om männen och feminismen

Det diskuteras mycket om hur feminister ska ställa sig till MÄN som vill vara med. Man märker att NÄR män uttalar sig feministiskt så höjs de till skyarna, trots att en kvinna sagt precis samma sak en halvtimme tidigare osv, kort sagt, mönstren blir desamma i den feministiska världen som i den patriarkala (den man gärna vill slippa undan när man inträder den feministiska). En del tycker att männen inom feminismen ska hålla snattran och låta kvinnorna sätta agendan och istället jobba för att lyfta fram kvinnorna. Det tycker jag också. En god manlig feminist håller snattran i kvinnliga, feministiska sammanhang. Han uttalar inte "sanningar", han hjälper till att lyfta fram sanningar berättande av kvinnorna. När sedan mannen återgår till sin vanliga, manliga värld, fortsätter han att föra fram kvinnornas sanningar och han STÅR UPP och är modig när det behövs, tex genom att säga ifrån osv. 
 
Just nu är tonen inom min del av feminismen ganska hård mot män. Jag förstår det precis, för jag tror att många är i den där fasen när man liksom INSER att det inte är VI som ska behöva ändra på oss- utan DOM. Man slutar fokusera på hur vi kvinnor måste "jobba med oss själva" (höja rösterna och allt det där) för man inser att varför i helvete ska vi göra det? Varför ska VI ta ANSVAR som vanligt och varför är det ALLTID VI som ska förändra oss när det så väldigt tydligt är DOM som är problemet?
 
När jag födde min andra dotter var jag i den fasen och fy satan i helvete vad jag var arg. Jämt. Här hade jag gått runt och haft ÅNGEST över min egen kvinnlighet och över att mina döttrar troligtvis skulle bli ju KVINNLIGA i så många ÅR när det EGENTLIGEN borde vara MÄNNEN och POJKARNAS FÖRÄLDRAR som hade den oron. 
 
Och jag gillar den hårda tonen och jag tror inte alls att feminismen förlorar på den. Eller?
 
HBTQ går helt andra vägen. Där omfamnar man sin förtryckare. På QXgalan (som konstigt nog kallas för GAYgalan. Ursäkta mig men är inte det ganska mycket osynliggörande av TRANS i det?) delas ett särskilt pris ut till årets Hetero. Årets hederspris gick också till ett hetero, nämligen till chefen på socialstyrelsen 79 som tog bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet. Heteropriset gick till idrottskvinnan (orkar inte googla namn och jag skiter i sport) som målade sin naglar i regnbågsfärger när hon var i Ryssland. 
 
Och jag kan tycka att det är problematiskt på det sättet att varför ska man belöna något som borde vara självklart? Det är väl klart som FAN att idrottare som befinner sig i uppfuckade länder säger ifrån? Visar sympati osv? Det är väl klart som fan att man GÖR det liksom? Och det är väl klart som fan att homosexualitet inte är någon sjukdom? Varför ska de hyllas för att de utför självklarheter?
 
Samtidigt så ÄR det ju inte klart som fan. Både idrottsstjärnan och soctanten VAR ju jättemodiga och nytänkande och förhoppningsvis banar de målade naglarna vägen för fler idrottsstjärnor att joina. Förhoppningsvis bidrar HBTQgruppens tacksamhet till att fler av oss gråheteron hakar på och hjälper till när vi får se hur tacksamma och glada de blir och när vi får se att vi kan göra skillnad. 
 
Och visst har de rätt i det. Hatet och diskrimineringen mot hbtqpersoner kan bara vi heteron stoppa. Genom att ställa oss som en skyddande mur runt hbtqgruppen och parera bort skiten som homofober och nazister kastar. Det är VI heteron SOM GRUPP som förtrycker hbtqgruppen. Och så länge man inte säger ifrån så är man en del av det förtrycket. 
 
Och på precis samma sätt är det ju med männen. 
 
