brunheten

Den här veckan har varit magisk på flera sätt.

 

Trots att det snöar ikväll så kändes det verkligen som att våren kom. Barnen har varit lyriska. Jag har varit lyrisk.

Vi har hittat snödroppar, sett snön töa, städat sandlådan, gått vårpromenader- helt ljuvligt.

 

Barnen har bara vart på dagis två dagar och resten av tiden hemma hos mig. Mest på grund av bakterier men även för att jag velat och delvis kunnat. Att jag nu ska sitta uppe halva lördagsnatten och halva söndagsnatten imorrn får gå. Det har varit värt det. Det är värt allt i världen att få ha dem så nära. Att bara strosa igenom dagarna. Göra flätor. Bygga lego. Glädjas över våren. Laga falukorv. Måla målarbok. Lyssna på prinsessmusik. Är vad vi har gjort. Inget märkvärdigt eller storslaget. Snarare rena vardagen. Men så jävla skönt.

 

Nu på lördagskvällen uttryckte lilltjejen en önskan om att vi skulle dela på oss och att hon och jag skulle leka uppe och pappan och stortjejen nere. Så det gjorde vi. Efter en dryg timme tyckte lilltjejen att det räckte - nu orkar jag inte mer, nu går vi ner ti pappa och vivia.

Vilken fin känsla att kunna ge sina barn så mycket tid och uppmärksamhet att de blir mättade.

 

Vi försöker göra det iallafall en gång i veckan (men oftast mer). Dela på oss. Ge barnen ensamtid med en av oss. Vi gör egentligen inget särskilt. Leker, spelar nintendo, bakar, går en promenad. Men det är så jävla mycket värt för oss alla 4.

 

Att våren har kommit har även vart bra för äktenskapet. Men vilket äktenskap blir lite varmt och mjukt när himlen färgas rosa om kvällarna? Åh de där vårkvällshimlarna alltså! Man blir nästan sjuk i kroppen! Hela ens liv rinner igenom en när man står framför dem.

För mig är de rosa vårkvällshimlarna Sjutton. År.

Och så den där våren när storungen föddes. Och vi satt på vår balkong och var så jävla unga och pirriga och konstiga i kroppen och hade en sovande liten bebis inne i lägenheten. Magiskt.

Årets vår blir vår sjätte vår tillsammans!

 

En prinsessa föddes i veckan. Och här i Visby rasade en 10x7 meter stor del av Ringmuren! Helt knasigt.

 

Den här lördagen har nästan summerat hela veckan. Varit grande finale på alla sätt och vis.

Jag och barnen gick upp först. Maken var ju på after work igår. Visserligen kom han hem vid 22, men inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk. Dessutom har han sovmorgon på lördagarna.

Så vi gick upp och läste tidningen och åt frukost och sen kom maken och var pigg och alert tack vare den tidiga insomningen igår (22.05). Han åt frukost och sen klädde vi på oss och gick hela vägen till Öster centrum. Det är bara 3 km visserligen, men...vi har inte direkt för vana att promenera så långa sträckor...

Barnen fick åka vagn båda två och det första vi gjorde var att kolla in muren.

 

Pappan i familjen hade lovat sina ungar varsin ny klänning dagen till ära. Det enda lilltjejen just nu vill ha på sig är klänning och de flesta av hennes börjar bli för små. Så vi letade i några affärer innan de fastnade för varsin på Lindex. Stortjejen valde en blå med Bambi på. Och lilltjejen en rosa men en jättestor, grönt Bamselandskap på. Jag hittade dessutom en klänning jag med! Har så länge velat ha en svärt klänning med vita prickar och det kryllar ju av sådana, men har hittills inte lyckats hitta en modell jag gillar. Men det gjorde jag idag! Upprymda över våra klänningsköp fikade vi, handlade lite bokmärken och pennor och sen hem.

Målade målarbok, käkade falukorv (igen..), delade på oss och lekte med varsitt barn och sedan såg vi Mello.

 

Jag tyckte det var HEMSKT att se Christer Sjögren och Lotta Engberg stå och fjanta sig och sjunga värsta lovesången om gammal kärlek som aldrig dör, när alla vet deras historia.

Hur Lotta och Christer för 20 år sedan hade en affär med varandra. Hur Lotta skilde sig för Christers skull och lovade att vänta på honom. Men hur han ändå valde att stanna hos sin fru. Frun, som ikväll fick se Christer stå på scenen och flirta med sin gamla jävla älskarinna. Hela deras jävla framträdande var ett sånt jävla HÅN mot den där frun! Det var VIDRIGT VIDRIGT VIDRIGT att se tyckte jag. Och de fick NOLL av mig och maken i vår egen privata omrösning här hemma. SÅ GÅR DET. När man är en MANSHORA Christer Sjögren!!! Lotta Engberg är inte mycket bättre hon heller faktiskt. Men Christer är ändå värst.

 

Hrm. Förutom Christer Sjögrens lilla horeri så har iallafall den här dagen varit den bästa dagen.

 

 

Imorrn flyttar troligen vår lilla snigel in. Jag har bytt namn. Hen ska få heta Bengt istället. Kanske Benght med h. Har inte bestämt mig riktigt.

 

Nu måste jag skriva några kommentarer om Max Weber. Jag älskar inte honom direkt nej. Jag älskar ingen av de gamla klassiska sociologigubbarna har jag märkt.

 

Over and out

 

 

Manwhore Mawhore you can call me manwhore...

- I love manshoreri (kunde han likagärna ha sjungit den gamle bocken)