teidn gar

Påsken kom och gick. Det var en fin påsk, om än lite väl lååååååång. 
Särskilt långfredagen var låååååång. Men vi gjorde vårt bästa. 
Började dagen med skitlång och svinkall skattkarteletning efter ägg. Barnen BAD typ om att få gå in innan de hade hittat de väl gömda äggen... Satans vinter. 
Lagade påsklunch (jag) städade gården (min man. vi tycker det är viktigt att dela på sysslor utefter kön förstår ni..) hoppade studsmatta (barnen). På eftermiddan delade vi på oss. Jag och lilla gick till lekplats medan pappan och den stora spelade wii. Sen bytte vi och jag och stora lekte med barbie medan pappan och lilla cyklade första turen för i år. 
På kvällen såg vi Hitta Nemo. Jag älskar fan Hitta Nemo. 
 
På lördagen. Denna ljuva dag. Jag tog bussen ner på stan. Shoppade. Alldeles ensam. I flera timmar. Första ensamma timmarna på typ femton dagar. Ljuvaste frid.
På kvällen åkte vi till svärmor och svärfar och firade svärmor. Jag gillar dem. Vi hade mysigt.
 
På söndagen kom alla vännerna hit. Det var drag från morgon till kväll. Massa barn. Massa vuxna. Massa mat. Massa allt. Jag älskar dem. 
 
På måndagen åkte vi till Rone och jag och han som jag är gift med fixade kaffe och kakor i köket i bygdegården där revyn som mamma skrivit höll föreställning. Barnen sprang runt och lekte. På kvällen käkade vi middag hos morsan med det andra paret som också jobbade i köket. De är härliga människor. Får mig att vilja flytta ut på landet. Bli en i gänget.
 
Så i tisdags började äntligen dagis. Jag älskar dagis. Lämnade ungarna och Nina kom hit. Vi spelade in rekordlång pod. Här har ni den. 
Igår var ingen särskild dag och inte idag heller. Ikväll ska jag på barnklädesauktion. Ja. Det är precis vad det låter som. En auktion där man ropar in barnkläder för typ 5 kr. Tar flera timmar. Är som en dröm. 
 
På lördag fyller den lilla 4 år. Det är inte klokt. Hon föddes ju för fan nyss! 
Det är lite synd om henne på flera sätt. För det första för att hon är minst. Det hatar hon. Vi har lärt oss att ALDRIG ALDRIG NÅGONSIN börja en mening med "du är för liten" för då skriker hon rakt ut. Det är även synd att det blivit så att hon fyller år sist av alla i familjen. Jag fyller först i januari, D i början av mars, stora i slutet av mars och så E i början av april. När det blir dags för hennes kalas två veckor efter storans (med påsk emellan) är jag alltid avtrubbad. Orkar inte riktigt. Men skärper mig alltid naturligtvis. Överkompenserar lite. Vräker på med lite extra serpentiner osv. 
Min stora unge. Det är inte klokt vad tiden går fort.
 
Lycklig unge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0