dagisångesten
Fan vad det är svårt det där med sjukdomar och dagis!
Det är väldigt vårt att se objektivt på det oxå.
Ena dagen blir man skitsur när man ser någon unge på dagis med snortappa eller hör nån unge hosta lungan ur sig på bästa dagistid.
Andra dagen står man där själv och velar fram och tillbaka.
Vi har just nu stortjejens hud som "problem". Hon har prickar. Prickarna varar dock inget. Men de kommer fler, samtidigt som de första fvörsvinner.
Hon har även "exem" på ögonlocket, enligt doktorn. Nu tror vi inte att det är exem längre, men knappast nån ögoninflammation/infektion heller eftersom hon har haft det så länge och det inte har gått över trots ständigt tvättande av det. Hon har helt enkelt konstanta problem med ena ögat samt röda prickar på kinderna.
Och idag lämnade vi henne. Hon har vart på dagis med prickarna hela förra veckan. Och idag ringde vi dagis och frågade först. De tyckte- lämna in henne, så ringer vi om vi tycker det ser illa ut.
Så nu väntar jag.
Väntar även på att vårdcentralen ska ringa.
Ska försöka få tid imorrn och även svar på vad prickarna är.
Samtidigt- vi vet inte vad det är för prickar. Hon är pigg och glad och har inget påverkat allmäntillstånd. Så riktigt som "vissa andra" tycker jag inte att jag är. Som lämnar sina barn med tjocka, långa snortappar, rosiga kinder och blanka ögon.... Hu, det är så sorgligt att se.
Nu måste jag läsa Marx så in i helvete. Karl Marx Karl Marx du är min bäste väään...
