Ta å lär er lite för i helvete
Alltså när jag läser det här:
http://blogg.mama.nu/hosschulmans/2012/01/29/om-hen/#comments
då blir jag alldeles…förundrad… Man kan undra vad alla människor egentligen gör hela dagarna… Är det ingen som läser böcker längre? Finns det någon som ens läser tidningar? Men FRAMFÖR ALLT, är det ingen som kan TÄNKA längre?
Det här med KILLE och TJEJ alltså. Det är så…nästan ROLIGT att så många människor vet så KLART att kille det är något man FÖDS till. Man FÖDS med längtan till ÖLDRICKANDE, kroppsarbete, slagsmål och stänga känslor inne.
Och tjejerna vi FÖDS med längtan till glitter, cupcakesbakande, omvårdsyrken, syjuntor och förmågan om prata på djupet.
Det är så KONSTIGT för MIG, som levt i tanken säkert sedan jag var 10, 11 år, att tjejer och killar FÅR våra könsROLLER genom vår uppfostran och från samhället i stort- att det finns människor som ännu verkligen TROR eller VET att pojkar FÖDS med en BIL-GEN. Fast bilar inte uppfanns förrens ja…inte år 0 iaf. Och fast att ROSA först på 80-talet blev den stora TJEJfärgen, pratas det om OBLIGATORISKA ROSAPERIODER som alla små flickor går igenom vid en viss ålder.
Det är så otroligt OBILDAT. Så OTROLIGT obildat att år 2012 ännu hålla på med de här diskussionerna.
Och det är otroligt jobbigt att ligga ca 10, 20, varför inte 30 år före alla andra i de här tankebanorna, vilket jag uppenbarligen gör.
Hela genusskiten funderade jag kring för 5 år sedan liksom. HEN är något jag varit medveten om minst lika länge. När jag var 20- FÖR SJU ÅR SEDAN- diskuterade vi detta på Kvinnofolkhögskolan i GBG.
Ta och läs på lite va.
Sen är jag medveten om att det finns andra saker som jag inte ALLS har lika bra koll på. Bilars utveckling, tex. MEN. GENUS är en VETENSKAP. Det står i alla läroplaner att barnen i skolväsendet ska bemötas med en klar GENUSmedvetenhet. På varenda ARBETSPLATS finns likabehandlingsplaner i vilka GENUS ligger som grund skulle jag vilja säga.
Och så här har det ändå vart nu ett par år alltså. Genusvetenskapen är något som ligger så NÄRA oss alla. Något som våra barn (ska) formas efter i skolorna. Något som vi alla måste leva efter på våra arbetsplatser. Genus är något som vi alla GÖR varje dag.
Man måste inte ha ett brinnande intresse, men det lustiga är att väldigt många faktiskt VERKAR ha det. Ett brinnande intresse för att diskutera genus på helt felaktiga grunder. Man hittar på själv. Missförstår. För man KAN inte. Man VET inte. Man är okunnig.
Sitter där och trycker med era unkna könsroller som ni är så fruktansvärt RÄDDA att tappa. FÖR TÄNK OM NÅGON SKULLE SE HONOM GRÅTA!!!!
OCH TÄNK OM HON SKULLE BLI ARG OCH SLÅ NÅGON PÅ KÄFTEN!
Det går ju inte! Vi måste därför fortsätta att stänga in oss i våra dunkla vrår, med våra masker på och spela våra roller JÄVLIGT VÄL. För hur skulle det annars se ut?
