brunheten

Vilken fin dag!

 

Den började dock med att vi försov oss…. Barnen skulle egentligen börja på dagis idag. Men när vi satt där imorse och jag blev tvungen att förklara för lillungen att hennes bästekompis inte skulle va på dagis idag då de ska va lediga hela denna vecka också, kändes allt bara skit och piss.

Jag orkade inte stressa i dem frukost och jag orkade inte med lillungens sorgsna ögon efter beskedet att bästekompisen och tryggheten inte skulle vara på dagis idag.

 

Så jag gav dem ledigt idag också. Även fast jag absolut inte på något sätt egentligen har tid. Men det är charmen med att plugga på distans. Man kan alltid tänka ”äh, det här kan jag ju göra imorrn och på nätterna och så…”.

 

Vi slappade i soffan en stund. Vi älskar det. Mysa framför morgonbompa. Börja dagarna långsamt. Men efter ett tag fick de myror i brallan och jag upptäckte till min stora fasa att min vän Nina ju FYLLER ÅR idag! Hon är så rolig. Igår sms:ade hon och frågade om vi kunde käka lunch idag. Jag trodde ju att jag skulle sitta med plugg upp över öronen, men sa ändå ja till en ”snabbis” och vi bestämde att vi skulle käka fryspizza hos mig. Hon måste ha tyckt att jag var otroligt dryg som inte ens nämnde hennes födelsedag...vilket ju berodde på att jag hade glömt den.. (jag suger)

Så imorse hann jag uppfatta hennes twittrande om födelsedagen och ja…det blev ju lite panik. Ingen present hade jag ens och så hade vi bestämt FRYSPIZZA!! På födelsedagen!!

 

Så jag och ungarna fixade ett litet kalas. Vi bakade en kladdkaka och hyvlade nougat över den. Barnen städade sitt rum. Vi hittade en ballong och lite serpentiner. Barnen fick varsin kalastuta att blåsa i, men tyvärr försvann båda tutorna under soffan innan födelsedagsbarnet hann anlända… Vi letade reda på allt vi hade hemma som vi kunde tänka oss att undvara och la i en presentpåse. Dukade kalasigt. Och precis innan Nina skulle komma fick jag för mig att kasta ut julgranen…Kul. En heltäckningsmatta av barr täckte hela matrummet, köket och hallen när granen väl var ute. Helt sjukt! Så jag fick panikdammsuga medan barnen vaktade fönstret i väntan på Nina och Märta (bebis).

Tillslut kom de iaf och vi ställde upp oss vid dörren och sjöng ja må hon leva.

 

Ganska snart kom morsan och hämtade barnen och tog med dem på lunch. Så jag å Nina fick äta våra pizzor i fred och prata om allt. Mest blev det om karlar och äktenskap. Men stark feministisk touch kan man säga. Jag älskar Nina. Hon Den Brusande Treon i Mitt Glas.

Barnen kom hem och vi födelsedagsfikade på kladdkakan.

 

När Nina gick mötte hon Sandra och hennes barn i hallen. Sandra är mamma till Liam, vilken är min lillunges allra bästa vän. (här kan ni läsa mer om deras vänskap: http://helagotland.se/kronika/jenny_thomasson.aspx?articleid=7334024 )

De två möttes i en varm kram och jag tindrade med mina ögon över att få återse Sandra. Hon är sötningsmedlet i min lightläsk.

Barnen hoppade direkt in i en vildsintglädje-lek, så lyckliga över att återses efter de långa helgerna.

Jag å Sandra placerade oss vid bordet och började ett tvåtimmarlångt samtal som även det kom att handla om äktenskap och karlar.

Det är ju inte för inte som man varje år i januari kan läsa i tidningarna om hur köerna till familjerådgivning ökar lavinartat just i januari… =D

 

När de gick kom maken hem och jag hittade mat i kyl och frys och det blev bra mat ikväll, tack vare mamma som då och då langar in lite godheter i vår frys.

Nu ska jag plugga en stund. Inför mötet med studiegruppen ikväll.

 

Fan vilken tur att man har kompisar alltså. Hur fan skulle man klara sig annars?

 

En jävligt vidrig sak i gårdagens ”nyhets”flöde

 

http://isabeladrian.chic.se/las-vegas-brollop/#disqus_thread

 

Det här berör mig lite eftersom min unges bästekompis råkar ha en snopp medan min unge har snippa. Jag och Liams mamma pratar ofta om det- att inte sätta etikett och framför allt kärleksetikett, på deras vänskap. Bara låta den vara och inte trycka in våra egna vuxenhetsfasoner i det hela.

Ringo och Monday- Lily lär inte vara kompisar länge till. För om några år kommer vuxenvärldens envisa strävan efter att definiera deras vänskap som kärlek att bli pinsam för barnen. Kanske blir det spänd stämning mellan de båda. Och vänskapen som en gång var så enkel och barnsligt fin, blir problematisk och svår och tar slut.

Nej tvi. Lägg era snuskiga vuxenantydningar nån annanstans va!

 

Amen