brunheten

Ännu en vabb- dag.

Om jag ska vara ärlig så älskar jag faktiskt att vabba. Jag blir lycklig av att vabba. För då får jag ju sällskap om dagarna!

Spelar ingen roll att sällskapet är en kortväxt varelse med snor över hela överkroppen (hon hade intorkat stor på MAGEN imorse när hon vaknade!!) som hostar en till vansinne och endast vill äta kalla pannkakor.

 

Idag sov vi till 10! Ja. 10 var klockan när hon kom tultande upp för trappan och väckte sin mor. Far och storasyster hade omärkligt smugit sig iväg till skola och dagis.

 

Så vi gick upp. Hon ville ha vindruvor men åt bara några. Vi såg på Bompa och läste morgontidningen. Mats, den gamle tankeläsaren, hade skrivit om EXAKT det jag och maken satt och pratade om på en resturang nere på Östercentrum i fredags. Nämligen om hur jävla fult och tragiskt Visbys centrum är.

 

Sen var klockan redan 11.30 så jag åt lunch och lilltjejen pysslade lite. Hon ville inte ha mat. Sen klädde vi på oss och gick ut. Det hade kommit massa snö under natten. Svintung jävla blötsnö. Och vår snösläde är trasig så det enda jag hade var en skyffel! Fatta att LYFTA den här jävla snön som låg så jävla massivt över hela gården. Jag höll på att dö. När jag skyfflat mig ner till gatan med lilltjejen hack i häl (hon fick en istapp att suga på. Jag minns nämligen mycket väl hur OTROLIGT GOTT snö och istappar är) möttes jag av en rolig syn. Ty längs med nästan hela gatan stod folk och skottade efter snöplogen som just gått förbi. Det bor mycket gamla här och nu stod de alla, krökta och svor över sina vallar.

Jag kunde inte ens rubba vår vall. Och att skotta hela den långa stigen genom trädgården åt våra hyresgäster var otänkbart med bara skyffeln. Men som tur var var nya granntjejen ute och skottade hon också och jag fick låna hennes släde. Vi stod och pratade en stund medan lilltjejen busade med sin att i snön. Jävla trevligt folk som flyttat in!

 

Sen skottade jag. Och sen drog jag lilltjejen på snowracern på en liten promenad runt kvarteret. Fy fan vad det är vackert här som vi bor. Vi bor alltså i Södra Visby i ett område som ligger bakom en skog och alltså lite utanför de södra stadsdelarna kan man säga. Så det är avskilt och skogigt och så jävla fint.

 

Sen gick vi in och la oss på soffan och läste många böcker. Försökte truga i henne lite glass med hon ville inte ha. Hon har inte haft nån feber idag, men vill inte äta och har jävligt mycke snor.

 

Vid halv 3 gick vi till dagis och hämtade stortjejen. Barnen fick leka lite i en snöhög med några kompisar medan jag stod och pratade med deras mamma som är min kompis. Såna små stunder lever man länge på sen, som distansstuderande och ständigt ensam. Och sen gick vi hem och sjöng Vargsången under hela promenaden och när vi kom hem hade vallen på infarten frusit lite och jag skottade upp hela skiten samt hela jävla uppfarten med skyffeln medan barnen åt snö.

 

Senare kom maken hem med thaimat och vi såg Pax och sen fick jag lägga mig och läsa lite folkhälsa. Om ojämlikhet mellan manliga och kvinnliga pensionärer läste jag ikväll. På engelska. Jag måste läsa högt när jag läser engelska skolböcker, för jag läser så jävla fort på svenska och när jag sen ska läsa böcker på engelska fortsätter jag att läsa lika fort, vilket resulterar i att jag inte fattar att skit. Så därför läser jag högt för att det ska gå saktare och jag ska fatta. La ungarna och såg uppdrag granskning med min man.

 

Har svarat på lite mail ikväll angående krönikan om hockey ikväll.... Jag skrev den för några veckor sen och har fått ganska massiv respons får man säga. Den handlade om det faktum att Region Gotland delar ut väldigt mycket mer bidragspengar till sporter och idrott som huvudsakligen utförs av män och pojkar och mycket mindre till idrotter och sporter som huvudsakligen utförs av kvinnor och flickor. Och det suger ju balle. Men det fattar inte alla.

Det är i såna här stunder jag älskar min man till månen och tillbaka. Han är så jävla grym! När det blir så här, massiv respons och många emot mig, då jävlar sluter han upp som en fet jävla mur runt mig. Klurar och funderar ut argument och stöttar och upprörs han också som om det gällde honom själv. Häromkvällen låg vi flera timmar och diskuterade hockey samt hur kvinnlig och manlig idrott värderas i samhället. Hans ögon liksom glöder och han är aldrig vackrare än då.

 

 

Nu är han ute och lagar vår snösläde. Jag älskar vår snösläde. Jag älskar också att skotta snö. Jag kom på det idag när jag skottade så svetten rann. Att det är en väldigt rolig form av motion. Snöskottning. Synd att den är så jävla säsongsbaserad. Undrar om man kan söka bidrag hos Region Gotland kanske, för att få lite konstgjord lössnö att gå loss på lite när som helst, när man får sug. Även om det är mitt i varmaste högsommaren. Få skotta loss lite. Men det är väl i såna fall säkrast att maken söker pengarna då eftersom vi med fitta som vill idrotta ligger så uppenbart dåligt till hos regionen....

 

 

Man känner sig så jäkla duktig efter att ha skottat upp trädgården. Uppfarten, vallen, fram till postlådan, stigen åt hyresgästerna samt runt deras trappa, till förrådet, till gungorna och till veden. Ja det är en sann fröjd. Kanske mest av allt för att man får känna sig stark. Mina 178 cm, breda axlar, breda höfter och rejäla stockar till ben kommer så jävla väl till pass när jag skottar snö. Det blir plötsligt en rejäl fördel att vara stor som ett hus och bastant som en gammal skolmatstant.

 

Imorrn ska jag vabba till 15 och sen tar maken över. Och for the record: maken vabbade förra gången 4 dagar i rad. Så det är helt enkelt min tur.

 

Jämlika pussar