i love mc donalds

Äntligen lilla blogg! Jag har längtat efter dig!

Satt och bokstavligen SKET ut en krönika sent inatt. Den blev inte jättebra tyvärr. Har så dåligt med inspiration. Tänker mest på Döden. Så den fick handla om Döden helt enkelt. Lättsamt och livsbejakande sådär på lördagsmorgonkvisten (den publiceras på lördagarna)!!

 

Igår var det min birthday. En mycket viktig dag. Ja för det tycker jag. Jag hatar såna där som liksom INTE firar sina födelsedagar, eller ÄNNU VÄRRE, såna som inte ens SÄGER att de har födelsedag! Det är så martyrigt som det kan bli! Typ "inte ska väl jag". DET ÄR JU FAKTISKT VÄRLDENS GREJ att fylla år!

YES jag klarade ett år till, liksom!

YES, jag lever!

YES, ytterligare ett år i mitt liv har gått!

Jag anser att på födelsedagen, då firar man sitt liv. Det faktum att man blivit född. Och DET är väl en jävligt stor och viktig sak att fira?

Iallafall om man anser att man ÄR någon, vilket jag ju anser att jag är. För det är jag ju. Det är ju alla.

 

 

Så igår kom de som jag helst omger mig med på födelsedagen- hit. Det är makens föräldrar, min mamma och hennes sambo, mormor samt moster, hennes man och hennes två barn. Min kusin Freja oxå, men hon sitter just nu på Jamaica omgiven av massa snygga män som vill gifta sig med henne, så jag fick försöka klara mig utan henne.

Jag hade gjort grönsakssoppa och vi käkade och pratade och skrattade. Sen fick de tårta och kladdmuffins och hobnobs, eller iaf Icas variant av dem (jag älskar hobnobs samt icas variant av dem).

Sen åkte de hem.

 

Idag har jag haft barnen hemma. På eftermiddan va vi hos Sandra och hennes barn. Finaste Sandra. Och barnen de bara försvinner. Försvinner iväg och leker oavbrutet. De är knappt kontaktbara, så inne i sin lek är de. Jag å Sandra lutar oss tillbaka. Pratar om viktiga saker. Det är så fint.

 

 

Sen kom min man och vi åkte å handlade. Och avslutade med en liten middag på MC DONALDS. Ja. Vi älskar faktiskt MC DONALDS. Det är glädje och ljuvaste frid att få åka dit. Avslappnat och skönt. Det kan gå snabbt, eller så kan man sitta där och filosofera ett tag- det brukar vi oftast göra. Sitta kvar ett tag. Se på folk. Barnen leker med sina happy meal-leksaker. Frid och harmoni.

 

Fram tills jag fick barn bojkottade jag Mc Donalds ganska hårt. Men ACK så livet kan FÖRÄNDRAS va! Rent logiskt borde det ju kanske ha vart tvärtom va. Att jag borde ha ätit där fritt medan jag var ung och smal och inte hade några ungar att skydda från förfallet. Och sedan, när barnen kom, borde jag bokjotta Mc Donalds och deras skräpmat, skitprinciper och barnreklam och bara gå på resturanger med ekologiskt odlad mat med de små liven. Men ICKE. Mc Donalds är bra för barnfamiljer. De fyller en jävligt fin funktion i barnfamiljers liv. De är en av får ställen dit man gå och käka med ungarna utan att känna sig stressad eller hela tiden vara tvungen att säga åt barnen att lugna dig/dämpa sig/ta hänsyn. Nej. Där kan man sitta och bara va precis som man är. En tjej patrullerar dessutom stället med städutrustning. Så fort man spiller eller smular ner så kommer hon med sin lilla sopborste och sin mopp och säger vänligt "jag tar hand om det där". SOM EN ÄNGEL!

Ja. Prisa Mc Donalds skulle jag vilja säga.

 

I LOVE RONALD MC DONALD.

 

Imorse fick ungarna dessutom marsipantårta till frukost. Man måste ju variera kosten för de små! Man vill ju inte riskera skörbjugg!!

 

 

 

 

Följande saker fick jag på min födelsedag igår:

 

* en vacker tvättkorg (maken verkar vilja uppmuntra och bejaka det faktum att det är jag och inte så ofta han, som tvättar i den här familjen.)

* två vackra, gröna muggar av barnen

* en målarbok av barnen

* en fotoskrivare- den bästa som finns på marknaden naturligtvis eftersom min man ju är den nörd han är.