SKILLNADEN mellan heteron i hbtqkampen och männen i den feministiska kampen är att männen i den feministiska kampen så väldigt ofta får för sig att föra vår talan. Att diktera sanningar. Och det blir så väldigt fel.
Jag tror att det är lite annorlunda vad gäller heteron och hbtq, kanske därför att de heteron som står i den där muren kring hbtqgruppen är mest kvinnor. Och kvinnor har inte för vana att föra andras talan. Och därför är det troligtvis lättare för hbtq att omfamna de ur deras förtryckargrupp som vill "byta sida" och istället hjälpa till att få slut på förtrycket. 
 
Medan vi feminister får dras med "de snälla männen" som ska "hjälpa till". 
 
Det ÄR ju en skitsvår grej, när, som sagt, ens förtryckare helt plötsligt har blivit snälla och ska hjälpa till och då dessutom ofta kör över och tar över taltiden IGEN. Och jag är jävligt anti det där EXTREMA hyllandet av varje man som kommit till insikt och tex skriver en feministiskt text som sedan delas bortom sans och vett av gråtmilda kvinnor som vill gifta sig med honom av ren tacksamhet över att ha blivit sedda!
Samtidigt som jag förstår det, för det där med att bli sedd är ju lite av en bristvara när man är kvinna i ett patriarkat. 
 
Samtidigt blir jag ibland väldigt glad när jag ser män som faktiskt tar ställning. Som säger ifrån, eller ÄNNU BÄTTRE, som bryter normer. Jag har faktiskt en liten samling på mitt kylskåp med bilder på män som bryter normer. 
Det här är den senaste:
 
Okej, nu är ju inte Johan Glans UTSEENDE ett STATEMENT utan mer av en tillfällighet, men ändå. Jag älskar den här bilden. Här står tre av mediaSveriges absolut mäktigaste män, klädda i kostym. Det pyyyyser av PONDUS och MANLIGHET om dem alla tre. Och så kommer Johan Glans. Säkert 30 cm kortare än samtliga, i röd tröja och jeans och ställer sig i mitten och utmanar faktiskt manlighetsnormen på några sätt. Han ser ut som en liten mormor. Jag älskar honom för det. 
 
Och jag delade den bilden, liksom jag håller på med en krönika kring en jävligt smart grej som den MANLIGA feministen Johan Ehrenberg sa häromdan. Honom älskar jag också. Jag tycker om macho Magnus Betner också, som trots sin oerhörda liberalism har sagt mycket bra inom det feministiska ämnet, vilket är extra bra med tanke på hans målgrupp. Jonas Gardell också, som skrev: Jag vet inte om feminism är rätt eller fel. Jag vet bara att den är absolut nödvändig på sina socialamedierkanaler här om dan. Och jag VILL hylla de män som är med oss på RÄTT SÄTT. Och jag kommer att göra det också, för det ÄR modigt att bryta en norm. Det ÄR modigt att som män tex säga ifrån när en kompis fäller en sexistisk kommentar. Det ÄR modigt av en man, som har helt andra förväntningar på sig inom tex arbetslivet, att deklarera "nu går jag på barnledighet, vi ses om två år". JA det ÄR också SJÄLVKLARHETER, samtidigt som det INTE är det. 
 
Jag förstår männen på ett sätt när jag tänker på det där med rasism. Hur jävla JOBBIGT det är ibland att vara den där som alltid säger ifrån. Att vara en partypooper. En obekväm jävel som inte ens kan låta ett oskyldigt "n*gerboll" passera obemärkt förbi. Det är JOBBIGT många gånger och jag känner mig ofta STOLT och MODIG när jag säger ifrån, TROTS ATT  det ju faktiskt är en SJÄLVKLARHET att göra det. Eller, det BORDE VARA en självklarhet att göra det. (men grejen ÄR ju att det INTE är det).
 
