brunheten

Nobody puts baby in a corner

mitt barn är smartare än er

 

Igår var vi på 4årskontroll. Efter att ha klarat allting alldeles galant var det på sin plats med lite glass. Sen skulle vi köpa trosor, strumpor och mössa. Hon skulle få välja själv.

 

Vi gick till HM för där är det ju billigast och på ren rutin gick jag till tjejavdelningen. Där deklarerade hon snabbt att hon ville ha kalsonger. Och strumpor med Spiderman. Så vi vankade bort till pojkavdelningen, hittade bra kalsonger men inga strumpor varken där eller på flickavdelningen så det fick vi skita i.

När det sedan var dags för mössvalet tog jag henne direkt till pojkavdelningen. Men då ville hon ha Hello Kitty så då fick vi traska bort till flickavdelningen igen och ta för oss. 

 

Jag vet att många tänker att min E "är som hon är" därför att hon ju "vet vad som gör mamma glad" (fick den kommentaren efter en krönika om just E..) alternativt att de tror att jag på något sätt lägger mig i när barnen ska få välja kläder själva. Det gör jag såklart inte eftersom jag skiter fullständigt i vad de har på sig faktiskt, eftersom jag gillar barn som får vara lite fria.

Om folk kände oss bättre skulle de dessutom veta att min äldsta barn går klädd i rosa i princip alltid. Varje dag, dygnet runt. För det vill hon och det får hon. 

 

Vår 4åring har dock fattat någontin som till och med många vuxna har missat totalt. Hon har fattat att det inte spelar någon roll vilket kön man har, man kan ha på sig vad fan man vill ändå. 

Dock är det lite synd om henne på så sätt att det bara finns två alternativ. Hon vet att det finns killkläder och tjejkläder och hon tar för sig av båda delarna. Precis som hon leker riddare (oftast) och med barbie. Linjerna är alltid så extremt skarpa liksom och hon har de väldigt klart för sig. Det är liksom antingen eller. Kille eller tjej och det måste vara tråkigt när man är ett barn som helst skulle vilja ligga lite mittemellan. 

 

Det är inte tack vare mig som hon har "blivit såhär". Det är tack vare att hennes bästa vänner är tre pojkar. Tre pojkar med mycket begränsad värld, som ju de allra flesta pojkar har. Där är det riddare, Smurfarna och brandmän som gäller och man klär sig uteslutande i grönt, blått och ibland lite rött. De lever i pojkvärlden och än så länge är mitt barn mer än välkommet där. De älskar henne och hon älskar dem. På grund av att de är fler i antalet är det även de som sätter normen och hon trivs i den. Hon känner sig hemma där. 

 

Och alla tycker att det är lite coolt. Att hon vill ha kalsonger, kan spela bandy och älskar att leka riddare. Wow, vilken häftig tjej tänker de, båda vuxna och barn. Och alla blir plötsligt supergenusmedvetna och tycker att det ju är SJÄLVKLART att en tjej ska kunna ha kalsonger och spela bandy med grabbarna!

 

Men tänk om det var tvärtom. Tänk om vi en dag får den där sonen vi funderar över ibland. Och han älskar prinsessor, rosa och Tingeling. Tänk om han väljer tjejerna framför killarna. Hade det vart lika okej?

 

Och jag tänker att i de fallen är inte alls lika många genusmedvetna. För tjejgrejer är ju töntigt. Så otroligt nedvärderade så det inte är klokt. 

I dagens samhälle finns det INGENTING POSITIVT med en klassisk tjejtjej. Inte ens de riktigt ogenusmedvetna tycker det. Till och med riktigt ogenusmedvetna kan skryta om döttrar som målar motorcyklar och älskar hårdrock. Till och med de vet att tjejer som är litegrann som killar (men ändå tjejer liksom!) är de coolaste. 

Och de vet också att pojkar som är som flickor är ungefär det sämsta man kan vara. 

 

Och det är så jävla tappat. Tappat bakom den fetaste vagnen av alla. Det är sån jävla dubbelmoral och kanske där som det grundligaste kvinnoföraktet blir synligt. 

 

Tryck gärna på gilla när jag lägger upp bilder på min lilla könsnormsöverskridare på Facebook. Men fan ta er om ni inte trycker på gilla exakt lika många gånger den dagen då jag börjar lägga upp bilder på en rosaklädd son i full färd med att leka med barbie. 

 

 

 

Bra skrivet! Och väldigt bra tänkt också såklart :) väntar själv mitt första barn till sommaren och folk man inte ens känner vill ju gärna könsbestämma ungen innan den ens är utkommen ju!

Jag är kanske blind, men jag tycker att det går rätt bra för min tjejiga son, faktiskt. Nu är väl ingen av sönerna hard core tjejiga, men de blandar båda in en hel del tjejiga attribut, och gillar att leka rollekar med tjejer. De är båda i skolåldern. Utvecklingen går framåt, trots allt.