fy fan för att vara man
"Att ”vara” pojke och att ”vara” flicka innebär i klassrumspraktiken att gestalta kön genom markörer och handlingar, varav attityden till läsning av skönlitteratur är en. Ett sätt för män är att konstruera ”manlighet” är att gestalta den i motsatsförhållande till vad som ses som ”kvinnligt”.
Att studera maskuliniteter i skolan är därför inte att studera bara ”pojkar”. Reproduktion av maskuliniteter sker i relation till femininitet. Medan flickor i dag kan gå i långbyxor, spela fotboll och läsa skönlitteratur, så kan pojkar inte gå i kjol, dansa balett och inte heller läsa skönlitteratur om de vill bli uppfattade som maskulina"
Och tanken bara slog mig så hårt- ju friare vi kvinnor bli, desto mer instängda blir männen. Ju fler normer och barriärer vi bryter (och det är ganska många under de senaste 60 åren), desto mer krymper männens värld, eftersom de definierar sig utefter oss. Det vi gör kan inte de göra eftersom det vi gör är feminint och feminina saker är ju som bekant det värsta och fulaste man kan göra.
Jag tänker på läraryrket, eller utbildning överhuvudtaget. Förr i tiden var Magister något väldigt fint att vara. Magistern fick fint boende i anslutning till skolan i de små skolorna på landet. Pojkarna ansågs bäst lämpade för vidare studier, flickorna skulle ju ändå bli hemmafruar sen. Men så hände något. Kvinnor började studera och sket i hemmafrugrejen. Fler och fler kvinnor började läsa till lärare. Och plötsligt var lärare ett lågstatusyrke. Liksom utbildning överhuvudtaget nu kritiseras när det är fler kvinnor än män som utbildar sig. Och då kan man ju tänka att vi kvinnor alltid blir förlorare. Varje yrke vi erövrar blir plötsligt lågstatusyrke och så fort vi blir i majoritet någonstans så är det inte bra.
Nu när så många kvinnor pluggar vidare så kan ju inte männen göra det längre. Det är ju omanligt. Blir nog det väldigt snart om man ska tro utvecklingen hittills iaf. Och det finns nu även fler kvinnliga lärare än manliga. Samma sak med psykologer. När nu kvinnor får bli psykologer på samma villkor som män som "inser" männen att det där med psykolgi ju faktiskt inte är något för dem.
DET ÄR SÅ JÄVLA SJUKT!
Men tänk ändå! Vad det innebär!
Det innebär ju faktiskt att vI ÄR på rätt väg! Patriarkatet ÄR på väg att störtas helt enkelt. Det KOMMER att ske. Kvinnan ÄR faktiskt på väg mot frihet (åtminstone här i Sverige) och det bekräftas ju då varje gång man hör att det går dåligt för män. När det blir ett problem att män inte söker vård som de ska längre, så är det ju ett bevis för att fler kvinnor sköter om sina kroppar och får den vård de här rätt till i större utsträckning. När det går dåligt för pojkarna i skolan betyder det att det går bra för flickorna.
Sedan finns det såklart absolut grejer som männen TROR är till deras fördel, men som inte är det. Tex kommer det ju inte att vara DÅLIGT för oss kvinnor när männen börjar ta ut föräldraledighet i samma utsträckning som oss kvinnor. När fler män börjar ta ut föräldraledighet i större utsträckning kommer det ju att gynna oss kvinnor. Männen TROR dock att de kommer att må sämre och missgynnas om det skulle bli så, men så är det ju inte. Inte i alla fall vinner vi kvinnor på männens olycka. Inte alltid. Men ofta. Olycka och olycka, de får ju skylla sig själva. När de nu är så jävla rädda för allting som anses kvinnligt.
Kanske borde jag visa lite mer medlidande ändå, för jag vet faktiskt inte vad jag pratar om. När vi kvinnor strävar efter att bryta normer och även ta oss rätten till de klassiskt "manliga" grejerna så är ju det ganska coolt. Det anses starkt, modigt och häftigt och det beror ju på att vi liksom strävar/sparkar uppåt. De manliga grejerna har ju alltid varit överordnade.
