brunheten

Några låtar jag av olika anledningar Aldrig Mer kan lyssna på. Som är Förstörda för mig. För Alltid.

1. Ja den här dumma låten... Jag gillar den. GILLADE. Kan man säga. Det är ju inget jag direkt SKRYTER OM, att jag har gillat den  (har gillat orginalet mer, men inte heller det är något jag kan skryta om och dessutom spelar det ingen roll för jag kan inte lyssna på den låten heller längre) men det har jag iallafall gjort. Tills jag träffade min man. Eller kanske snarare hans ex. Ja det var väldigt dumt av min man att berätta för mig att det här var "deras" låt (det berättade han innan vi blev tillsammans dock). Kanske hade jag kunnat acceptera detta och kunnat tycka om låten även i fortsättningen, om det inte vore för att det är ett "problem-ex" vi pratar om. Tyvärr spelas den ännu då och då på radion och då måste jag snabbt byta. Min man får gärna tänka på sina ex. Men inte på HENNE!

2. Jag lyssnade mycket på Cat Stevens under sista året i gymnasiet. Sista terminen åkte vi, men klassen/skolan på en bussresa genom Polen, Tyskland, Österrike och nått land till som jag har glömt. Jag var 19 år men vi fick inte dricka alkohol på resan efter det var "skoltid" och dessutom 17åringar med på resan (vi reste tillsammans med klassen under oss). Under de nästan 3 veckor vi åkte runt tvingades vi hormonstinna, partydjur till ungdomar att dag efter dag frestas av öl för 7 spänn (i Polen) osv och det var mycket gräl på resan angående det här med alkohol. Drack vi skulle vi bli hemskickade, sas det.

På båtresan hem, från Polen till Karlskrona väntade vi elever uppe tills lärarna gick och la sig. Sen var det high life kan man säga.  Ingen kunde ju skicka hem oss när vi redan var påväg hem!!

Jag har faktiskt aldrig varit så full i mitt liv sedan dess. Det är enda gången i livet som jag vart så full att jag faktiskt inte kunde gå. Jag fick krypa till hytten. Krypa upp i överslafen och som tur var låg det en plastpåse där som jag kunde spy.

Dagen efter fortsatta det. Vi skulle köra från Karlskrona till Oskarshamn. I Kalmar skulle vi ha pause. Jag satt och spydde hela jävla bussresan. I en plastpåse. Inför alla mina lärare. Det var SKAM av allra högsta grad kan man säga. Till saken hör att jag hade hörlurar på mig under bussresan, med musik. Cat Stevens. Och min favoritlåt blev aldrig mer vad den en gång hade varit.