* en vacker bricka fylld med saker jag tycker om av mamma- bla pesto, muffinsformar,ost, mammas köttbullar, öl, blommor, ljus, vackra servetter och mycket mer

* en låda full med pysselsaker av mamma

* en stor, rosa, prinstårta av morsans sambo

* blomstercheck av mormor

* en prinsessmålarbok plus tuschpennor av kusinerna

* en vacker duk av kusiner och moster

* vackra papper, pennor och klistermärken av moster och hennes familj

* fina rosa tofflor av svärmor och svärfar

* en vacker kruka/keramikkärl full med tulpaner av svärmor och svärfar

* en seriebok av Liv Strömquist av Korren på posten (Ja till Liv heter den och jag älskar den redan)

* pengar

* 3 vackra blombuketter

 

Dessutom fick jag sinnessjukt många grattishälsningar på Facebook. GUD JAG ÄR SÅ POPULÄR!!!

Födelsedagen handlar ju faktiskt ganska mycket om det oxå ja, att få bekräftelse på hur älskad, omtyckt och populär man är! Och jag har uppenbarligen gjort rätt bra ifrån mig även under 2011!!!

 

 

 

Hu har lite ångest över den där krönikan imorrn. Tur att jag ska vara hemma hela dan. Annars kan lördagarna vara lite jobbiga att vistas på stan under. MAN BLIR FAKTISKT LITE IGENKÄND SOM KRÖNIKÖR I LOKALTIDNINGEN PÅ EN LITEN Ö- det kan man inte sticka under stol med. Och just på lördagarna är det förstås värst eftersom folk då har suttit och beundrat min vackra nuna hela morgonen. (så på lördagarna super jag mest HAHAHA ja...men det Yrrolskämtet passade bra där och ni behöver inte vara petiga, för jag vet att det är "måndagarna" i orginalet").

 

Jag har haft så jävla dålig inspiration till krönikor på senaste. Det var jul och nyårs som dräpte mig. Som dräpte mitt fria tänkande. Jag hade ju krönika inne både på julAFTON och på nyårsAFTON, vilket gjorde att jag blev tvungen att skriva krönikor passande för just de dagarna. Stämningsfulla och fyllda av hopp osv. Svårt för mig eftersom jag inte är en särskilt hoppfull person till vardags. Hoppetärute är snarare mitt mellannamn. Men man får ju låssas ibland.

Och efter det har det inte blivit någon riktig fart i mig.

 

 

Jag intresserar mig heller inte för nyhetsflödet just nu. Håkan Juholt liksom. Vilken looser. Jag tänker INTE rösta på sossarna i nästa val om han sitter kvar. Det är BRA att just sossarna på Gotland, genom Åke Svensson, har gått ut och önskat hans avgång offentligt tycker jag. Det är förtroendeingivande. Skönt att nån säger ifrån. Modigt gjort faktiskt. Men om inte Håkantråkan avgår tänker jag iaf rösta på nått annat. MP troligen för jag är sur på vänsterpartiet oxå, som toppar skiten med två karlar. "Feministiskt parti- my ass" skulle jag vilja säga.

 

Kryssningsbåten som sjönk, boring. Payex varslar EVENTUELLT- boring. Vicktoria ska snart få barn- boring. Kyrkan- boring. Fast citatet "kyrkan är ingen intresseförening för likatänkande" var ju kul. Det hade jag kunnat ägna mig åt att dräpa. Men orkade inte. De är så jävla slutkörda i skallen ändå de där prästerna med sina käppar i rövarna. Deras hjärnor är troligen inte helt fullt utvecklade eftersom de är så jävla trögtänkta och inte pallar att tänka längre än vad näsan (penis) räcker. Tråkmånsar allihopa.

 

(bakgrund: svenska kyrkan på gotland bjöd in en präst som är öppet motståndare till kvinnopräster samt öppen homofob, att föreläsa under några FORTBILDNINGSDAGAR som svenska kyrkan skulle ha med alla sina anställda. Det är väl härligt? Och allt i JESU KRISTI NAMN förståss!)

 

 

Om jag vore Jesus skulle jag skämmas så jävla mycket för allt som alla kyrkans folk har sig för. Fördömer folk hit och dit. Diskriminerar. Är vad de gör. Kränker och förvägrar människor sin kristna tro när de, tex, inte vill viga homosexuella par. I Jesus namn gör de det. Snacka om att Jesus måste vara historiens mest missförstådda människa.

 

 

Jaha. Nu slank jag dit igen. På Jesus. Krönikorna handlade det om.

Kanske, ja, troligen, går krampen över. Bara vardagen infunnit sig lite mer.

 

Ikväll ska jag och min man gosa. Han fick några timmar ensam idag och ska få några imorrn oxå, som tack för att han tar ungarna och sover i Tofta imorrnkväll medan jag har Krismöte här. Nu ska han även få mig att gosa med som tack. Det kanske finaste man kan få alltså.

 

P&K

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0