brunheten

 

 

Tog med mig min 5,5åring och gick och såg den nya filmen Modig i söndags! 

Jag hade sett fram emot den eftersom ja...jag är Gotlands feministfitta nummer ett liksom. 

Och namnet på filmen låter ju minst sagt lovande. 

 

Blev dock skeptisk redan vid introt. Disney har ju gjort den. Och Pixar visserligen, som tidigare gjort bla Toy Story som vi älskar. Men DISNEY liksom! Hello! 

 

Filmen börjar med en scen då en man, en kvinna och en liten flicka befinner sig ute i skogen. En stor elak björn överfaller dem och Merida och hennes mamma flyr på hästen medan pappan stannar kvar och slåss mot björnen. Den scenen är verkligen en så kallad "plantering" inför vad som komma ska. 

 

Filmen handlar om prinsessan Merida. Hon bor i en borg med sin stora, bullriga, roliga pappa, sina tre busiga småbröder och sin dominanta, men snälla mamma. 

I filmens början får man veta att Merida inte riktigt trivs med prinsessrollen som hennes mamma håller på att träna in henne i. Faktum är att Merida avskyr de jobbiga klänningarna, de fjantiga sysslorna och det fjantiga sättet att uppföra sig som hennes mamma övar henne på. 

En dag får Merida veta att landets, över vilket hennes pappa är kung, tre riken är på intågande till slottet. Varje rike har med sig en utvald ung man som ska få kämpa om att få Meridas hand. Det är nämligen dags för Merida att gifta sig. 

Merida blir alldeles tokig, men när hon får veta att personen som ska kämpa om hennes hand måste vara den äldste (sonen) i familjen, bestämmer hon att de tre pojkarna ska få tävla i pilbågsskytte om hennes hand. Sedan ställer hon själv upp i tävlingen och tävlar om sin egen hand. Och hon vinner. 

Mitt feministfittshjärta myser. 

 

Merida och hennes mamma har ett stort gräl och medan kungen underhåller alla gästerna med berättelsen om hur han slogs mot den stora björnen i inledningsscenen sticker Merida ut i skogen. 

Hon hamnar då hos en häxa och ber häxan om en förtrollning. 

"Gör min mamma annorlunda", ber hon. Och givetvis får hon som hon vill, men inte på det sättet hon först trodde.

 

Det är faktiskt ganska mycket av en fantastisk film. Merida är visserligen söt, men filmen berör sällan, eller aldrig hennes skönhet. Hon är levande, rörlig, rapar, skämtar, busar, vildar sig. Och är Askungens och Snövits motsats kan man säga.

Filmens miljö är inte heller den skimrande, perfekta som vi är vana vid från de gamla klassikerna. Nej. Den här filmen utspelar sig typ i Skottland och borgen de bor i är verkligen en borg mer än ett slott. Ronja Rövardotter mer än Askungen. 

 

I den senaste prinsessfilmen- Trassel- handlar allting om självaste prinsessan Rapunzel, liksom i de gamla filmerna om Snövit och gänget. I den här filmen upplever jag att det är annorlunda. Prinsessan Merida är inte filmens ALLT. Filmen grundar sig visserligen i att Merida inte vill gifta sig, men berättelsen vävs vidare och kommer att handla om så mycket mer än det. Det är skönt tycker jag. När allt fokus ligger på prinsessan blir ofta löjliga grejer som hennes utseende viktiga också. Men inte här. 

 

Filmen handlar mycket om mor och dotter- relationen, men eftersom rosa puttinutt och dullidull inte förekommer kan filmen lika gärna ses av fäder och söner, mödrar och söner, fäder och döttrar. Eftersom de tjockaste könsrollerna plockats bort funkar filmen för alla. 

 

Vi såg den i 3D och det funkade fint. Glasögonen kan vara lite stora för de minsta barnen, men funkade iallafall för min 5åring. Filmen är dessutom lite väl spännande och vid vissa tillfällen sitter man verkligen på helspänn även som vuxen. Så 5 år kan väl rekomenderas som lägst ålder. 

 

Ska man nämna något negativt kan det väl vara pappan i filmen. Han är lite som ett barn, medan mamman är den vuxne som styr och ställer och i princip är mamma även till pappan. Samtidigt är det skönt att pappan inte är den högtidlige, skitnödige, mansmanliga karaktären som många andra kungar och prinsar är i Disneys filmer. Och han porträtteras i alla fall som en väldigt varm och  närvarande pappa som älskar sina barn. 

 

En annan annorlunda sak i filmen är att Merinda inte har någon kompis. Hon träffar ingen, varken pojke eller flicka, som blir hennes förtrogne. Filmen handlar om Merida själv. Så på det sättet är hon ju verkligen i fokus. Men ändå inte. Svårt att förklara. Se den! Se den genast!