uppdatering: bebislivet

På tisdagarna gör vi ingenting, bebisen och jag. Då har vi haft övriga familjen hemma i fyra dagar (lilla är ledig fred- månd och ofta den stora också) och är jävligt trötta. Så blir det tisdag och det är bara jag och han. 
Vi går upp och får iväg övriga familjen. Klockan 08 blir det tyst i vårt hus och då lägger vi oss i soffan, gonar in oss i en filt och så somnar vi framför Peter Jhide som vi tycker är löjligt snygg. Vaknar någon timme senare. Han får mat. Kanske somnar vi om. 
Vi reser bara på oss för blöjbyte och matfixande. All tid däremellan är vi i soffan. Vi tar dit leksaker som han får kolla på eller så ligger vi bara och pratar. Kollar varann i ögonen. När han ska somna måste han grina lite. Gona in sig mot min hals och dräggla orimliga mängder där innan ögonlocken faller ihop och han somnar på min mage. Då sätter jag på en film och oftast somnar jag också om igen. 
 
Ja. Vi är i en sådan otrolig symbios jag och min bebis som jag faktiskt inte tror att jag hade med någon av de andra barnet. 
Med första barnet var jag ju en ganska ung mamma. Unga mammor känner sig jävligt pressade till att vara perfekta mammor och därför gjorde jag allt enligt regelboken med första. Hon skulle ligga i babygymmet en stund varje dag (jag satt bredvid). Hon skulle träna nacken en stund (jag satt bredvid). Gå ut i friska luften en stund. Vädra rumpan en stund (jag satt bredvid). Lyssna på musik en stund (jag satt bredvid). Leka med sina saker en stund (jag satt bredvid). Jag tänkte mycket på stimulans, oroade mig för att göra fel och för att inte vara tillräcklig. 
Med andra barnet var det kaos och dimma och tvåbarnschock. Jag minns inte mycket, förutom att jag inte var särskilt glad och att vi nästan aldrig var ensamma. Stora barnet hade bara rätt till 15 timmar på förskolan då och hon var så liten ännu då att hennes immunförsvar var svagt och hon var sjuk och hemma mycket. 
 
Och nu är det tredje chansen. Och storbarnen är stora och har inte varit sjuka hittills sedan skol/dagisåret drog igång i augusti. Reglerna har ändrats och barn till föräldralediga har numera rätt till 25 timmar på förskolan här på Gotland. Jag har valt att låta henne gå 8-16 tisdag till torsdag. För att David ska kunna lämna henne på morgonen i samband med lämningen av skolbarnet och påväg till jobbet. Är det kasst väder kan han hämta dem i värsta fall då också och flexa ur en timme tidigare. Jag har ju inget körkort och vi har en bit till dagis och ännu en bit till skolan efter det. Mina hämtningar brukar ta 1.5 timme om vi inte stannar vid lekplats. Det är inte så kul om det regnar. 
Så tre dagar i veckan har jag 8 timmar ensam med mitt gullefjun.
 
Han är 2.5 månad nu och den där magknipen han led av en del i början är helt borta nu. Det var som att vända på en hand. Nu är han en glad unge, fram till ungefär 17 då han är...mindre glad. Vill äta hela tiden och småsover fram och tillbaka fram tills den slutgiltiga läggningen vid 22tiden. Vissa nätter sover han från 22- 06tiden. Här om natten sov han 21.30- 07.30- 10 TIMMAR, men natten efter det vaknade han två gånger och skulle ha mat. 
 
Han äter mycket och ofta och drar alltså redan 74 i storlek. 74 är för bebisar i 9 -12 månaders ålder... Men oroa er inte! Han är även väldigt gullig, trots, eller snarare TACK VARE, sin benstomme. Han är jämntjock och nu börjar en av de tre hakorna tunnas ut lite eftersom han blir mer och mer rörlig. Han har inga problem med att hålla upp nacken, det har han vart duktig på sedan han föddes. 
 
