amma eller inte amma
Alltså: Du ska inte amma (eller inte amma) av samvetskval. Jag som precis läst,nästan, hela ditt arkiv från förra bloggen (blev konstigt nog peppad över att det FINNS andra som haft det jobbigt och ändå vill ha fler barn) tycker att du förtjänar lugn och ro (så mycket det nu är möjligt med tre barn) för din kropp. Om du verkligen VILL amma trots sprutor så är du nog superkvinnan och om du inte orkar så förstår jag inte hur någon skulle kunna tycka att det är konstigt. Jag tycker du verkar vara en fantastisk mamma!! Tur att du har tid på dig att fundera :D
Det beror ju helt på hur dåligt du mår av medicineringen, tycker jag. Både fysiskt och psykiskt. Nog för att amning är jättebra, men inte till vilket pris som helst! Kanske går det att jobba lite med den psykiska biten (om det finns en sån)? Annars skulle jag strunta i amningen.. Lycka till, och ta hand om dig!
Har inte kommenterat förut, men nu vare dags. Jag tänker såhär: Pigg mamma, pigg bebis. Du är faktiskt skyldig ditt kommande barn att också vara mån om dig själv. Vill du amma, så gör det. Det innebär sprutor ett tag till (inte så länge? fast kort kan ju kännas jävligt långt) och känns det värt så kör på. Men om du känner att din hälsa och ditt Välbeffinande går före just amningen så strunta i amningen. Det är ju inte så att du prioriterar ditt Mående före barnet, utan före just amningen. Jag tycker nog att det är dags att vi kvinnor lär oss att prioritera oss själva även i rollen som mammor. Att amma är bra, men kanske inte till priset av allt...? Så tycker jag, men du gör som du vill (såklart!) Hoppas att du kommer fram till något som är bra för just dig (blir ju i förlängningen bra för henom också)
Låter inte alls roligt det där. Förstår din tankar. Det går ju inte att råda i frågan, men spontant känner jag att du som nybliven trebarnsmor kommer ha fullt upp. Den enkla vägen är den bästa vägen om du frågar mig. Gör det som blir lättast för dig.
Grattis till preggon.
Hej hej
Jag har diabetes typ 1. Mitt insulinbehov har aldrig varit så lågt som under ammningen. Min känslighet för insulinet var väldigt hög under tiden närmast efter förlossningen och under hela ammningen.
Tycker att det verkar märkligt att du ska behöva fortsätta med sprutor efter graviditeten. I mitt huvud är det inte logiskt...
Ta det inte som sanning före du har provat. Hör efter på diabetesmottagningen igen.
Grattis till graviditeten!
Nu måste jag ställa en dum fråga, och jag är uppriktigt intresserad av svar här, jag är INTE ute efter att provocera.
Du menar ju att Underbara Clara sprider ett osunt ideal när hon skriver om att hon tränar för att hon vill bli stark, och för livet. I sådana fall sprider inte du ett osunt ideal när du skriver om barn och familj?
När du skriver om dina barn kan du ju stressa kvinnor som inte har barn? Eller sprida ett osunt modersideal till unga kvinnor som läser här? Och det faktum att du nämner din man i presentationen, späder inte det på heteronormen?
Men måste du bestämma dig innan? Kan du inte känna efter hur stort priset med sprutorna, ärren etc känns. Och det kan ju hända att amningen går superbra och blir det enkla alternativet. Men om inte, skit i det.
Grattis till magen. Om jag får vara lite storasyrrig så: Jag har tre och det är kaosigt men underbart :-).
Att jag inte läst din blogg tidigare, du skriver bra, det er eftertanke.
Ang. förstår jag att det känns tungt, men du behöver faktiskt inte bestämma dig för varken det ena eller det andra. Allt efter förmåga. Efter min förlossning drabbades jag av en förlossningsdepression, jag helammade i 4 månader och sen fick pappan börja avlasta lite och jag pumpade för att jag skulle få tid att orka ta hand om mig själv.
En barnspykolog sa en gång "om mamman mår bra så mår barnet bra"... jag använder det citatet ofta!!
