och bra när solen försvinner bakom trädtopparna? Eller är det blodsockret? Att jag vaknar med höga värden och vill dö för att sedan bli gladare och gladare för varje steg kroppen tar och för varje steg som blodsockret sjunker? Är det gluten kanske? Sköldkörteln? INT I FAN VET JAG! Men gud vad skönt det vore om jag någonsin kunde få veta. 
 
Vad skönt det skulle vara om man någon dag i livet kunde få prova hur det känns att ha en dag då man vaknar och känner sig normalt glad och sedan är det liksom likadant resten av dagen. Att man är normalt glad bara. 
 
Men fy fan vad det verkar tråkigt bara. Och vart skulle JAG vara i det tråket? En väldigt stor del av att vara jag är ju att känna tusen olika känslor på samma dag. Att vandra mellan himmel och helvete på 45 minuter och vice versa. Om jag någonsin skriver en bok så ska den nog heta det faktiskt: från himmel till helvete på 45 minuter.
Jag antar att det blir mina memoarer. 
 
En bra grej är iaf att jag med åren förstår att det finns många, många andra som är som jag. Och även att det finns de som verkligen inte är det. Jag har alltså träffat människor som sagt att "jag är oftast glad och inte så mycket annat". Som liksom är medvetna om sitt lugn och sin enformighet. Jag dras oftast till såna människor nämligen. Min man är tex en av dem. 
 
Nu vandrar jag långsamt in i PMSdimman iaf. Ca 10 dagar till mens och ja, det är ju helt klart igång, maskineriet. Jag har bestämt mig för att tänka att det ska bli SPÄNNANDE. Jag blir så fasligt kreativ vid PMS så bara GUD VET vad som kommer att komma ur mig den här månanden! 
 
Här är dagens låt:
  
 
 
 
Sån här musik har jag i blodet. Ola Magnell, Marie Bergman, Cornelis, Björn och Bennys tidigaste orkestrar. Jag är liksom indränkt i God Musik. Vänstermusik. Feministmusik. Jag älskar min mamma för det. 
 
Imorrn kommer Nina. Frid vare med mig. 
 

Kommentarer
Postat av: Y

Det finns den där "ultra rapid"-varianten av bipolär sjukdom, bipolär 2,5 kanske den heter? Jag tycker det är svårt det där. Har bipolärdiagnos själv men det är många frågetecken där, tycker jag kan se andra orsaker till allt som av psykiatrin menar är bipolärt. Jag har ju ad(h)d med och det brukar också inkludera humörsvängningar, jag tror att det beror på det i mitt fall. Borderline är det då helt säkert inte i alla fall. Har du frågor kan du ju skriva på FB om du vill. Du har säkert bipolära i din närhet att prata med men du är välkommen att skriva alldeles oavsett :-) Du får lista ut vem jag är i så fall, host. Mvh, anonym

2016-09-11 @ 10:59:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0