om kvinnors samtal
Såg att Cissi Wallin twittrade om möhippor häromdagen. Hon skulle på en och hade ångest inför den. Inför kvinnor som bara pratar om sina män och sticker emellan med lite kroppsnedvärderande här och där.
Jag fattar ju vad Cissi menar, men störs ändå av den generalliserande tonen. Och jag kan tycka att det är att nedvärdera det kvinnliga samtalet. Lite som när män avfärdar kvinnors samtal som "kackel" och "babbel". Inget av vikt liksom. Bara destruktivt enligt Cissi.
Jag och min vän Sandra kan ofta hejda oss i våra samtal ibland och säga "tänk om killarna visste vad det egentligen är vi sitter och pratar om när vi ses".
Jag och Sandra parkerar oss ofta. Vi släpper lösa barnen och parkerar oss i valfri möbel och börjar vårt samtal som sedan kan pågår timmar i sträck. Kommer någon (valfri man) förbi händer det att vi byter samtalsämne och gör sidospår in på inredning, matlagning eller barnkläder. Men däremellan. Däremellan.
Det är liksom rakt ner i själen. Det är djupaste psykologi, mödraskapet, våra relationer till våra män, vilket inte ska nedvärderas.
En stor del av våra liv bygger på våra relationer. Har man barn, hus, Icakort och ekonomi tillsammans är det Jävligt Viktigt att kärleken finns. I stormiga perioder är det SKIT och jag skulle dö om jag inte kunde dela det med mina kvinnliga vänner. Som kommer med stöd och råd eller bara svär över karlar i allmänhet med mig. Jag är otroligt glad att jag har vänner som får insyn i min relation för skulle det komma en dag när det blir dags att gå, kommer de att finnas där för mig och veta om hur saker och ting legat till.
Jag minns våra tjejkvällar när vi gick på högstadiet. Medan killarna var i ishallen och lirade hockey (typ) lagade vi tjejer middag, såg en glättig film och sedan började det. Det var no limits. Respektfullt vände vi in och ut på oss själva inför varandra. Delade med oss av allt. Lärde varandra. Det var mycket mens och onani och hångel, minns jag och man gick alltid flera lärdomar rikare från tjejkvällarna.
Vi gick i samma klass allihopa och klassen var full av dominanta och högljudda killar. Genom våra tjejkvällar lärde vi känna varandra så in i norden bra att vi blev starkare och starkare tillsammans. Började stå upp inför varandra i skolan. Började säga ifrån som grupp. En för alla, alla för en!
Vi var absolut inte bästa vänner. Jag umgicks mest med folk från andra klasser. Man vår gemenskap blev benhård och i nian var vi en stark enhet.
Killarna, de trodde säkert att vi satt och snackade mode och viktnedgång och allt sånt där annat som män/man ofta TROR att kvinnors samtal går ut på.
Men det var långt ifrån.
Jag minns en bild jag en gång såg. På bilden satt fyra kvinnor runt ett bord. In genom dörren kom en man och sa:
- Jasså sitter ni här, alldeles ensamma.
De var alltså 4 kvinnor i ett rum, men i mannens ögon var de ensamma. De existerade i princip inte förrens han kom in i rummet och tillförde lite värde till konversationen.
Jag tänker ofta på den när jag sitter i samtal med mina vänner. Som idag när jag och M möttes en timme i lekparken. Medan barnen lekte hann vi gå igenom hela våra liv. Gräl med våra partners, trubbel på arbetsplatser, orosmoln över barnen, stress över ekonomi, funderingar över förskola och skola, allting som liksom är Av Värde, hann vi prata om. Det innersta och djupaste. Att bara få skopa ur sig lite. Dela bördan med någon annan för en stund. Få höra att man inte är ensam. Det är värt så otroligt mycket.
Och jag tror att det är ett av våra största hot mot folkhälsan, att de allra flesta män faktiskt inte kan ha liknande konversationer med varandra. Att männen är beroende av kvinnor för att kunna tala om sådana saker, om de ens kan det med oss.
Jag tycker mycket om Cissi Wallin och det hon gör, men ogillar när det blir "alla andra"- grejen. JAG har minsann kommit till INSIKT, till skillnad från alla andra. Det spär bara på fördomar om kvinnor och nedvärderar dessutom det typiskt kvinnliga, vilket jag som bekant inte alls gillar.
Förresten, med tanke på FRIDAdebatten som blossade upp i måndags. Tjejtidningar och magasin för kvinnor gör ju precis just det som jag motsätter mig- nedvärderar kvinnor. Nedvärderar kvinnor genom att utgå ifrån att alla kvinnor mest gillar skönhet, yta, viktminskning, mode, sextips och så något gripande reportage om någon stackars kvinna som ska dö i cancer. Tonen i vissa tidningar! Som om man skrev till barn.
Samtidigt så köper de ju det, kvinnorna och tjejerna, så därför kan man ju inte förminska det faktum att mode, skönhet, viktminskningstips, sextips och ett och annat reportage om valfri döende kvinna tydligen intresserar (vissa) kvinnor...Vilket ju krånglar till det hela en smula... Man kan tycka att kvinnorna och tjejerna själva borde säga ifrån, begära mer. Samtidigt, vill de inte de så är det ju bara att gilla läget... Satan vad svårt det kan vara.
Kommentarer
Postat av: Erika
Så himla sant! Fy fasiken så bra skrivet. Känner mest igen mig i det du skriver om tjejkvällarna i skoltiden. Allt det där + att en alltid hade så himla roligt också!
Postat av: Sara
En sak som slår mig är: Det är väl inte så konstigt att killar/män TROR att tjejer/kvinnor enbart pratar om inredning och matlagning om t.ex. du och din kompis byter samtalsämne just till "tjejgrejer" bara för att en man råkar komma in i rummet?
Samtidigt sjukt att inte killar/män kan umgås och PRATA med sina vänner. Någonting är ju fel.
Gillar dina reflekterande inlägg! Man börjar tänka lite! :)
Postat av: antonia
EXAKT SÅ!
När jag och mina tjejkompisar umgås gör vi te/kaffe och sen sätter vi oss runt köksbordet och pratar till långt in på natten! Och inte om vikt eller utseende eller inredning eller mode.
Trackback
