brunheten

Kom häromdan att sitta och tänka på saker som jag tidigare i livet varit Helt Övertygad Om. Tror det var efter att ha läst Fannys blogg, kanske det om mödomshinnan .

Det var nog det ändå, för jag kom iallafall att tänka på att jag, innan jag blev av med oskulden, var helt säker på att jag Aldrig Skulle Kunna Knulla. Inte på grud av mödomshinnerädsla, för jag hade minsann läst att mödomshinnan faktiskt inte fanns. Men grejen var att jag inte fick in nånting. Ingen ens en minitampong. Jag var helt övertygad om att jag hade Världens Minsta Vaginaöppning.

Jag kunde I PANIK sitta och fundera kring hur jag skulle göra, vem som skulle vilja gifta sig med mig när jag inte kunde knulla osv.

Detta trodde jag alltså ända fram tills jag verkligen blev av med oskulden. Vid 16 års ålder. Jag var helt övertygad om att det inte skulle gå, för jag hade ju provat innan. Men den kom helt enkelt inte in.

Men sen blev jag Kär På Riktigt. Och jävligt nervöst och skitfint (lite som i Dirty Dancing faktiskt) gick det vägen. DEN FICK PLATS JIHUUUUUUU tänkte jag efteråt.

En annan sak jag kunde grubbla till döds på när jag var yngre var kring hur jag NÅGONSIN skulle hitta en kille som jag faktiskt kunde prutta inför. Och bajsa! Alltså, hur skulle jag någonsin kunna bo ihop med en kille och liksom säga "nu måste jag gå och bajsa". Sa man ens det? Eller bajsade man bara lite snabbt och låssades sedan inte om något? Jag som inte kan bajsa när någon kan höra! Han skulle ju fatta direkt när jag sätter på kranen som jag ALLTID (ännu) måste ha rinnande när jag bajsar (det har en avslappnande effekt för mig)! HUR skulle han kunna älska mig om han hörde mina pruttar? HUR skulle han kunna vilja ha samlag (om det nu någonsin skulle funka..) med mig efter att ha känt lukten efter mig på toa. HUR HUR HUR GODE JESUS!!! brukade jag tänka.

Jag var 20 när jag flyttade ihop med en kille första gången. Vi kunde PRATA om allt, bajs och pruttar osv, men vi vågade aldrig prutta inför varann under det året vi delade lägenhet. Vi kunde ligga bredvid varann i sängen och räkna till 3 och på 3 skulle vi prutta, men vi avbröt oss alltid. Gick till varsitt rum och gjorde vad vi skulle. När jag bajsade drog jag igång stereon, satte tvvolymen på max eller liknande för att han inte skulle höra. Han visste alltså vad jag gjorde, för vi hade ju pratat om det. Jag var ju tvungen att förklara min förkärlek för Extremt Höga Ljud vid vissa tillfällen under dygnet. Och han ville ligga ändå faktiskt. Men jag kan ännu fundera på hur det skulle ha gått om vi hade börjat prutta inför varandra också..

SEN träffade jag min nuvarande man.

De första veckorna tillsammans var väldigt...tillknäppta... Vår situation var ju lite annorlunda (vi hade blivit gravida genom ett engångsligg, bott isär under 8 av de 9 månadernas väntan men flyttade ihop 4 veckor innan förlossningen, då som Kompisar Som Väntade Barn Ihop) och stämningen lite stel.

Vi pratade nog inte ens om varken prutt eller bajs utan skötte vårt så diskret vi kunde (jobbigt). MEN SEN! SEN födde jag barn och han var med och jag fick lavemang och sen bajsade jag på mig lite under förlossningen och sen blev jag förstoppad i 16 dagar vilket slutade med ett besök på akuten och det var laxermedel, ångest och slutligen, ljuvligt bajs all over i några veckor. Efter det var det No Limits. Vi pratade och skrattade om bajs och pruttar. Vi började prutta inför varandra och han kan faktiskt gå på toa med öppen dörr numera. Det kan inte jag. Jag vill ännu helst låsa och har alltid vattenkranen på. Men vi kan dela alltså. Alla våra ändtarmsbesvär stöts och blöts som en äktenskaplig angelägenhet här. Vi pruttar utan hämningar också. And I Love it.

Igår var det dock på gränsen. I duschen upptäckte jag nämligen att jag fått en fästing. På rumpan. NÄSTAN I rumpan. Men inte helt. Ingenting behövde säras på eller så. Jag kunde hur som helst inte få bort den själv. Så efter mycket ångest och även lite gråt, fick jag lägga upp mig på soffan och låta maken plocka bort den.

Han var mycket pedagogisk och talade med lugn och mild röst under ingreppet. Ändå var det ett Gränsfall. Gränsfall!

Hur som helst. Det är lustigt hur tokig man kunde vara som ung. Tur att man blir äldre. Klokare. Och det är tur att jag inte kommer föda fler barn (kommer bli snittad vid eventuella syskon till barnen) för tänk om ens underliv skulle töjas ut extremt och förvandlas till Världens Största Vaginaöppning!!!