om det bruna slottet och dess trädgård

Planer för min trädgård inför våren:

 

* 3 rosenbuskar utanför köksfönstret

* lavendel och penseér i de vita stora utekrukorna

* blomsterkrasse i tunnorna

* pelargoner på trappan

* tagetes i framkanten av rabatten som jag ska få (det ska bli en kärleksgåva från min man som ska gräva skiten. Medan han gräver ska han tänka kärleksfulla tankar om mig vilket på så vis resulterar i en rabatt fylld av kärlek)

* andra blommor jag vill ha i min rabatt: solros längst bak, ringblommor i massor, luktärt oxå i bakgrunden, prästkragar

Detta är vad jag hittills har planerat. Vi får se hur det går.

För året hoppas jag även att mina två lupiner som jag planterade rakt ner i gräsmattan i ett hörn av trädgården ifjol har förökat sig åtminstone lite. Lupiner är ju kända för att föröka sig som fan. Hoppas de vill göra det hos oss oxå. Jag hoppas även att mina vänner blir glada över alla tulpaner de kommer att få av mig i vår. Förrförra året satte jag nästan 100 lökar lite överallt i trädgården som nu är på väg upp. Satte påskliljor förra året som är på uppgång nu också och utöver de alla de arter som tanten som bodde i huset i 50 år innan vi flyttade in, planterade. Jag brukar kunna göra de allra vackraste buketterna med blommor från min egen trädgård varje sommar, tack vare henne. Det är en mäktig känsla att plocka blommor som man vet att en annan kvinna, i en helt annan tid, har planterat här.

 

Paret som bodde här innan oss bodde alltså här i 50 år. Och det är så häftigt varje gång man upptäcker något nytt av allt som de lämnade efter sig. Särskilt min man upptäcker grejer när han renoverar. Jag upptäcker saker i trädgården. Hur hon plockat in vitsippor och planterat under den rosa rosen på gården. Hur deras själar liksom svävar lite över oss nu. Det är fint. Vårt hus har en historia. En själ. En vänlig själ. Som jag älskar.

Det tog ganska lång tid sedan vi flyttat in, innan vi började känna att huset var Vårt. Farbrorn som bodde här tidigare var hemmasnickarare och har gjort mycket grejer själv i huset. Hela köket har han gjort. Trappan har han snickrat. Vartenda förråd är hemmabygge. Tillbyggnader osv. Men det har ändå absolut inte känts konstigt eller jobbigt utan mer känts...fint.

 

I början hände det att jag var mörkrädd, men aldrig numera. Det känns mer som att de står bakom axeln på en ibland. När man diskuterar vart den nya Kärleksrabatten ska ligga. Eller vilken tapet man ska sätta upp. Och varje gång vi svär över någon omöjlig konstruktion i huset (typ trappan..) ber vi alltid tyst om ursäkt efteråt :) Ja det låter helflummigt och inte alls likt mig egentligen. Men just här i vårt hem känns det så tydligt på något sätt. Att själar vakar.

Har jag berättat om Spökhälsningen??? Inte? DÅ ska jag göra det nu!!

Jag hade hämtat ungarna på dagis. Vi kom hem en bra bit innan fem och ingen bil stod på uppfarten eftersom maken ju jobbar till 17. Vi kom in i hallen, vilken är liten och trång. Jag ställde mig med näsan vänd mot (insidan av) dörren och ryggen mot trappan och dörröppningarna till övriga rum. Jag stod nedböjd över ett av barnen och hjälpte henne av med kläderna då jag klart och tydligt hör ett HEJ bakom mig. I en nanosekund tänker jag "va, är David hemma" och jag rätar mig upp, VÄNDER MIG OM och säger HEJ. Men ingen finns där. Fattar ni? Jag hälsade på ingenting! Som en psyko!

 

Jag blev inte rädd. Har sällan reflekterat över det faktiskt. Bara tänkt att "jaja han ville väl hälsa oss välkommen hem". Han. Som bodde här innan oss alltså. Och som avled i huset ett år innan vi flyttade in.

 

Oj då nu blev det här plötsligt en Spökblogg om övernaturliga ting! Kanske borde börja spå i kaffesump och stata tarotlinje direkt. Vi får se hur jag gör.

 

Amen

 

Min sommartrapp:

 

Sommar i spökslottet


Kommentarer
Postat av: Johanna

Kan man anlita dig ;-)

Du kan få komma hem och inreda min trädgård.

Vad avis jag blir på dig som "ser" hur du vill ha det.

Vi som fick röja ur hela vår trädgård då gubben som byggde vårt hus och också dog här lät trädgården vara en djungel av hasselträd, anledning, Carl von Linné har tydligen suttit och skrivit en dikt i ena hörnan under ett träd och de fick man ju inte förstöra.

Så ny gräsmatta sen i maj och nyplanterad häck runt. sen är jag tom, förutom 3 träd vi plantera samtidigt.

Min älskade olvonbuske jag också planterade jag förra våren, det var det enda jag kunde komma på jag ville ha.

Jag vill också ha öga för det där, får lite lätt ångest på våren när alla är ute och planterar och sår och donar.

Men jag skall fasen plantera ner tulpaner i trädgården som du skrev, det låter fint.

2012-03-06 @ 22:08:20
URL: http://vitahusett.wordpress.com
Postat av: Clara

Vilket härligt inlägg!

2012-03-06 @ 22:21:33
URL: http://cklaris.blogg.se/
Postat av: jenny p (brunheten själv)

Tack Clara! Johanna- ett tips- åk till LEVA Kungslador. Jag har ju jobbat där och ringblommorna, solrosorna och krassen i tunnor är sånt jag fått ide till därifrån (jag har STULIT IDEÉR!!!!:D ). Där tänker de ju enkelt och vilt och det gör jag med :) Men alltså. Vår trädgård är inte direkt vacker i övrigt nej. Inga perfekta gräsmattor och kantade grusgångar. Men blommor precis överallt!

2012-03-07 @ 09:20:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0