angående kvinnligt beteende
"Jag vill inte att min son blir en brölig machopojke som bråkar och dundrar in och över sin omgivning, fan jag avskyr ju just sådana pojkar, och jag vill inte att min dotter blir ett ursäktande pipigt våp som inte vågar ta för sig av livet och som konstant trampas på. Jag vill inte det just för att jag älskar dem och vill dem väl, inte för att jag har en bild av hur mina barn måste vara för att jag ska bli nöjd för jag kommer alltid vara nöjd med dem oavsett." http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/
Nu är jag med i diskussionen:
Jag tror jag står någonstans mitt emellan Jenny som tycker pipigt våp är ok och LD som inte tycker det.
Jag håller med Jenny om att det är den manliga könsrollen som är skit. Att vara grabbig dvs ta plats, inte lyssna, ha övertro till sig själv, tro att ensam är stark, inte tala om känslor, inte visa svaghet/rädsla osv det är dåliga saker både för individen och omgivningen.
Jag instämmer också i att det ”tjejiga” är inte dåligt trots att det är vad vi hela tiden matas med. Somliga genusmedvetna och feminister försöker fixa jämställdhet genom att ändra på flickorna, mer eller mindre medvetet. Att undvika rosa och rysch-pysch är ett vanligt förekommande exempel. Detta är ett problem. Jag kliver TYVÄRR själv i denna fälla då och då.
Jag håller med Lady Dahmer om att könsroller är konstruerade och att pojkar kunde lika gärna vara som flickor om det var kulturellt ok. Att det är viktigt att ge ungarna 100 möjligheter istället för två.
Men vi lever fortfarande i en värld där mannen är norm. Killar spelar fotboll, tjejer spelar damfotboll. Som kärringar ifall det går dåligt. Män har högre löner, män är i högre utsträckning chefer, pojkar tar mer plats i klassrummet osv osv därför tänker jag också att vi måste lära våra döttrar att bita ifrån. Att inte ta skit och att inte bara börja gråta och springa hem (som jag gjorde och vara rädd jämt) utan slå tillbaka. (I första hand verbalt.) Att våga ta plats. Att inte låta sig avbrytas inte heller förtryckas.
Detta betyder INTE att vi ska göra flickorna mer till pojkar. Det betyder att vi ska lära flickorna försvara sig så att pojkarna inte kan trycka ner dem. För hur mycket jag och Jenny VILL att pojkuslingar ska lära sig veta hut, så kommer det finnas bråkiga grabbar som går över gränser. Och då vill jag i alla fall att min dotter ska våga (åtminstone försöka) sätta stopp.
Så tänker jag.
Och nu, passande nog (eller snarare opassande), kommer min MAN och SON insmygande till mig ansiktsmålade som jävla spindelmän. Fy fan. Jag är trött på karlar idag. Och jag hatar spindelmannen.