Han älskar skallrorna, men allra mest När Mor Sjunger. 
Av alla mina bebisar är han den som hittills reagerat mest på musik/ljud/melodier och det som får honom att knäpptyst stirra på mig med hänförd blick är när jag sjunger STILLA NATT så högt jag bara kan. Ingenting förutom min STILLA NATT kan tysta honom när han panikgråter om kvällarna. Han börjar gråta av fiol och nyckelharpa på stereon, men av dragspelsmusik blir han hänförd. Det är inte konstigt alls, eftersom jag lyssnade i princip uteslutet på dragspelsmusik när han låg i magen (av någon sjuk jävla anledning). Han är ganska intresserad av Håkan Hellström också, men Bob Dylan går inte alls hem. 
JAG är dock hans stora musikaliska favorit och det glädjer mig förstås bortom sans och vett. 
 
Han somnar själv i sin egen säng vid 22tiden, men han vill gärna gosa in ansiktet i något mjukt och så får man ha sin hand på hans mage när han ska somna in. Om han vaknar på natten får han komma över till vår säng och sova vidare där sen efter maten. Han har slutat med det där att inte somna om så no more 03.30morgnar framför tv:n för min del (hoppas jag). 
 
Han ler, skrattar och jollrar. MYCKET. Och nu börjar han även röra mer på armarna och kan vid djup koncentration dänga till grejerna som dinglar i babygymmet. Bäst tycker han om att sitta och glo i sin babysitter. Gunga litegrann och lyssna på systarna. Han sover som en stock i vagnen och skriker inte längre när vi åker bil utan somnar oftast, särskilt om radion är på och han får lyssna på popmusik. 
 
Ibland kan jag komma på honom med att ligga och bara lugnt betrakta mitt ansikte, milt leende. Den blicken som han har i sina ögon då har jag nog aldrig sett i någon annans ögon. Jag sa det till min man ikväll och då blev han lite stött och menade att väl HAN sett på mig med den blicken många gånger. Men det har han faktiskt inte. Bebisens blick är så full av total kärlek att det inte är riktigt klokt. Och så det milda, tysta leendet. Han ser så otroligt vuxen och klok ut i de stunderna att det är snudd på lite läskigt. Som att titta in i en gammal vis farbrors blick. 
 
På onsdagarna och torsdagarna brukar vi försöka hitta på nått, eller kanske främst JAG. Så fort vi lämnar gården brukar han somna och sedan sova mest hela tiden så länge vi gör nått. Samma sak om vi får besök. Då sover han från att besöket kommer fram tills besöket går, med korta matpauser. 
Jag försöker träffa Nina en gång i veckan och så har vi några mammakompisar med bebisar som vi gärna hänger med, eller, mest jag då eftersom han helst sover då. 
Vår vardag är ljulig. Fridfull och ljuvlig. Precis som en bebisvardag ska vara och KAN vara, inser jag nu. 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Malin

Hej, jag hittade din blogg, och läste din förlossningshistoria bland annat.
Jag hoppas du aldig slutar vara en så snillrik, ifrågasättande, envis, rolig en helt fantastisk kvinna!

2014-02-16 @ 09:08:06
Postat av: Emma L

Låter underbart! Låter som sånt där bebismys som jag önskade och längtade efter med båda mina barn, men fick kolikkaos och mjölkallergikaos istället. Kanske skulle jag också få symbios och harmoni om vi vågade skaffa en trea, men jag är nog färdig :-) unnar dig din ljuvliga tillvaro till tusen!

2014-03-06 @ 08:16:12
Postat av: Emma L

Låter underbart! Låter som sånt där bebismys som jag önskade och längtade efter med båda mina barn, men fick kolikkaos och mjölkallergikaos istället. Kanske skulle jag också få symbios och harmoni om vi vågade skaffa en trea, men jag är nog färdig :-) unnar dig din ljuvliga tillvaro till tusen!

2014-03-06 @ 08:16:56
Postat av: Linnéa

hej, vart har du tagit vägen? Din blogg är min favvo. Internet är inte detsamma utan dig! <3 från mig

2014-03-10 @ 21:33:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0