en väldigt stor dag

 
 
 
 
 
 
 
Idag är det ingen vanlig dag. För idag blev E 4 år!
Som hon har längtat efter den här dagen! Dagen då hon äntligen ska bli Stor. Eller, i alla fall Större. Storare, som hon säger. 
 
Jag tror vi infriade hennes drömmar om den här dagen ganska bra. Det var lite högtidligt och spännande imorse när hon fick massa massa paket i sängen och frukost också. Hon gillar inte frukost. Har normalt väldigt svårt att få ner den. Så idag blev det muffins. Till frukost. Och kall oboy. Det kanske bästa hon vet. Och idag gick faktiskt frukosten ner! 
Hon fick en Spiderman"barbie". Jag lyckades liksom hitta en barbiestor actionfigur i form av Spiderman som hon hade önskat sig! Hon fick boxningshandskar och en boxningssäck som bästekompisen Liam har. Målarbok, Lego och byggrejer. Vi har fått göra en djupdykning ner i en ( iaf för mig) okänd värld på leksaksaffärens (vi har bara en i Visby) pojkavdelning. Sån är hon vår E. Utmanar en. 
 
Idag har hon sprungit runt i sin bästa Pippitröja och visat upp sin "barbie" för alla sina gäster. "Med den här handen skickar han ut spindelnät och med den här handen håller han sitt barn" berättade hon och glatt. Ja tänk om det vore så väl. 
 
Efter långmorgonen med paket och Legobygge såg vi klart Toystory 1 som de började se häromkvällen. Sedan cyklade vi bort till lekplatsen.Gungade och upptäckte en miljon nyvakna myror. Hittade de första blåsipporna! På hennes stora dag!
 
Hon är en blåsippsunge. Föddes precis innan påsken 2009. En strålande vacker vårdag kom hon ut ur min mage. Med knallbruna ögon och mörkt mörkt hår. Hon är sig faktiskt otroligt lik ännu nu. Alltså, när man ser foton på henne som bebis så fattar man direkt att det är hon. Och så funkar hon i allt skulle jag vilja säga. Hon utmärker sig. Vi kunde tidigt urskilja drag i henne som ännu finns kvar. Det finns någonting rakt över henne. Hon ÄR liksom. Det är sällan veligt om man säger så. Hon vet vad hon vill.
 - LYSSNE PÅ MIG NÄR JAG PRATAR skriker hon argt om hon anser att hon inte blir hörd. 
 
Om min lilla E ska fortsätta vara så här som hon är nu och har varit hittills i livet så kommer hennes liv att gå bra. Hon är stark och bangar inte för någonting. Hon har ett självförtroende som heter duga och hon skiter ganska mycket i vad andra tycker om henne. Det är lite my way or the high way med henne och jag ser att det är bra. Det är ett bra sätt för en liten tjej att ha. 
 
Må hon aldrig kuvas. Må ingen trycka ner henne eller ta det där självförtroendet ifrån henne. Må ingen få henne att tro att omvärldens åsikter om henne spelar ett skit roll. Må hon få vandra genom livet så här stark och orädd och återigen, må hon fortsätta skita i vad kreti och pleti tycker. Må hon alltid vandra sin egen väg. 
 
Min lilla stora unge är solskenet i mitt liv. Som bebis var hon världens gladaste och tjockaste lilla bebis. Nöjd och lycklig, sov hela nätterna från 4 månader och gjorde livet lätt för den utslitna småbarnsmamman som var jag då. Sen vände det ungefär när hon blev ett år och hon blev världens mest argsinta och bestämda unge. Det var som att hon fattade att NU ORKAR MORSAN IGEN! Och så körde hon på. Och då älskade jag henne ännu mer.
 
Jag mådde så dåligt på många sätt efter hennes födsel. Totalt utsliten efter nio månaders helvete till graviditet. Eftersom jag varit så frånvarande från mitt stora barn under grav. eftersom jag mådde så dåligt hade jag redan ett rejält dåligt samvete mot henne redan när E föddes, vilket sedan höll på att slita mig i stycken det första året då jag slets mellan mina två ungar, tyckte jag. Jag minns när hon vuxit på sig lite och liksom självmant började visa att hon VILLE HA en. Typ när de sträcker ut armarna mot en, trycker sig mot en, klappar en på kinden för första gången osv. Jag var så lättad då. Jag hade haft en rädsla inom mig, att hon inte skulle älska mig. Att min trötthet och lighta depression hade tagit så pass hårt på henne att hon inte skulle kunna känna kärlek för mig. Jag minns att jag grät då, av lättnad. 
 
Hon älskar mig. Jag älskar henne. Till månen och tillbaka igen. Vi har varandra E och jag på ett så himla ljuvligt sätt. 
 
Idag var hennes stora dag och imorrn fortsätter det med barnkalas. Storasyster ska få vara lekledare. Det ska lekas, ätas, hoppas studs och blåsas såpbubblor. Det blir förhoppningsvis en magisk dag för en magisk unge. 
 
Tjock nöjd och glad. 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Fridas Djurblogg

Vad fint skrivet!

2013-04-07 @ 00:16:28
URL: http://fraidei.ratata.fi

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0