brunheten

”Först vill jag säga att jag uppskattar din blogg som jag hittade till via Islam-debatten på helagotland.
Angående barnkläder, så hade jag samma inställning som du till en början. Sedan kom verkligheten...
Jag och min fru var djupt upprörda över framförallt HM, och deras syn på vad små barn ska sätta på sig. Nu är äldsta dottern 8, och den yngsta 5. De har på eget bevåg skaffat sig var sin klädstil. Den äldstas klädsmak kan sammanfattas i de rosa shortsen med rosetten, ofta snyggt och smakfullt komponerade outfits, men VÄÄÄLDIGT tjejiga. Den yngre har en mer bohemisk, ofta flera lager med olika färger, men ändå mycket tjejig stil. De unisex-liknande plagg vi har försökt med ratas helt och hållet. Det är bara att inse att det är omgivningen och inte vi föräldrar som påverkar barnen mest. 
Det viktigaste för mig som förälder hjälpa mina barn att bli trygga i sig själva, och att våga göra sina egna livsval oberoende av vad omgivningen tycker. För att ta klädexemplet: Vill min dotter klä sig i supertjejiga, tighta kläder och korta kjolar så ska ingen komma och säga att det inte är korrekt klädsel. Likaså om hon vill klä sig i baggy cammo-shorts, luvtröja och raka av sig håret. Det är hennes val. Nu vet jag också att det är mer komplicerat än så. Kläder handlar mycket om bekräftelse o.s.v. Men när 8-åringen efter 4:e klädbytet för dagen stolt kommer och visar upp sig är det väldigt svårt att inte ge henne den positiva respons hon vill ha.
Om det är någon vi "lyckats" med sett med genusglasögon så är det sonen som har rosa som favoritfärg på kläder. Men som sagt, jag är inte övertygad om att just klädval är den viktigaste frågan.” // Johan Malmros

Johan- jag håller med dig helt. Idag skickade jag mina barn till dagis i två knallrosa, blommiga klänningar med matchande rosa leggings samt även rosa strumpor. När min stora var bebis vägrade jag att klä henne i rosa, men fick snällt lägga mig när hon blev ca 3 år och deklarerade att hon älskar rosa. Nu är rosa hela familjens favoritfärg, även pappas. Rosa är bäst och finast och glitter också. Eftersom rosa och allt annat som är TJEJIGT även är så väldigt bespottat har vi beslutat oss för att tuta i våra barn motsatsen. De ska aldrig skämmas eller tillåta nedvärdering av sådant de tycker om att ha på sig eller göra, som många tjejtjeiga tjejer och kvinnor gör/blir. De ska leva i tron att allt som är tjejigt är BÄST. De ska inte känna att de behöver förändra sig (gå på självförtroendekurser eller lära sig köra lastbil bara för att..) osv.

De flesta kläderna är rosa. MEN. Jag har några gränser. Kortkorta kjolar och andra opraktiska kläder får mina barn inte ha. Det får vara hur rosa och glittrigt som helst, men det ska va praktiskt och lekvänligt. Nu är mina barn 3 och 5 år och allting bestämmer de inte själva. Med all sannolikhet lär det bli många gräl i framtiden och vid en viss ålder ja, då går det ju inte att bestämma längre. Men vi ska fortsätta prata. Det gör vi redan nu. Och precis som du skriver så handlar det ju om bekräftelse i 9 av 10 fall. De vill ha fina klänningar, fina kläder och de vill ha komplimanger eller bara KÄNNA SIG fina ("jag rakar hela kroppen 3 gånger i veckan för MIN EGEN SKULL, brukar det ju heta). Det är så jävla hemskt. Och så jävla svårt. Att veta hur man ska bemöta.

Vad gäller kläderna så är jag övertygad om att om media och leksaksbutiker samt klädbutiker hittade på att små tjejer bör klä sig i burka och gröna simfötter så skulle våra barn vilja ha burka och gröna simfötter. Precis som vi vuxna bar stentvättade jeans på 90talet och nu bär vi..ja..andra jeans (?? Eller..??jag använder inte jeans själv..). Sedan visst, vuxna människor kan mixa fram sina egna stilar. Men det är svårt att ha, tex, stentvättade jeans som stil numera, då det inte finns att tillgå i affärerna. Jag skulle alltså vilja hävda att när det gäller kläder och STILAR så ligger det inte särskilt mycket "egen vilja och egna val" bakom varken det som vi eller barnen väljer.

Ändå har vi vuxna större valmöjligheter.

Barn har inte lika stora möjligheter att mixa fram sina egna stilar. Det är antingen Pojkkläder eller Flickkläder som gäller för dem. Rosa eller blått. Och eftersom det könsnischas så otroligt hårt i både butiker och media blir det ju väldigt mycket samma. Särskilt för de barnen vars föräldrar bara har budget för de större kedjorna.

Så nej. Jag håller inte med om att din dotters klädstil komponerats ihop på eget bevåg. Det där sköter samhället om.

Jag håller fullständigt med om att när ens barn uttrycker att något är fint eller vackert eller roligt, då ska man hålla med. Aldrig ifrågasätta. Allt barnet själv beslutar MÅSTE VARA det bästa i hela världen, oavsett vad man själv tycker (om det inte är rent dåliga beslut som att måla en vägg med tandkräm eller dyl förstås. Jag menar förstås mer personliga val..).

Och jag har själv haft jävligt stora problem med att båda MINA (mina!!) barn har blivit två rosa prinsessor. Jag har SLITIT för att inte låta mina funderingar eller mitt ifrågasättande lysa igenom. Och nu är det som det är. Vi älskar rosa kollektivt i familjen och färgar medvetet pappas strumpor rosa i tvätten så att även han ska få ta del av denna underbara färg (barnen har själva lagt märke till att det inte kryllar av rosa plagg på herrsidorna i affärerna).

När det kommer till shortsen i fråga handlar det dock om praktiskhet. Mina barn kommer få de rosa, lite längre shortsen från H&M´s pojkavdelning. De kommer att bli skitglada. De går sällan med när vi handlar åt dem och de får inga alternativ.

Sen hur det blir när de är 8 kan man ju bara fundera kring  :)

Och jag tycker att klädfrågan är viktig. Även om man inte är medveten om det själv så dömer nog de allra flesta människor till stor eller liten del andra människor utefter hur de är klädda. Ett barn i svarta kläder och punkiga jeans bemöts som en liten rocker och ett barn i rosa prinsesskläder bemöts som en prinsessa. Det finns ju forskning på det.

Det var hemskt vad jag gick igång på det här.  =) Jag får nog sätta punkt där.

Tack för din kommentar och kul att du gillar vad jag skriver!