lite dödsångest de lux till fredagsmyset

 
 
Jag formligen lever och andas Håkan just nu. Spelar nya skivan dygnet runt. Tragglar in texterna i både mitt och barnens huvud. 
Blir nostalgisk av skivan, trots att den är helt ny. 
 
Här om dagen slog mig en tanke som dessutom även förde med sig en hel del Dödsångest. 
Nu kan min genertion berätta en historia. 
 
Nu kan vi berätta för våra föräldrar om hur det var på riktigt när vi var unga. Då, när vi var unga, stod ju föräldrarna lite vid sidan av, som sig bör när man är ung. De fanns naturligtvis där, hämta, lämnade, förmanade, men de fick ju ändå bara små glimtar av det livet som vi faktiskt levde. Aldrig fick de veta allt, bara ana. 
Men nu har det gått typ tio år och vi kan faktiskt berätta. Generation 85 kan nu berätta om hur det var för oss. 
 
Om 90talet har vi redan hört åtskilliga berättelser från de som var unga då. Men vi som var unga i början var 00-talet har inte berättat ännu. Eller? Vi som är födda mellan 85 och 90 är vi som bloggar mest, tror jag. De allra största bloggarna drivs av oss. Vi var typ 15 när Internet slog stort. Vår historia kanske kommer kanske inte att berättas  imperfekt eftersom den hela tiden berättas i presens, via bloggar och microboggar och Instagram. 
Kanske blir vi den första generationen utan historia....
 
Skit samma. För våra närstående kan vi i alla fall berätta. Jag kan förklara för mamma var vi faktiskt gjorde när vi satt i Lojsta vid den lilla sjön där kväll efter kväll hela somrarna. Jag kan berätta historier om min barndom på 90talet för mina barn.Så gamla är vi nu. 
Och snart ska jag dö. 
Snart ska vi alla dö.
 
Lite dödsångest de lux så här på fredagen! Mysigt till fredagsmyset!
puss på er
 

Kommentarer
Postat av: esterii

Hej, kikar in som ny (tror jag) och ser att här får man än mer dödsångest:) Men ett rätt har du, vi ska alla dö..Nåväl kikar vidare, lämnar ett spår och hoppas du vill göra detsamma en vacker dag:) Allt gott!

2013-04-20 @ 20:57:02
URL: http://www.esterii.blogg.se
Postat av: Annika

Åhh, fick en tår i ögat av ditt inlägg. Det var fint på nåt vis att läsa och lyssna samtidigt! Kram

2013-05-03 @ 17:12:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0