Paradiset

Jag är uppvuxen på en bondgård långt ner på Södra Gotland i en väldigt ödslig liten socken (by, men här säger vi socken). Gården ligger långt ut på en udde och är det sista i en liten rad av gårdar. På ena "sidan" har vi alltså en granngård och på andra sidan ingenting. Bakom gården ligger världens vackraste hage innan man når havet.

 

Min pappa drev och ägde gården tills han dog år 2000. Då ärvde jag och min bror den. Vi har arrenderat ut den sedan dess, till min mammas sambo, men till hösten flyttar en ny familj dit som sedan ska driva gården och arrendera den av oss. De har småbarn och så känner vi dem privat, vilket känns väldigt skönt.

Ändå står vi inför en förändring. Någon ska BO där nu (mammas sambo har bara bott där under vintern då korna kalvat) och vi kommer inte att kunna stövla in som vi vill längre.

 

Varje vår när syrenen blommar får jag barndomsminnen. Hela gården är nämligen omringad, ja fullproppad med syren i massor. Min barndom ÄR syrendoft.

 

I fredags åkte jag och min bror ut. Bara på den korta stunden vi var där hann vi se både rabbis (vildkanin) och hök samt höra göken. Djurlivet där ute på den ödsliga udden är verkligen otroligt.

 

Att gå runt där ute, i rummen där vi bodde, i hagarna där vi lekte, i lagårn där vi såg kalvar födas, alla de där hemliga barnställena som man har som barn... Det är så otroligt. Det gör ont på ett ljuvt sätt, kan man säga. Och överallt finns pappa.

 

Jag kan inte se med vanliga ögon när jag är där ute. Jag vet inte om det EGENTLIGEN är vackert eller fult. För för mig finns inget vackrare ställe. Jag kan inte se något fult. Jag kan bara se vackert. Det är så vackert där, att jag föreställer mig att om det finns någon himmel så ser det ut som ute på Näs.

 

Så nu bjuder jag in er till min himmel, eller mitt paradis. Bilderna har förståss urusel kvalité. Men i mina ögon spelar det förstås ingen roll. Det är det vackraste oavsett kameralins.

 

 

På Näs finns Europas största vindkraftpark. Alla som har mark på Näs tjänar pengar på vindkraften. Och på så sätt har man även lärt sig att tycka att den till och med är vacker:

 


I princip vart man än vänder sig så ser man dem. Längst ute på udden står till och med verk ute i havet.
En del av boningshuset. Taket håller på att läggas om från tegel till något slags rymdtak. Jag har vart emot det från början men blev nedröstad.
Gräsmattan utanför köksdörren.
Ett hörn i trädgården
Utsikt från vägen ner till gården (här nånstans börjar jag alltid nynna på "jag trivs bäst i öppna landskap)
En av hagarna
Trädgården är superenorm och har många olika delar. Här är den närmast "storvägen".
På "lillvägen" ner mot gården
Boningshusets gavel
Framsidan
Framsidan
En av hagarna bakom huset
Trädgården framför huset
Syren utan ände
Lagårn/ligghallen. Vi har köttproduktion. Köttet är både kravmärkt och ekologiskt
Lagårns gavel. Lilla vägen leder rakt ut på vackraste åkern.
Vägen ner i hagen som leder till havet
Jävla fult rymdtak
GAMLA BILDER från sommaren 2009 då jag maken och barnen bodde på gården:
Nere vid havet. Platsen kallas "Stangbod"
Gamla lammhuset i hagen, samt en ko
Nere vid Stangbod. På andra sidan syns Burgsvik.
"Lillvägen" upp till "Storvägen"
Ytterligare en hagsväg
Vackra hörnet
"Storvägen" som leder rakt ut på udden
Uppe på vägen som slingrar sig genom Näs socken
Ja ni ser ju. Paradiset.
Och det är mitt.

Kommentarer
Postat av: Daniel Möller

Bra och fint skrivet Jenny!!!

Jag har inte läst mycket bara det du skrev om gården och din mammas sambo och den nya familjen som ska flytta in.

Det är helt klart en av Gotlands finaste gårdar och lugnet och naturen är obeskrivbar, du var i närheten i din beskrivning!!

2012-07-05 @ 21:35:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0