brunheten

Nu har familjen, efter nästan 5 veckors jul inklusive oplanerad vabbvecka, lämnat huset. Fi. Satan. Vad. Skönt.

TYSTNADEN i mitt hus!

Friden!

Lugnet!

 

Inte en hushållsmaskin är igång. Det blåser 0 sekundmeter ute. Det känns lite som att tiden står stilla.

Det är så skönt.

 

Barnen hade längtat, längtat och väntat på denna dag så utan dåligt samvete kunde vi lämna dem på dagis. Det är den bästa känslan. När de skuttar dit med glädjeskutt. Förväntansfulla. Troligen är det annorlunda redan imorgon, men idag njuter vi alla av det. De var så extremt leksugna.

 

 

 

Jag känner mig tom i skallen efter nattens PM- skrivande. Det blev inte särskilt bra heller. Känner att vetenskaplig metod måste jag nog läsa om flytande under alla de här 3 åren. Så jag håller det flytande. Kodning liksom. Analys. Svåra grejer.

Dessutom var det ett PM utan verklig undersökning. Det är väldigt svårt, tycker jag, att hela tiden skriva rapporter och PM utifrån sånt som inte är verkligt. Man ska gissa resultatet själv. Fundera ut vilket eventuellt svar man skulle få på sin undersökning om man skulle göra den på riktigt. Flummigt. Och tråkigt. Jag vill göra på riktigt.

 

 

Idag ska jag, förutom att fila på ett moment på kursen som jag ännu måste få gjort, Pyssla i mitt hem. Jag har LÄNGTAT efter att få göra det. Jag ska sätta upp vårgardiner, pynta om, städa kökssoffan där alla textilier ligger. Så ska jag lyssna på radio oxå. Sommarprat. Det blir ljuvligt.

 

 

Igår var vi inne hos grannarna och hälsade på deras bebis. Faktiskt var det första gången vi hälsade på grannarna oxå. Min man jobbar med dem båda så vi känner till varann. Och igår slog vi till. Det var hemskt mysigt. Och bebisen var så gullig. Och våra barn var skötte sig så fint! Konstigt nog gick våra grannar hem direkt hos barnen. Särskilt den äldsta brukar vara ganska restriktiv i början av nya kontakter med vuxna, men igår var det pang på och de pratade och bullrade med våra snälla grannar. Jag tror de kände direkt att de var snälla och uppmärksamma helt enkelt.

 

 

På dagen igår lagade maken och hans pappa bilen och barnen var på gympa på friskis med sin farmor. Det var lillungens första gång och en stor händelse i hennes liv. Hon var oerhört stolt över sin insatts senare! Stortjejen erkände dessutom glatt att lillasyster hade skött sig fint så de var idel glädje!

 

 

Ja detta har vart kanske den bästa helgen i kvinnominne.

Började perfekt hos Ruthströms i Lummelunda i fredags. Fredagsmys med thaimat på kvällen.

Hemmadag med pyssel och lek på lördagen.

Gympa och grannmys på söndagen.

Det är så man blir lyrisk.

 

 

3 dagar till födelsedag nu. Det känns okej så länge jag inte tänker på det så mycket.

Jag önskar mig en hund, ett ishockeyspel, en ny klocka, vackra blommor och vackra saker (ag älskar när ANDRA valt sånt de själva tycker är vackert och ger bort det. Till mig! )samt en färgskrivare. Jag önskar mig även Mia Skäringers dvd, böcker och pengar.

 

 

Nu. Ska det pysslas i mitt lilla hus!