Att jag frågade er om TRANS för några dagar sedan är ju en del i det där. Jag vill VETA vad det är jag måste försvara. Jag vill ha förklaringar och kanske argument. Jag vill kunna sätta mig in i för att förstå när jag sedan står där i muren och försvarar. För jag måste ju göra det. För om jag inte gör det så är jag inte ett dugg bättre än förtryckarna. Och jag vill inte vara en av dem. 
 
Ps. Benny Andersson. Den kanske bästa manliga feministen av alla. "Här har ni en miljon, gör vad ni vill med den" liksom. Inga villkor, ville knappt uppge att det var han som skänkt pengarna. Älskade Benny. Honom skulle jag kunna gifta mig med faktiskt ds. Ps. Jag älskar även dragspel ds. 

Kommentarer
Postat av: Freja

Nu ska jag försöka kommentera hos dig IGEN! Mina kommentarer verkar alltid försvinna i cyberrymden när jag är hos dig... Jag tror stenhårt på att det är dags att sluta gulla med männen och hålla dem om ryggen. Det är dags att skrika, ryta, vägra vara snäll. Samtidigt är det så skönt med de män som ändå förstått och ställer sig på vår sida, men det gäller att få dem att förstå att det är inte till oss de behöver berätta sanningar, det är till andra män. Alltid och överallt!

2014-02-13 @ 23:07:49
URL: http://frejareddevil.wordpress.com
Postat av: josefin

nää men du det är jättemånga cisheteros som för vår talan. cisheteros prisas för deras "mod" när dom gör något vi gjort i ÅRATAL, dom prisas och lyssnas på som om det vore dom som insett strukturer vi vetat om hur länge som helst. när vi själva för vår talan får vi höra att vi "överdriver", att vi "trycker upp [vår] sexualitet/könstillhörighet i ansiktet på folk", att "ALLT MÅSTE FAKTISKT INTE HANDLA OM DIN SEXUALITET!!". när vi BER om mer representation (och representation utöver vita cisbögar, som är dom enda som syns i svensk media, vilket inte är så svårt att räkna ut att dom i övrigt är jävligt normativa) får vi höra att det är "orealistiskt" och "onödigt" och "det här är faktiskt inte ett program om att vara lesbisk". vi förpassas till sidlinjerna i vår egen kamp, vi tystas aktivt, och jag kan inte ens räkna hur många gånger jag blivit hotad om våldtäkt för att "fixa" min läggning men när jag tar upp detta i heterofeministiska sammanhang tystas det ned eftersom "vi har viktigare saker att uträtta" - när en heterofeminist sedan nämner att hörni, det här med hbtq, borde vi inte inkludera det? så höjs hen till skyarna och hen får allt utrymme, inte vi.

det finns cisheteros som anser sig vara allies som tycker att vi ska ha en cisheteroparad, att straight pride ska finnas. det finns hur många "allies" som helst som VÄGRAR lyssna på oss när vi kritiserar hur dom för VÅR kamp - att dom är heterosexister och cisnormativa som satan och att VI inte vill ha det så, vi beskylls för att vara "cisfober" och "heterofober" när vi försöker synliggöra extremt skadliga normer. jag har till och med blivit hotad; "om det ska vara så jävla omöjligt att göra dig nöjd behöver du inte ha dina rättigheter heller, kom ihåg att straight allies är dom viktigaste i hbtq-kampen för utan oss har ni INGENTING" - stödet är extremt jävla villkorat och det är fan vidrigt.

och en överväldigande majoritet av hbtq+-are AVSKYR qx-galan eftersom den riktar sig till vita cisbögar och cisheteros. den är inte direkt en bra representation av hbtq-kampen.

(och jonas gardell är transfob och rasist)

(alltså obs jag tycker jättemycket om din blogg, du är så himla bra. det är DÄRFÖR jag kommenterar detta - för att jag vet att du vill lära dig, att du är mottaglig för kritik, att du vet om att du inte är färdiglärd etc).

2014-02-17 @ 12:34:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0