brunheten

Såg alldeles nyligen Brokeback mountain. Vet inte hur många gånger jag har sett den nu men den var inte helt sund att se som havande. Känner nu väldigt starkt att min son måste heta Ennis. Jack har grannarna tyvärr redan lagt rabarber på. Men det gör inget för det är ändå Ennis (Heath Ledger) som är hela filmens behållning tycker jag. Snacka om att ha problem med sin manlighet. Att kämpa mot den eller med den eller jag vet inte. Jag dör iaf alltid en smula när jag ser den. Vilket jag gjort upp emot tio gånger nu. 

 

Jag har ju ett ganska nördigt sätt får man säga. Snöar ofta in mig på personer och/eller händelser. Sjukdomar. Tideepoker. Serier. Böcker. Musik. Det är en bra egenskap att ha tycker jag, för man lär sig ju saker. 

 

Dock kan man kanske fråga sig vad jag har lärt mig av alla de filmer som jag sett absolut flest gånger... Det är inga direkt djuplodande grejer vi pratar om. Men vill ni kan jag ge er djupanalyser av dem alla. 

Särskilt Dirty Dancing som jag sett absolut flest gånger. 

 

Här är förresten troligtvis mitt mest lästa blogginlägg ever. Om varför DD är feministisk. 

  

 

 

Brokeback mountain har jag som sagt också sett ohälsosamt många gånger också. Någon som har en kort feministisk analys på den? Jag kan absolut inte tänka feministiskt när jag ser den och antar att det är en del av filmens storhet som gör det. Någon som kanske inte älskar den lika mycket som kunnat tänka till lite mer kring den?

 

 

 

 

 

Love actually ser jag några gånger om året också. Till skillnad från ovanstående film blir jag ju väldigt glad och upplyft får man säga. Man kan även grina lite också, men på ett härligt och mjukt sätt istället för ett "jaghatarvärldenfyhelvete"sätt som ovanstående film ju kan orsaka.  

 

 

 

 

Den här har jag också sett väl många gånger...:

 

 

 

och den här...(om jag inte hade David och om Heath Ledger inte vore död så hade jag ju vart gift med honom helt klart) 

 

 

 

Men till mitt försvar har jag nog sett de här filmerna fler gånger än de flesta i min ålder:

 

 

 

Fartfyllt! Ärligt. JÄVLAR vad just den här scenen känns som jag och David just nu. PRECIS SÅHÄR skulle vi ha haft det som vi levt för en 150 år sedan! 

Jag borde börja kalla mig för Kristina rakt av. 

Ibland kallar jag David för KarlOskar också. KarlOskar står faktiskt med på vårt barns namnförslaglista!

 

En film till finns det, som jag sett ohälsosamt många gånger. 

 

 

 

Into the wild. Låten alltså. Jag dör inombords. Också en film jag inte ser nu när jag är dräktig. DET GÖR FÖR ONT!!!

 

Ja. Det är ju inga mästerverk. Jag ser gärna lättsamma filmer. Har nog med mitt eget svårmod som det är. 

Just det. Jag älskar Dexter också. Så fort 8 och sista säsongen har gått klart i USA ska vi fixa hem hela skiten, låta ungarna åka bort en helg och maratonkolla. Fan vad mysigt det ska bli. 

 

Andra serier jag är svag för:

24, såg ohälsosamt många säsonger när vi väntade L och bestämde att om hon hade snopp skulle hon få heta Jack efter huvudkaraktären Jack Bauer. 

Greys Anatomy.Var inne på att bebisen skulle heta Izzie efter ett litet maraton innan sommaren på Netflix.

Nip/tuck. Såg alla säsonger som finns på Netflix i november förra året. 

Breaking bad. Har sett igenom alla säsonger i sommar och går nu och väntar ut avsnitt för avsnitt när sista säsongen nu sänds i USA.

Äkta människor vars andra säsong börjar på SVT i december

Girls. Drog igenom de två säsonger som finns på Viaplay i höstas.

 

Nämnde jag att jag inte läser särskilt mycket böcker längre? Jag är ett kulturellt förfall personifierat...