brunheten goes bokhora
Jag hatar att skriva om böcker, särskilt om bra böcker. Hur man än gör kan man aldrig riktigt förklara storheten hos den. Dessutom blir det alltid att jag förstör slutet. Så det är varning för det nu, när jag ska berätta om de bästa böcker jag vet.
Jag läser alltid bra böcker flera gånger om. Det är få av mina böcker som jag bara läst en gång.
Det är alltid lika jobbigt att försöka förklara den, för det går helt enkelt inte. Handlingen är väl ganska simpel och ni känner till den också, numera, efter att den blev film förra året. Jag har inte sett filmen. Klarar inte av det. Vill inte förstöra för mig själv.
Jag fick boken när jag var ganska liten. Började läsa den några gånger, men bara några få sidor, fastnade aldrig i den.
Men så en gång när jag var en tolv, tretton år och var ute hos pappa en helg, efter att de hade skilt sig, så hittade jag den igen. La mig på soffan och började läsa.
Efter ungefär 60 sidor började jag grina för första gången dittills i livet på grund av något jag läste. Sedan dess har boken följt mig.
Enkelt sagt så handlar boken om två enäggstvillingar. Jag hade nog inte fattat, när jag började läsa (trots att det står på baksidan tror jag), att en av systrarna skulle dö väldigt tidigt i boken. Så det kom som en chock för mig.
Ja Cilla, den lugnare, mer konstnärliga och filosofiska av enäggssystrarna, dör tidigt i boken. Ändå är hon med boken igenom. Man lär känns både Cilla och Tina, genom Tina som blir kvar.
Tina ska, samtidigt som hon mist sin närmaste och mest älskade människa, fortsätta leva sitt tonårsliv med killar, fritidsintressen och en mycket ledsen familj.
Det är en sån underbar ungdomsbok det här, så underbar att läsa när man är runt samma ålder som systrarna, men nästan lika underbar även när man blivit gammal.
Det är Peter Pohls språk som är så vackert. Jag har exakta meningar och meningsuppbyggnader från boken ännu kvar i mitt huvud.
Eftersom tvillingarna är mycket intresserade av teater och lyrik, finns mycket sånt med i boken. Dikter och texter osv. Fantastisk för mitt 13åriga jag som hade samma intressen.
Ja men se här då! En gammal feministklassiker!
Den här hittade jag i morsans bokhylla någon gång i tonåren. Det är en lång, tjock bok som skildrar en kvinnas liv, kan man säga. Från början till slut, med fokus med 20- 50 årsåldern.
Jag läser den här boken ungefär vart 3 år. Den är lång så jag kan inte läsa den lika snabbt som jag läser de flesta andra böcker. Därför får den vila några år mellan var gång, så jag hinner "glömma bort" handligen lagom mycket.
Jag orkar ärligt talat inte förklara för er vad den här boken handlar om. Den är lagom enklet skriven och djupt feministisk.
Här är en recention http://www.bookcrossing.com/journal/5294604
En annan bok jag läst måååånga gånger och älskar lika mycket varje gång. Läs detta först:
http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=275
Det ovanliga med den här boken är att man både hatar och älskar huvudpersonen. Man föraktar och avskyr henne, i början för att hon är så lat och tycker så synd om sig själv och senare för att hon är dumdristig och låter sig förtryckas.
Men allt blir bra till slut!
Lite otippat faktiskt. Och den här boken har jag bara läst en gång, än då länge och det var inte särskilt länge sedan. Jag tappade andan av den lite. Älskar att den kvinnliga huvudrollen, Emma, är den roliga av dem två. Älskar språket och humorn och hatar slutet.
David Nickholls, som skrivit boken, är även killen bakom tv-serien Kalla Fötter som gick på tv när jag var i tonåren. En alldeles underbar serie om Adam, Rachel och de andra.
Har köpt hem andra böcker av den här författaren som visserligen är helt ok bra, men denna, En dag, är ändå helt klart den bästa.
Recension: http://www.svd.se/kultur/litteratur/ma-bra-lasning-i-hogsta-ligan_5814151.svd
Ja. Såhär går det när jag ska skriva om böcker. Ganska dåligt.
Men här var de iaf- top 4. De bästa böckerna man kan läsa enligt mig.
Tack. Jag tyckte det var bra. Puss.
