min stora starka kropp

Idag har jag faktiskt varit lite av en Perfekt Person.

Ägnat mig åt saker jag i normala fall inte gör. Varit Duktig.

 

Storaungen var vaken inatt och var trött och ville vara hemma idag. Så det fick hon. Lilla ungen, som ju varit hemma i många dagar pga vattenkoppor, ville däremot bestämt iväg till förskolan och iväg for hon.

Jag och stora ungen såg morgonbompa och jag fixade klart krönikan till morgondagens GT.

Sen dammsög jag. Bara en sån sak. Spontandammsugning hör verkligen inte vill vanligheterna.

 

Sen satte vi oss på golvet i barnens rum och lekte. Med Hello Kitty-husen och småsakerna såklart. Hon älskar när jag leker med henne så. Det är det finaste jag kan göra för henne- leka med henne. Så det var klart att jag skulle göra det.

Sen fikade vi och hon pratade och pratade och pratade och jag lyssnade och lyssnade och njöt av hennes 5åriga funderingar.

 

Till 12 skulle vi hämta 3åringen på förskolan. Tyvärr hade pappan råkat få med sig vagnen i bilen till jobbet. Så då tog jag 3åringens cykel och BAR DEN HELA JÄVLA VÄGEN till förskolan. Det är en liten 12tummare, men vi har LÅNGT till förskolan. 5åringen cyklade bredvid och såg till att jag inte trampade på någon av alla de miljontals sniglar som krupit upp under den regniga natten.

 

Vi hämtade lillstrumpa och så cyklade vi runt i området kring förskolan och alla dess lekplatser. Sen hem igen.

Maken kom hem. Vi vilade en stund.

 

SEN. Sen tog det hus i helvite. Barnen lämnades att roa sig själva medan maken fortsatte jobba med allt trä som ligger på framsidan efter att vi fällde ett enormt träd samt klappade ett annat förra helgen.

 

Jag gick till baksidan och det ruttna staketet. "Plockade" (läs:släpade) stora jävla pallar som låg bakom staketet och ställde dem snyggt under ett tak vi har på baksidan. Slängde bråte på en hög.

Och sen. Sen kom maken med tigersågen. Staketet gick nämligen inte att böja av som jag hade tänkt (...) utan krävde sin kvinna så att säga. Så jag sågade. Sågade och sågade. Med den ljuvliga tigersågen. Gjorde först ganska stora delar av staketet som jag inte riktigt kunde flytta på själv, i tanken att min man kunde flytta dem sen. Men så blev jag irriterad och kände att jag ville kunna själv och inte göra mig beroende av honom. Så jag sågade upp staketet i lite mindre delar som jag själv kunde bära. Bände upp stolparna, tunga som as.

Fick flytta järnstegar, tegelsten och armeringsjärn för att komma åt. Men jävlar vad grym jag var.

Barnen stod med öppna munnar bredvid och jag kände sån jävla KVINNOKRAFT.

 

Sen blev jag så till mig över alla möjligheter som tigersågssågare att jag började såga ner mindre träd och sly och grejer.

Ja. Jag var verkligen ett med sågen.

 

Det var FÖRSTA GÅNGEN i mitt liv som jag höll i en motordriven såg. FÖRSTA GÅNGEN. TÄNK vad mycket jag har MISSAT! Tänk alla träd jag hade kunnat beskära! Tänk hur vår trädgård KUNDE ha sett ut! Om jag bara hade lärt mig hantera sågen!

NU kan jag det iallafall. Och fi satan vad jag ska såga.

 

Efter att jag sågat ner staket och träd samt flyttat alla tunga delar och träd till en prydlig hög gick jag in. Min kropp befinner sig ännu i chock efter denna vildsinta eftermiddag.

Inte nog med att jag sågade idag, jag Fruktade Inte. Sjåpade mig inte. Jag ogillar tex starkt att gå in i högt gräs (läs kirskål) eftersom man inte vet vad som döljer sig där. Jag är lite insektsrädd. Men idag har jag klapmat runt, bränt mig på brännässlor, viftat bort fästingar som krupit på mina armar och lugnt tittat på stora, äckliga spindlar som krupit omkring mig. Så jävla cool.

