brunheten

Det har vart en jävla dag. Jag har sovit dåligt. Bebisen har mer eller mindre bott på min kropp hela dagen och han har inte varit direkt fredligt sinnad. Jag har inte hunnit ta hand om tvätten, inte vattna blommorna i förrådet, inte duscha och knappt hunnit äta . När storbarnen kommer hem från skola och dagis vill jag va med dem. Spela Fia med knuff och sånt. 

 

Sen somnar de stora, men den lilla håller sig vaken. Nu är han bra gullig. Ligger där i soffan och säger gäää och hää och ler stora tandlösa leenden mot mig och pappan. Jävlar i helvete vilken fröjd! Vilken lycka! Att ha en sån där liten tjock!

 

Så får han på sig sin rosa pyjamas och han och pappan går upp till sängen. Du vill inget hellre än att avlida i soffan. Men diskbänken i knökfull, det ligger leksaker överallt och i tvättmaskinen ligger en tvätt och möglar. 

 

Ni vet såna kvällar?

 

Så jag sätter på Spotify på mobilen och pluggar i lurarna. Barnen sover ju så det går inte att vräka på högsta på stereon från nittiotalet. Jag ställer mig i pose mitt på köksgolvet, helt stel och inväntar den första tonen. 

 

Hon är igång i lurarna. Min trötta, stela 90kiloskropp vars armbågar just fått en omgång Voltaren gel och vars fogar ännu knakar efter 9 månader bärande på en heffaklump, förvandlas. Jag blir Lätt som en fjäder. Dansar som en galen över köksgolvet. Attackerar diskbänken i full dans. Plockar i diskmaskinen i takt med musiken. Slänger elegant igen den samtidigt som det blir refräng. 

 

Dansande, mimande med en osynlig mikrofon i handen dansar jag över golven och plockar leksaker, ännu i takt. Stannar upp när musiken trappas upp och äger världen med min dans. Fortsätter in på badrummet. UT med  all blöt tvätt. Slänger den euforiskt omkring mig på golvet då alla tvättkorgar är fulla. Riggar tvättställningen samtidigt som nästa låt  går igång. 

Hänger tvätten i dans. I takt. Nu måste jag sjunga lite också, försiktigt så att inte barnen vaknar. David flinar vid sitt skrivbord. Jag funderar på om han älskar mig mer eller mindre när jag har såna här danskvällar. 

 

Tänker att om jag hade en stor, frodig, oduschad fru med stripigt hår och lösa pattar iklädd tights och en ivrigt nedspydd tröja som hetsdansade runt i mitt hus om kvällarna med den stora rumpan gungande i takt till musik som bara hon kunde höra så skulle jag ta mig fan tacka gud.

 

Jag vevar med armarna, svänger på röven, hoppar hit och dit, slänger håret hit och dit. Det bor en dansare i oss alla. Tydligen. 

 

Sen är allt klart och svetten rinner nedför min rygg och det blir ännu fler fläckar på den redan ivrigt nedspydda tröjan. Jag sjunker ner i soffan och tänker att jag ännu har det.