Världsarvet

 
 
Så här på sommarhalvåret kör det här lilla gulliga tåget runt i Visby dag in och dag ut. Vi brukar själva åka det minst en gång varje sommar plus att ungarnas förskola hyr det varje midsommar när barnen ska åka till sitt midsommarfirande nere i stan. 
 
Oj vad mysigt och härligt tänker ni nu. Och så börjar ni fantisera om vilken fantastisk sommarstad Visby är med små gulliga tåg som kör runt och berättar om Världsarvet. 
 
Det finns dock en Annan Sida av Visby som jag påminns om varje gång jag ser det här lilla tåget och som varje gång gör mig full i skratt. 
Det finns ju något som kallas för Vecka 29. Och när man är gotlänning och en sådär 18, 19 år så är ju Vecka 29 lite av en dröm. När hela jävla Stockholm landar i stan och det är party dygnet runt. Massa "friskt blod" så att säga (friskt och friskt, det finns nog en anledning bakom att Gotland toppar klamydialigan varje år..). 
 
Under vecka 29 bosatte man sig i Visby som ung, om man inte redan hade en bostad där så att säga. Det hade inte vi under de flesta sommrarna så då körde en av oss runt ute på landet och plockade upp oss alla från våra respektive sommarjobb och så körde vi in till stan. Vi söp i bilen. När man kom fram fick den som hade kört hetssupa. Vi inkvarterade oss hos människan vi hade tiggt till oss sovplatser av. Ibland sov vi i bilen. 
Sen var det förfest, krogen och efterfest. Fram mot lunch dagen efter körde vi hem och bytte om typ. Och sen iväg igen. 
 
En sådan sommarnatt var vi, efter krogen, påväg mot en destination som jag har glömt. Vi var fulla och otroligt högljudda och drog internskämt blandat med Yrrolcitat och NileCitylines. Några Stockholmska skönheter imponderades svårt av vår fantstiska humor (?) och vi ändrade riktning och följde med dem dit de bodde. 
 
Det visade sig att de bodde i en sån där van. En större bil alltså. Som stod parkerad på ett grönområde precis i sjukhusbacken. Ja sen hade vi roligt omkring och i den där vanen hela natten. Killarna var ganska lika oss minns jag, högljudda och roliga och den som jag så att säga "lade vantarna på" var otroligt snygg. Jag minns att jag tänkte att han var ganska mycket snyggare än jag och att det ju var trevligt. För mig.
 
Morgonen efter såna här nätter är ju sällan riktigt lika roliga. Det var otroligt varmt i bilen efter att sex männikor har sovit som sillar i den. Alla kläder låg huller om buller och var helt omöjliga att hitta bland alla kroppsdelar och täcken. Vi tjejer svepte in oss i täcken, öppnade bildörrarna och liksom ramlade rakt ut I Världsarvet, så att säga. 
 
JUST PRECIS DÅ, när tre små slampor, invirade i täcken och med håren på ända, ramlade ur en bil full med killar och luftmadrasser (?) och annat konstigt, så körde tufftufftåget förbi oss på vägen ca 3 meter ifrån oss. Fullsmockat med turister som var i full färd med att lyssna på berättelsen om ringmuren, Valdemar Atterdag och alla vackra växter som växer kring vårt vackra Världsarv Ringmuren. 
 
Ja det var bara att le vackert, hålla ihop täcket så gott det gick och vinka skamset till barnfamiljerna och pensionärerna i tåget.  - Hejhej...mmm..ja hejhej. 
 
Sen klädde vi på oss, pinkade i syrenbusken en bit bort, vinkade hejdå till Skönheterna (ja för de var ovanligt vackra alla tre minns jag, även morgonen efter.) och vandrade mot bilen, lätt rödflammiga om kinderna. 
 
Jag har så sjukt många såna roliga och härliga och lite sjuka minnen från denna Världsarvsstad att det inte är klokt. Och jag är så jävla glad att mina ungar kommer att få vara unga i allt det där roliga sen när de blir tonåringar. De ska dock inte få klamydia. 
 

Kommentarer
Postat av: Fanny

HAHAHAHA! Jag skrattar högt när jag läser detta! Just precis så va det ju...

2013-06-12 @ 23:34:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0