Men det häftigaste är nog ändå hur jag använt min kropp.

 

Jag har en stor kropp. 178 cm lång, breda höfter, breda axlar, bastant och rejäl. Ändå ser jag på mig själv som ganska svag, bräcklig och framför allt otränad. Otränad är jag ju, men svag? Naj naj naj. Jag ÄR stark! Jag kan lyfta skittunga staket, såga grova träd och släpa och styra fram och tillbaka med tunga saker. Jag är inte svag. Jag är stark! Min stora, breda, rejäla kropp borde sannerligen sättas i arbete oftare för den gillar det!

Däremot har min kropp sedan mycket länge undanbett sig all form av Träning. Gym, löpning, spinning och annan skit- nej tack, säger kroppen. Den tycker det känns meningslöst. Tråkigt. Däremot att rusta och dona i sin egen trädgård, eller bära en cykel ett par kilometer, det har den inga problem med. När det finns en MENING och ett MÅL med motionen och rörelsen.

 

Sen var jag och min man väldigt trötta. Vi funderade en stund på att köra helfabrikatsmiddag, men sen fick vi ytteligare ett ryck. Vi gick in båda två och han gjorde kyckling och jag ställde mig och råstekte potatis och sedan åt vi alla av våra hjärtans lust.

Sen däckade vi i soffan alla 4. 3åringen somnade i soffan straxt efter Barda.

Jag har läst en bok för vår 5åring och sedan slocknade hon också på 5 sekunder.

Jag och maken kommer också somna sött snart tror jag.

 

Ja idag har jag sannerligen varit Duktig. Men det blir nog ingen vana.

DÄREMOT ska jag nog fortsätta att utsätta min kropp för prövningar liknande dagens.

Eller, jag MÅSTE. Har en milslång To Do-lista som måste betas av innan det blir sommar.

Imorrn ska jag tex lägga tegelstenar i en skottkärra, köra kärran 15 meter och sedan stapla tegelstenarna på en hög. Om och om igen. Jag ska även gräva ett hål och sedan fylla hålet med grus, som jag först måste rissla. Vet ni hur det går till när man risslar grus med en hederlig gammal rissla typ från Kristina&KarlOskars tid? Det vet jag. Och kan därför somna med vetskapen att min kropp sannerligen kommer att få jobba imorrn med.

 

Det här är för övrigt första året som BÅDE jag och min man kan jobba i trädgården SAMTIDIGT. Alla tidigare år har vi tvingats turas om eller så har en fått haft "jour" och ständigt tvingats avbryta sig för att fixa med barnen. Men nu behövs inte det längre. Barnen de bara leker och leker. Går bredvid en ibland och pratar lite och försvinner sedan igen. 5 och 3 år gamla.

Första våren på 5 år. Som vi kan jobba samtidigt. Det är en helt otrolig känsla.

 

 

Jag och min stora starka kropp:

 


ps. älskar ni inte också skorna??! d.s
ps. filmtips: Flickorna i Dagenham Finfin feministfilm om ett gäng sömmerskor på Ford som strejkade så in i helvite på 60talet då kvinnor faktiskt uttalat och öppet tjänade mindre helt enkelt pga att de var kvinnor och därmed ansågs mindre kompetenta. d.s

Kommentarer
Postat av: Tessa i höghuset

Heja! Det är så skönt att känna kraften!

2012-05-12 @ 22:08:20
URL: http://femitio.blogspot.se/
Postat av: Idanpidan

Hejja hejja!! Det är underbart och det känns så förbannat bra när en får visa för sig själv att "Fan de här kan ju jag med, behöver inte be någon annan". Växer typ en meter av stolthet var gång det sker (är alltså typ jättelång i tanken). Körde vinkelslip häromveckan, livrädd till en början- briljerade efter några minuter! Härligt härligt!!

2012-05-14 @ 07:57:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0