MammaBarn- dagen


Idag har jag och mitt stora barn haft MammaBarn-dag. Pappan och det lilla barnet har haft PappaBarn-dag.

Vår MammaBarn-dag började med en 1 timmes lång busstur genom halva Gotland och dessutom tvärsöver ön innan vi nådde Hemse City. Där väntade Mamma som körde oss ner till sitt hus i Rone. Sen åkte morsan och jag å storungen blev ensamma. Tiden ägnade vi åt att Leka med hennes pyttesmå saker. Det är det BÄSTA hon vet- när jag LEKER (alltså, verkligen LEKER, ÄR de små djuren och låter dem hamna i rafflande äventyr osv. Jag är grymt bra på att leka..Rycks med riktigt ordentligt själv oftast).

Efter lekstunden åkte vi med Moster, som bor i huset bredvid morsans (lite längre ner på vägen bor en annan moster och lite längre upp i socknen bor de två morbröderna) upp till bygdegården.

Min mamma är ordförande i bygdegårdsföreningen här i Rone där hon och alla mostrar och morbröderna bor och idag var det Amatörkonsert. Det går till så att morsan ringer runt till alla kompisar hon har som sjunger och/eller spelar och frågar om de vill komma och spela&sjunga för bygdegården mot betalning i mat och så säljer bygdegårdsföreningen biljetter och får in hela skiten. Publiken blir skitglad över att det HÄNDER nånting roligt och fint, de som uppträder är glada över ett tillfälle att få UPPTRÄDA, pengarna går till något som är till för BYGDEN och ja...jävligt fint och smart uttänkt alltihopa får jag säga.

Det är hög medelålder såklart, men morsan brukar lyckas snoka upp lite ung folk till scenen iaf. Idag var det faktiskt en riktigt BRA konsert, tyckte jag. Så fin stämning, sådär fint som det bara kan va i en bygdegård på landet.

Stortjejen satt i mitt knä i början, men sen hittade hon en kompis och de försvann. Eller, sprang hit och dit och in och ut under hela den 3 timmar långa konserten. Två små lintottar, som under ett dragspelmedly fick musiken i kroppen och började dansa där på golvet med svängiga huvuden och dans-sugna kroppar. Hur fint är det inte? Idag var verkligen alla åldrar representerade i bygdegården. Gamlingarna satt där och applåderade. De medelålders spelade och sjöng eller jobbade i köket. Vi mitt emellan passade på våra ungar och ungarna- de dansade. Är det inte så det alltid borde vara?


Vi käkade där med alla musikanterna som sedan skulle ge en till föreställning och precis innan vi åkte spelade min vän Elisabeth den här för mig. Det är en av de finaste låtarna jag vet:






Sen fick jag och ungen skjuss hem till morsans hus. Vi lekte en timme ungefär och såg sen pyttelite Bompa och lite Gladiatorerna och så åt vi chips. En lång stund låg hon bara på min mage och gosade mig. Och jag tänkte på när hon låg i min mage och jag låg på precis samma soffa (bodde hos mamma medan jag väntade den stora) och väntade på henne och lyssnade på åskan utanför och viskade alla fina ord jag kunde åt den lilla lilla där inne i magen. Snart fyller hon 5 år. Det är inte klokt.

Sen bäddade vi på madrasser uppe på min brorsas gamla rum. Och jag läste tre långa böcker och sen låg hon och funderade en stund på ungefär hur gammal hon kommer att vara när hon vinner VARJE lopp på sitt Nintendo DS... Hon trodde elva, men jag tror max 7. Hon är grym.
Sen somnade min lintott och jag ringde min man och fick veta att även lillungen sover tryggt där hemma efter världens finaste pappaunge-dag. Och han verkade längta lite efter sin lilla fru för imorrn ville han hämta oss här ute med bilen så vi slipper ta bussen. Jag längtar efter honom oxå.



För er som är nya och nu sitter och funderar på varför jag bodde hos min mamma medan jag väntade mitt första barn så kommer här en snabb genomgång av det som hänt:


Sommaren 2006- min man och jag möts på en midsommarfest. Vi känner till varann, främst genom att han vart tillsammans med kompisar till mig samt eftersom han delat kollektiv med mina bästa kompisar det senaste året. Men vi känner inte varann personligen. Vi drar iaf över varann den kvällen.
8 veckor senare- förstår jag att jag är gravid
Hösten 2006- jag flyttar från GBG, där jag bodde då, hem till mamma på ön. Pappan till barnet bor i Sthlm och har fast jobb.
Feb 2007- går hans uppsägningstid ut och han flyttar ner till ön och ihop med mig. Vi är inte ett par utan bara kompisar som väntar barn.
Mars 2007- vårt stora barn föds. Vi planerar att bo ihop först i 4 månader tills han ska ta över föräldraledigheten. Datumet för isär- flytt skjuts dock ideligen upp.
Sommaren 2008- vi har flyttat till ett radhus. Och blivit kära i varann. Det tar dock ett tag innan vi vågar erkänna detta för varandra. Med sommaren 2008 säger vi det till varann på en Håkan Hellströmkonsert. En vecka senare blir jag gravid igen.
Julen 2008- han friar och vi förlovar oss
April 2009- andra barnet föds
Mars 2010- vi köper hus
Juli 2010- vi gifter oss

Slut på redogörelse.
Vi kände alltså inte varandra. Därför bodde jag hos mamma när jag väntade vårt första barn.


Varje gång jag är här ute i Rone gör det ont i min själ och jag vill flytta hit. Jag är inte uppvuxen här (utan i en socken typ 2 mil härifrån) utan bodde här från 12 års ålder bara. Men hela släkten har alltid funnits här och vi har vart här mycket. Jag älskar liksom Rone och Ronehamn. Skulle kunna skriva ljuva dikter om varenda liten vrå. Men det är 5 mil till stan. Det blir långa dagisdagar för barnen det, med det pendlingsavståndet..

En sommarstuga här skulle iaf sitta fint. Det önskar jag mig av tomten..

 

Nu ska jag läsa lite om hälsans bestämningsfaktorer. På engelska. Det kommer inte gå bra.

 

Amen














Kommentarer
Postat av: Angela

Länge leve Ronehamn!!

2012-01-29 @ 03:20:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0