om Dannys bitterhet

Rätt låt vann!

Verkligen.

Jag gillade även Molly Zandén och Lisa M.

Men Loreen var helt klart bäst.

 

Det allra allra bästa däremot, kommer oftast efteråt. Och i år var Danny bäst.

Vad fan ska jag festa för? Det finns inget att fira, absolut inget att fira, säger han.

 

Så jävla Bitter och Besk att han skulle ha kunnat kvala direkt in som ordförande i min och Åsas gamla klubb- Bittra&beska klubben.

 

Efter att ha tvingats bevittna Lisa Miskowskys stela, gråtfärdiga leende i rutan då hon precis tilldelats väldigt låga poäng, älskade jag att Danny inte gjorde sig till när han kom tvåa. Han såg inte glad åt. Han såg ledsen ut. Han kramade Loreen och visade så på god tävlingsanda. Men han stack inte under stol med att han blev besviken. Sånt älskar jag.

Inga jävla fjanterier. Stod för vad han tyckte.

 

Lite som när Magnus Uggla, när han var programledare för Grammisgalan och kåserade lite kring vad han eventuell skulle ha sagt om han någonsin fick vinna en grammis:

- Jag har ju gjort allt själv! Det finns inte en jävel att tacka!

 

Ja sånt älskar jag. Ärlighet och operfekthet. Ingen fasad. Yes.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0