brunheten

NU är glada julen SLUT SLUT SLUT!!! Tjohooo! Ja men nu får det vara nog tycker jag! Nej jag veeet, det är inte superlänge som barnen har varit hemma. Nästan tre veckor. Men så här mot slutet blev det ändå lite....påfrestande. I början av ledigheten lekte det väldigt fint, ja nästan hela tiden faktiskt. Men nu de senaste dagarna har man ganska tydligt märkt av behovet av att vara ifrån varandra. Dock har ju vår yngsta börjat på samma avdelning som den stora nu, så helt ifrån varandra kommer de ju inte... Dock är personalen på förskolan medvetna om det behovet hos dem och ser till att de hamnar i olika grupper och leker på olika stationer osv på förskolan. Det har varit en fin jul, förutom pmsproblematiken över julhelgen. Hade min gråa, tunga, blöta filt över mig hela julhelgen. Men det fick gå. Jag bet ihop. Helgen före jul städade vi. Inte lika noga som andra år. Dan före dopparedan åkte vi ut till Tofta och högg julgran och umgicks med makens syskon som var nere med sina familjer. Sen åkte vi hem och klädde på julgranen: Och julafton var då PRECIS som förra året. Same procedur as last year så att säga. Med morgongåvor och julaftonsfrukost: Mys i Tofta med makens familj: Storlunch: Paketutdelning: Sen åkte vi hem och då kom tomten: Sen var det lek med klappar resten av kvällen. På juldagen var jag Ensam Hemma med min pms medan övriga familjen var och badade. Jag låg i soffan och såg på Broke back mountain. En otroligt bra film att se i pms-tider. Jag älskar Heath Ledger. Alla killar jag älskar är döda. Heat Ledger och Johnny (Dirty Dancing). Satan. På annandagen var det släktkalas ute i Rone. Alla bilder därifrån blev suddiga. Det var iaf ett fint kalas. Vi åt lasagne, spelade pingis och lekte lekar. Barnen lekte oavbrutet på den stora ytan. Vi är så många i släkten nu att vi måste vara i bygdegården när det är kalas. Sen löpte ett pärlband av slappa mellandagar. En dag var vi på stan. En dag var Nina har och spelade in podcast. Men mest slappade vi bara. På nyår kom familjen som vi traditionellt firar med hit och vi gjorde oss till lite. Jag lagade fläskfile och maken bakade kladdkaka och gjorde hasselbackspotatis. Sen tog jag och min kompis M Året Bild. Hon är tolv år äldre än mig. Jag är en amazonkvinna... Sen tvingades min man ställa upp för fotografering endast i syftet att jag skulle slippa känna mig som en jätte: Veckan som gått sedan nyår har nog slagit rekord i slapphet. Jag och ungarna åkte ut till morsan och sov där en natt. Då tog moster och hennes döttrar med oss till stallet och ungarna fick rida. Kanske lovets bästa dag för barnen. Den lilla travade och tjatade om att få hoppa... HERREGUD vart ska det sluta? Hon är inte rädd för någonting och har inga gränser! Den stora var mer försiktig men därför även mycket modigare än sin lillasyster, eftersom hon hela tiden övervann sina rädslor, först genom att ens sitta upp, sedan genom att låta sig ledas runt i skritt och slutligen genom att jag släppte greppet om hennes midja och lät henne sitta själv. Modiga, modiga unge! Dagen efter låssades delar av släkten att våren var kommen. Vi grillade hamburgare och korv i mosters trädgård och ingen fick knysta ett ljud om att fingrarna frusit till is eller att det kändes som att döden kröp längs ryggraden i form av iskyla..Istället gjorde vi utrop som "ÅH VAD HÄRLIGT DET ÄR NU NÄR VÅREN ÄR HÄR" och "ÅH SÅ HÄRLIGT SOLEN VÄRMER MIG OM RYGGEN". Sen gick vi in och drack kaffi. I helgen har vi besökt vänner och kollat in deras nya hus, samt vart och badat. Ja. Jag var med. Jag badar ju inte. Jag hatar att bada på offentliga badhus. Hatar att dela min nakenhet med främlingar. Hatar pappornas blickar mot ens bikiniöverdel och hur man tvingas klä på sig i raketfart (man vill ju därifrån) innan man hunnit torka. Men jag gjorde det och det var faktiskt väldigt mysigt, trots att bassängen var smockfull av folk. Vid ett tillfälle satt vi alla tre tjejer i pappans famn i vattnet och han snurrade oss och vi bara såg varandra i ögonen alla fyra och älskade varann. Och idag började vardagen igen. Imorse fick vi ha ett samtal med barnen om att det faktiskt inte alls är vår ännu, trots vår lill vårlek ute i Rone. De längtar ju till våren nu. Efter sina födelsedagar i mars och april. Kan barn aldrig bara glädjas över NUET?!! Måste ta ett snack om det här med mindfullness känner jag. De vill bara vidare. Ha födelsedag. Vår. Sommar. Tält. Bad. Och sedan jul igen. - Det ska ännu vara vinter LÄÄÄÄÄNGE och nu tycker jag att vi ska glädjas åt det ett tag, sa jag bestämt till dem imorse. Men det är ju inte en särskilt rolig vinter med barmark och en temp runt nollstrecket. Ge oss snö för i helvite! Lilla fick en egen snowracer i julklapp som hon hann använda en gång eftersom snön töade bort på juldagen. Tråkvinter! Jag fyller år om två veckor. I helgen är det Nina som ska firas och så ska vi på julgransskakning hos vänner. Själva tänker vi kasta ut granen imorrn. Den barrar så in i helvite. NU. Ska jag njuta av min ensamhet en stund till. Vika tvätt och städa bort julen. Lyssna på Värvet. Kanske lyssna på Alex o Sigge en gång till. Förra avsnittet var så hysteriskt roligt. Puss på er