nationaldag och bebistänk

Eftersom jag, se senaste dagarna, haft min tredje värsta fysiska upplevelse (1. vaginal förlossning 2. soleksem) i livet har jag varit lite frånvarande här. Jag och Bölden har umgåtts intensivt kan man säga och de senaste två dagarna har jag bara legat i sängen och sovit från och till. 
 
Men så idag! Denna ljuva nationaldag, vaknade jag åter från de döda! 
Svullnaden hade gått ner lite imorse och jag kunde gå ur sängen! Spenderade förmiddagen med att leka med familjen ute i vår grönskande trädgård. Storasyster var Prinsessan Syren, lillasyster var Prinsessan Gullviva, maken var Prinsessan Blåeld och jag var Drottning Blåklint. Vi körde runt ungarna i skrindan och hela naturen bugade för dem.
 
Sen vaknade morsan som sovit i vår gårdsstuga de senaste nätterna medan jag varit däckad. De hade avtackningsfest för henne på jobbet igår (hon har gått i pension efter 42 år på samma arbetsplats) och vi satt en stund och lyssnade på hennes glädjeyra över gårkvällen. 
Sen däckade jag på soffan en stund igen och blev ledsen då jag trodde att jag skulle förbli kvar där. 
 
Men sedan steg jag åter opp! Tog Alvedon. Och sen åkte vi till ett jättevackert fiskeläge längs med västra kusten söderut. Där firade med Träbåtens dag. Det var seglingstävling och vi träffade på barnens bästekompisar och deras föräldrar där. Barnen fick dra fiskedamm och sedan fick vi låna en eka och ro ut med ungarna som var alldeles lyriska. Efter det kastade ungarna kläderna och badade bredvid en brygga. Dragspel och fiol hördes, unga och gamla blandades bland bryggorna och ja, det hela var helt enkelt Otroligt idylliskt och Otroligt svenskt. Och alldeles ljuvligt faktiskt. 
 
Jag älskar dragspel och fiol och gamla gotländska låtar. Jag älskar nakna barn som badar i ett glittrande hav. Jag älskar hav överhuvudtaget. Jag inte bara älskar hav, jag är beroende av hav. 
 
Här med förklarar jag mig FRISK från böldsatan, även om den ännu har ett ganska hårt grepp om mitt ansikte så gör den åtminstone inte ont längre och sänker mig inte längre. 
 
Mina sockervärden har krånglat som satan också, de senaste dagarna, troligtvis beroende på mina infektioner i kroppen. Det åker upp och ner som en berg och dalbana. En kväll satt jag och läste om alla risker med diabetes, för bebisen och nu är jag ganska så orolig faktiskt. 
Det är, som sagt, risk för att barnet växer för fort, men även risk för missbildningar samt att barnet dör i magen sent i graviditeten. Det var bra för mig själv att jag skrämde upp mig, ty sedan den kvällen tar jag "kurvor" (alltså, kollar värdet regelbundet under dagen) hela tiden samt justerar värdena med insulin så gott jag kan. 
Nästa vecka ska den första "organscanningen" göras på vårt barn då de kollar efter missbildningar på ryggrad, hjärta osv. Många sådana kommer att göras, vilket känns otroligt skönt. Men oroligt också förstås. 
 
Vi går in i vecka 14 på söndag. Min mage börjar bli lite rund. Har gått ner 3 kilo på kort tid. Das ist gut ja. Nu går jag bara och väntar på att få känna ifrån den lilla parveln. BoEve. 
 
Puss på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0