om prinsessdagen och min nya kompis arne

Idag har vi haft en prinsessdag.

 

Jag är egentligen väldigt anti sånt där könsuppdelande inom familjer. Typ pappa&son går på hockey och mamma&dotter har "tjejkväll".

 

 

Men idag lämnade fadern huset vid 12 för jobb, release kick off och sedan after work. Och med så många ensamma timmar väntade kände vi att vi behövde lite uppmuntran. Eftersom den nya prinsessan fick sitt nya namn idag kände vi att det var läge för en Prinsessdag. Så vi klädde oss i våra bästa klänningar. Jag i min svart/vitrandiga från Indiska. Storan i sin glänsande rosa helgklänning och lillan i sin grönrandiga med barbafamiljen på.

Sen bakade vi kladdkaka med en prinsesskrona på. Och sen fick vi besök! Sandra och barnen kom och då förvandlades barnen från väna pysselprinsessor till våldsamma mördarprinsessor! Tillsammans med sina kompisar blev de som tokiga och har i eftermiddag sprungit runt runt med våra svärd med rosa fluff på och varit "jättemodiga prinsessor". De har skrikit av skratt och var helt totalt supersvettiga när vi skildes åt.

Jag å Sandra gjorde som vanligt. Satte oss vid köksbordet och stängde in oss i vår bubbla av prat som vi brukar. Det är no limits när vi ses. All byk tvättar vi inför varandra. All skit. Allt jobbigt. Men även allt fint. Det är så jävla skönt.

 

När de gick bakade jag pizza åt ungarna som satt och domnade i soffan. Vi åt tv-dinner som vi inte gjort sedan vi köpte vår nya jättedyra soffa. Sen såg vi Häxansurtant och Wild Kids och sen. Sen förvandlades jag till Riddare Ragnar Rosenrasande från Häxansurtant. På ett extremt opedagogiskt vis skällde jag ut min lilla för hennes förbannade 3årsutvecklingsperiods-attacker som hon haft under dagen.

 

Som när jag var stressad och behövde börja med kvällsmaten men var tvungen att ta hand om disken först. DÅ skulle hon ha på sig strumpbyxor. Hon vägrade godta- "jag hjälper dig sen" utan skulle ha hjälp NU. Hon ställde sig bakom min rygg och grät, skrek och gnällde tills det blev black out i mitt huvud.

 

Och ikväll. När stortjejen fick en rosa mugg med vatten och den lilla en blå.  - JAG SKA HA EN ROSA MUGG skrek, grät och gnällde hon tills det återigen blev black out för mig.

Vi blev kompisar igen innan de somnade men jag får lida ångest ikväll. Det är rätt åt mig. Jag vill ju att hon ska vara envis, argsint och kaxig. Jag vill ju det. Vill låta henne hållas, eller iallafall kunna möta hennes utbrott och små egenheter (bestämmandebehov) på ett pedagogiskt sätt. Men jaja. Man kan ju inte vara perfekt jämt...

 

 

Nu sover de. Och jag har just fått en afrikansk jättesnigel på halsen. Inte bokstavligt inte, eller...nästan. Min bror, som också har sina små egenheter, har köpt 25 afrikanska jättesniglar på Blocket ikväll och ville låna våra terrarium mot en liten krabat. De blir 30 cm stora de! Men nu är det bara en liten snigelbebis. Arne. Ska hen heta. Imorrn flyttar Arne in. Måste fixa bark och vitaminer till Arnes skal. Hen får bo i en glassback eller nått, tills jag har hämtat mitt terrarium som jag hade min landsköldpadda i förut. Den har rymt nu. Från mamma, där den bodde. Han rymde två gånger tidigare. Första gången hittades han 2 km från mammas hus, nästan nere vid strandbrynet. Andra gången hittades han i ett dike några hundra meter från mamma hus. Tredje gången hittades han aldrig. Han var en högst olycklig sköldpadda. Ville bara ut ut ut. Jag som hatar att ha djur instängda lät honom gå fritt i lägenheten, vilket han oxå fick göra när han flyttade till mamma. På sommaren hade han en stor utehage. SOm han då slutligen lyckades rymma från slutgiltigt. Lilla paddis.

 

Nu hoppas jag på att det ska gå bättre med Arne här. Hen lär väl iallafall inte stå och slå sitt skal mot burens kanter av tristess som sköldpaddan gjorde. Sniglar gör väl inte så pass snärtiga rörelser? Hen kommer nog mer att skava skalet mot väggen. Och det får gå. Om inte får vi väl släppa ut henom. Låta henom snigla runt här i huset bland folk och fä. Undrar om katter äter afrikanska jättesniglar?? ÅÅÅh vad mysigt det ska bli med snigelspår i huset! I somras hade vi en padda i terrariet några veckor oxå. Vi hittade även ett fågelägg som vi ruvade på värmedynan nästan hela sommarn innan vi gav upp. Vi gillar djur. Arne kommer få det bra här.

 

Amen

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0