När män däremot ska erövra klassiskt kvinnliga områden, får detta ses som ett nedköp. Eftersom ju kvinnan är underordnad mannen, med allt vad det innebär. Allting som kvinnor alltid gjort har alltid setts som mindre värt än det männen gjort. Det är alltså inte alls särskilt konstigt att männen håller på som de gör och definierar sin manlighet utefter det som anses kvinnligt (nu kom jag på att de jobbar ju som jag, för er som läste det tidigare inlägget).
Man kan kanske dra en jämförelse om den mobbade tönten. Som älskar typ körsång. Du vet att du kan förlora jävligt mycket på att ta töntens parti när hen blir mobbad. Hela din jävla grupp kan vända sig emot dig. Vågar du? Eller vågar du inte? För att inte tala om när tönten sedan frågar om du vill börja i hens kör. Hur jävla töntigt är inte det??!!! Men du vet ju att det är bra både för dig själv (utvecklande) och för tönten (hen blir glad och vinner på att ha dig med). Ska du våga?
När jag läser den där texten blir jag även så underbart jävla tokglad att jag har döttrar only. För FY FAN vad jag blir RÄDD för alla de här tankarna egentligen. Orolig för min man. För min bror. För alla män jag känner. Hur fan ska det GÅ FÖR DEM??!! De är så jävla trängda och rädda och begränsade i sina liv. De kan inte överleva utan en kvinna att hålla i hand. En kvinna inför vilken de kan vara sig själva. Vågra gråta och visa känslor. En kvinna som vårdar deras själ.
Bögarna har det nog ofta lättare. På bögarna finns en förväntan om femininitet. En förväntan att bete sig lite feminint. En tillåtelse i många fall, som varje bög bör utnyttja till max. Må min eventuellt framtida son bli bög.
Alternativ: låt mig slippa detta. För fy fan för att brottas med allt det där. Fy fan för att inte kunna vara som man vill. Fy fan för att formas till begränsning och så förbannat hårt hållet av samhället. Fy fan för att vara man och fy fan för att vara mamma åt en pojke och stå bredvid och bevittna allt det här. Samhällets alla begränsningar som ju faktiskt är mycket större, mycket fler och mycket hårdare än de begränsningar som finns för flickor.
Och jag säger det än en gång: är det någonstans som genusmänniskorna kan göra en rejäl insats så är det bland pojkarna. Öppna deras tillstängda dörrar. De behöver verkligen er/vår hjälp.
Jag kan inte riktigt sätta tummen på det. Men bara denna din text visar på något sätt att det är en bit kvar till jämlikhet eller jämnställdhet. Den problematik du tar upp tror jag många män helt enkelt inte ser. Oj, det var en vildsint kvinna säger de bara, tar en bärs och kastar sig i soffan o kollar fotboll i slafsiga mjukisbyxor och en t-shirt. Män i gemen tror jag inte bryr sig så mkt, de har det bra som de har det, i sin ska vi säga självklara position. Det är mer de som inte känner sig så självklara, som känner sig ojämlika, som fäktas. Och det givetvis med all rätt.
Spot on!
Jag har ju pojkar och jag förvånas varje dag över hur snäv deras roll är. Inga glada färger, inga mönster förutom ränder, inga sköna leggings, inget "bling", kortklippt, inga dockor, inga mjukdjur. Jag har inget emot att folk tror att de är flickor men varje gång någon tror det är det ett kvitto på hur trångt det är inom normen pojke. Folk som tror att de är flickor pratar till dem med en mängd ord men antalet ord sjunker så fort de fattar att de har snopp. Då är det brummljud och enstaka macho-ord. Fy fan vad jag hatar mansrollen! Ändå kommer de att ges fördelar i livet baserat på snoppen. Världen är deras om de håller sig inom en mycket lite ram.
Och samtidigt gör samhället allt för att curla och hjälpa flickorna. Är det inte konstigt? Om trenden fortätter kommer männen att explodera i våld och oroligheter. Det vill väl ingen?
Som jag läst så brukar (iaf mammor) curla sina söner mycket mer än sina döttrar. T ex att de hjälper söner snabbare och utan att de hinner be om det medan döttrar förväntas klara av saker ändå, som t ex hämta mjölken eller andra sådana vardagliga saker.
Ett annat ex: Att de går hem och städar sina söners hem när de flyttat hemifrån eller tar hand om deras tvätt, och ofta t o m gör deras matlådor! Finns väl en anledning till att söner oftast bor hemma till det är över 25 och döttrar är mer självständiga och brukar i regel flytta hemifrån så snabbt det går.
