vem är du?
För ett tag sedan skrev jag att jag inte önskade kommunikation i min blogg, utan mer gillade att predika.
Varje lördag skriver jag krönikor i lokaltidningen på Gotland. I kommentarsfälten efter dessa krönikor brukar det debatteras friskt. Ibland konstruktiva, bra diskussioner, ibland mindre bra och ibland rent elaka. Ni får förstå att jag har stått ut med spott och spe i snart 4 år nu och dessa fyra år har fått mig att inte riktigt orka med såna där debatter. Eftersom jag formulerar mig som jag gör (kaxigt, ganska hård ton och med en viss besserwissighet, i know) går folk igång och ja....
En annan orsak är tiden. Jag har ingen i-phone och jag har två småbarn (vilka är orsaken till att jag inte har någon i-phone eftersom jag är en person med beroendebeteende). Skulle en debatt plötsligt uppstå på min blogg skulle jag vilja medverka i den. Jag skulle vilja passa datorn för att kunna stoppa in kommentarer på rätt ställe. Jag skulle vilja styra upp och försvara mig. Men jag vill inte ta den tiden från min små havregryn.
Däremot tar jag gärna emot sansade kommentarer på det jag skriver. Och konstruktiv kritik. Nu är ni ett antal som faktiskt läser min blogg varje dag. Och jag undrar vilka ni är? Hur gamla är ni? Var bor ni? Vad gör ni?
Känner vi varandra? Varför läser ni? Vad vill ni läsa om? Genus? Vardag? Barn? Sniglar? Och sånt. Vill jag veta.
