prinsessorna på framfart

 
Den här veckan känner jag att passerar lite väl mycket av mina egna gränser alltså..
 
Till att börja med fick mitt barn den här tröjan när vi var och storhandlade nya kläder. 
 
För den ville hon ha. Och den såldes i tvåpack tillsammans med en annan tröja med en större bild på Rapunzel som hon älskar. Så jag sa ja.
 
Och ikväll blir det följande film..:
 
Mitt barn älskar Disneyprinsessorna. Hon har dock aldrig sett någon av filmerna med prinsessorna. Ikväll ska vi ha Det Bästa Fredagsmyset. Far ska steka pannkakor. Vi ska ha chips och godis trots att det bara är fredag och så kom jag (JAG) på idén att Tonights the night. Så länge som hon velat detta. Och nu, efter den här jobbiga, jobbiga veckan i helt ny skola, helt nya miljöer och med helt nya kompisar så känner vi att hon måste Belönas. Belönas med något hon velat så länge så länge. 
 
Så ikväll är det dags. Ikväll ska vi alltså glo på en film som handlar om en tjej som blir kär i en kille. För att få honom måste hon få honom att kyssa henne innan solen går ner. Hon kan dock inte prata, utan får hoppas på att han kan älska henne endast med hennes utseende som grund. Mmmm. Verkligen  mysig film. 
I början av filmen är hon den självständiga, nyfikna, truliga dottern som går sin egen väg. I slutet av filmen blir hon en stram, stel prinsessa som måste använda sin kropp för att bli älskad. Jättefint verkligen. Bra jobbat Disney. Jättefin belöning verkligen. Men nu har jag redan lovat. 
 
Jag tänker såhär. Att jag såg filmen när jag var liten. Många gånger tom för jag minns den som om det vore igår. Och det gick ju bra för mig ändå. 
Sen tänker jag att FÖR ATT barnen ska få se den här vidrigheten, så måste de först genomgå en halvtimmes föreläsning från mig där vi, som vanligt då vi ser skitfilmer som denna, går igenom och pratar om allt som är tvivelaktigt. Även efteråt och jag gissar på, under filmens lopp, kommer de att få höra ifrån mig så att säga. 
Men ja. Jag har ju lite ångest inför det hele, det får jag säga. 
 
Tacka vet jag RöjarRalf. Den ser vi ungefär alla andra kvällar. Har ni sett den?
 

Kommentarer
Postat av: Annelie Mannerström

Röjar-Ralf är ju en jättesnöig film! Eller så är mina barn bara lite för små för den... Hoppas du orkar skriva ett inlägg efter ni sett filmen och utvärdera upplevelsen samt skriva lite om vad ni som föräldrar säger.

2013-08-23 @ 17:14:16
URL: http://caranlachiel.blogg.se/
Postat av: carro

Hur gick skolstarten för er?här har det varit rätt kämpigt. Det sociala spelet kom som.en stor käftsmäll.

2013-08-23 @ 17:17:19
Postat av: carro

Hur gick skolstarten för er?här har det varit rätt kämpigt. Det sociala spelet kom som.en stor käftsmäll.

Svar: Jag har ju inte tänkt skriva om mitt stora barn längre så därför har jag inte skrivit om det något. Det har gått bra, men fy satan vilken jobbig vecka för hela familjen. Hon har bara två pojkar med sig från sin dagisgrupp, vilka hon aldrig lekt särskilt mycket med, så hon har ju fullt upp nu med att försöka hitta nya tryggheter och kompisar. Det har vart jobbigt, men hon verkar tycka det är kul också. Går ni också på helspänn hemma? Och försöker läsa av hennes minst humörsvängning? Är hon ledsen? Glad? Har hon vart ensam? Varför är hon sur? Gud alltså. Helt jävla utmattade alla 4 är vi.
jenny persson

2013-08-23 @ 17:17:38
Postat av: Stina

RöjarRalf är underbar! Såg även Brave häromdagen och tyckte mycket om den. Fast den var rätt läskig så kanske bäst om man som förälder tittar först och avgör om ens barn pallar med. Och Mulan är, för att vara en Disneyfilm med några år på nacken, iaf liiite normbrytande.

Svar: Ja vi gillar Modig också, särskilt 6åringen. Ska kolla upp Mulan!
jenny persson

2013-08-23 @ 19:32:48
URL: http://ob.stin.at
Postat av: carro

Ja jag scrollade ner och läste inlägget om att inte skriva om dottern mer efter att jag kommenterat :-) det har verkligen varit superjobbigt, massvis med tårar, hela tiden. Hon har längtat så efter att få börja skolan och rent inlärningsmässigt var hon SÅ redo, men att allt annat skulle vara ett sådant jättekliv från dagis var nog ingen i den här familjen beredd på. Gråt gråt gråt och "varför jobbar du till 16.30 varannan vecka!?"-utfall. Känner mig redo att ge hemskolning en chans om det inte vänder snart ;-)

2013-08-24 @ 17:33:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0