spännande diskussioner

Åh det har vart så mycket spännande ord på senaste.

Spännande dagisdiskussion på min facebook.

Spännande feministdiskussioner hos www.ladahmer.se

Spännande diskussioner med www.ninaruthstrom.se hemma vid köksbordet.

 

Samtidigt är det kanske lite olägligt eftersom min hjärna inte riktigt visar sig från sina bästa sida just nu. Jag glömmer saker, tappar ord, tappar saker osv. Helt klart fall av MS skulle jag ju gissa själv, men doktorn tyckte annat och skrev ut Rinexin och kortisonnässpray för att få bukt med huvudvärken. Som vanligt ett lika värdelöst besök på vårdcentralen. Jag är så jävla trött på läkare. Iallafall manliga sådana. Det GÅR INTE att prata med manliga läkare. För de lyssnar helt enkelt inte. På kvinnor. Min man däremot har aldrig upplevt det på vårdcentralen när han går dit- men jag upplever VARJE GÅNG att jag inte blir lyssnad på och tagen på allvar.

 

I skolan har vi läst att svenska folket faktiskt föredrar kvinnliga läkare, just eftersom kvinnliga läkare är bättre på det sociala med patienterna. Och jag håller med. Ska faktiskt kolla upp vad en privatläkare/privatvårdcentral kostar. För jag är så jävla trött på vår vårdcentral och alla gubbar där nu.

 

Hur som helst. Så har jag diskuterat en massa på senare tid. Jag älskar det.

 

 

 

På facebook drog jag upp läroplanen på förskolan och då främst för barnen mellan 0-3 år. Vad fyller den läroplanen egentligen för funktion? När dagispersonal, kommun och övrigt samhälle gör väldigt klart för föräldrarna att man absolut bara ska lämna in barnen när man absolut MÅSTE. Det BÄSTA för barnen ÄR att VARA med sina FÖRÄLDRAR. Ändå finns det en LÄROPLAN för barn mellan 0-3 år att följa. Men det bästa är om de INTE följer läroplanen...?

Det får mig att fundera på...Efter att ha läst en gammal debatt där allas vår älskade (not) Anna Wahlgren (http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/en-hatad-person )  deltog i slutet av 70talet (har jag för mig) som handlade om dagis. Där diskuterades just det att det inte fanns någon läroplan för dagis (som det hette då) och Anna W menade att dagis bara var förvaring, institution utan mål och mening.

 

EFTER DEN debatten, kom de här läroplanerna för dagis och dagis bytte namn till FÖRSKOLA. Och jag kan fundera på om namnbytet och läroplanen EGENTLIGEN bara är en cover up. Dels för att höja statusen för de som arbetar med barnen och dels för att minska det kollektivt dåliga samvetet som människor innerst inne har över att sätta sina små barn på förskolan/dagis. Typ "men hallåååå, vi har faktiskt en lääääroplaaaaan! det finns meeeening och mååååål för barnen på förskolan nu så ni behöver absoluuuuut inte ha dåligt samvete för att ni lämnar ifrån er era barn under de flesta av dygnets vakna timmar för att tjänar pengar/komma hemifrån/få egentid/osv".

DET diskuterade vi där.

 

Hos Lady Dahmer diskuteras Manshat. LD är mycket vis på många sätt. Och det är intressant och spännande att läsa både LD och kommentarerna i hennes blogg.

 

Eva Bofride skrev, i dagisdiskussionen, att jag tror att mina svar är facit. Kanske menade hon just i den diskussionen eller allt som oftast, vad vet jag. Men hur som helst så ställer jag mig lite delad till det påståendet.

Såhär va. När man uttrycker en ÅSIKT. När man HAR en åsikt. Så tycker man ju att man har rätt. En åsikt är något som man tycker. Ofta något man har tänkt på och kommit fram till. Ibland är man/jag förhastad i sina åsikter och får ändra sig. Ibland ändrar åsikterna på sig av sig självt utefter att tiden går. Hela min feminism, tex, har förändrats enormt mycket på senare år, liksom många andra av mina åsikter. MEN. När man väl HAR en åsikt, så tycker man ju att den är rätt. Det är ju inte som att man går runt och tänker "åh nu har jag en liten åsikt här men jag är inte alls säker på att jag verkligen tycker att min åsikt är rätt". Iallafall funkar inte jag så. Och jag tycker det är mesigt med folk som funkar så.

 

I Ladydahmers kommentarsfält är det inte så. Där kan jag stå och vackla mellan åsikter, hit och dit. Ladydahmer som bloggare får mig även ofta att ifrågasätta mina tankar samt formulera dem skarpare och skarpare. Det är coolt. Och bevisar, iaf för mig själv, att jag inte ett facit

 

Nina och jag har disskuterat idag oxå. Feminism, äktenskap, barnuppfostran och allt som är viktigt oxå. Jag fick dessutom så jäkla fina presenter av henne. Tex en sak som jag önskat mig länge:

http://ninaruthstrom.se/gamla-koppar/#comments Ett hemmagjort ljus i en vacker kopp! Min fina Nina. Mitt hjärtas ljus. Treon i mitt glas. Det är Nina det. Bubblande, sprakande och upp-piggande. Men världens finaste ungar.

 

 

Nu börjar Skavlan. Björn Ranelid liksom. Uäck!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0