om idealen

När jag läser det här och det här så kommer jag att tänka på mig själv och min cup cake-mix. Mitt "du måste inte vara perfekt och baka cup cakes och klä dina barn i matchande kläder". Hur jag ständigt försöker förcoola allt det som inte är perfekt. Allt det som är jag med andra ord.

Jag tänker också på Lady Dahmer med sina håriga armhålor och bohemiska livsstil.

 

Och jag funderar... Skapar vi inte alla ideal?

Att visa upp en bild utav något, att förespråka något (hemmabakat bröd, egenodlade gurkor, håriga armhålor, fri och förlåtande livsstil osv) offentligt är väl att visa upp en sorts ideal? Alla vi som läser Ladys blogg har väl då och då önskat att vi vore lite mer som henne? Alla vi som läser Ninas blogg har väl önskat att vi vore lite mer som henne?

Det mesta i mediaväg som man tar till sig, tar man väl till sig för att man vill inspireras? Lära sig? Bli lite mer som?

 

Vill jag lära mig baka bröd köper jag en baktidning när någon kvinna står med rutigt förkläde i ett vackert kök och bakar. Eller så läser jag en liknande blogg. Vill jag få inspiration till klädval köper jag valfri tidning där smala modeller posar på ett naturligt vis, eller så besöker jag någon av de större modebloggarna och kollar vad de tipsar om inför rådande säsong.

Vill jag inspireras i mitt moderskap läser jag mammatidningar eller bloggar av kloka mammor jag vill inspireras av. Bli lite mer som.

Osv osv osv.

 

 

Och vi som bloggar visar upp. Delar med oss. Frikostigt. Kolla här vilken fin dag jag hade med min familj idag. Ser ni vad lyckliga vi är? Ser ni vilka snygga kläder mina barn har? Ser ni vilken fin matsäck vi hade med oss? Receptet på kantarellpajen kommer här. Baka den så kanske ni blir lika lyckliga!

OJ nu har jag tänkt en hel MASSA på patriarkatet. Ser ni vad smart jag är? Tycker ni som jag? Håller ni med mig? Önskar ni inte alla att ni hade denna smarta och välformulerade hjärna? Läs följande böcker så kanske ni blir lika smart som jag!

OJ kolla här vad härlig och frisläppt jag är här nu då när jag lägger upp en bild på mig själv sittandes på toaletten. Önskar ni inte alla att ni var så här roliga, härliga, tillfreds och bekväma med era kroppar? Läs den här bloggen så kanske ni lär er ett och annat!

 

Är det inte vad vi alla gör? Säljer ideal?

 

 

En annan sak också...Om inte Blondinbellas kropp ska vara ideal...vilken kropp ska då vara det? Om vi bortser en stund från allt klokt som Nina skriver om sexualisering av kvinnokroppar osv och försöker bortse från det sexistiska och ojämställda i det hela: vilket är idealet?

 

Jag har alltid tänkt att jag själv ska fungera som en slags motpol mot allt det som jag själv mår dåligt av. Sådant som jag mår dåligt av är:

* inredningsreportage/bloggar. Jag får ångest över min egen oförmåga samt ekonomisk ångest.

* bak&matreportage/bloggar. Jag får ångest pga min egen oförmåga.

* uppmålade av perfekt vardagreportage/bloggar. Jag dör en stillsam själslig död.

* mode&skönhetsreportage/bloggar. Jag dör återigen en stillsam själslig död.

Jag dör egentligen stillsamt av alla kategorierna eftersom det bara är yta yta yta och ingen själ. Men vissa delar ger mig även ångest, på grund av oförmåga. Som tur är har jag tagit mig förbi skönhetsgrejen för den utseendemässiga ångestdöden är den värsta av dem alla.

Hur som helst så vill jag gärna försöka fungera som motpol till allt det här.

Jag skriver mer än gärna om halvfabrikatsfiskpanetterna vi åt ikväll. Om cup-cakemixen. Brunheten i/på vårt hus. Jag klankar dock inte ner på mitt eget utseende särskilt ofta. Jag är helt enkelt för snygg för det. Och skriver alltså hellre om det.

Hur som helst. Motpol.

 

Precis så tänker jag att Blondinbella tänker också. Hon vill visa på Ett Annat Sätt. Precis som jag. Precis som LD. Precis som alla bloggare. Få bloggare tänker väl "nu ska jag göra en blogg som alla andra" utan de allra flesta tänker nog " nu jävlar ska jag vara unik".

 

Grejen är väl kanske att det inte är särskilt unikt. Många har vikt ut sig i syfte att "visa på annat" före Blondinbella. De flesta har sedan återvänt till bänkpressarna och löpbanden och liksom många andra börjat tala om HÄLSAN och STYRKAN.

 

 

Jag slås så himla ofta av att bloggvärlden egentligen bara är en enda stor jävla damtidning. Innehållandes alla ovanstående kategorier. Utvik och hyllandet av den "normala" kroppen på ena sidan, hälsomat och träningstips på andra. Bläddrar man vidare hittar man cupcakesen (gärna fettellerkolhydratsfria) och mascaratipsen också.

Här fick vi kvinnor, genom bloggvärlden, VÄRLDENS CHANS att göra något på Våra villkor. Och så kopierar vi rakt av. Fortsätter hetsa varandra med Perfekthet och Ideal på alla de vis.

Och ingen är bättre än den andra. Egentligen. UndebaraClara med sitt jävla husmorsideal. LD med sitt jävla feministideal. Blondinbella med sitt jävla businessideal. Amanda Schulman med sitt jävla hjärtatutanpåkroppenideal. Jag med mitt jävla slackermorsaideal.

Vi är alla lika skyldiga.

 

OJ så härligt FRISLÄPPT och mysig man kan vara!



Kommentarer
Postat av: Nina

Fast jag tänker att i bloggvärlden kan man läsa massor av olika sätt att leva sitt liv på. Vissa gör si och andra gör så. Fler än jag tänker si medan andra tänker så, och så kan man också tänka.



Ja på ett sätt som en dagstidning. Fast ibland utan kommersiellt syfte och mer personligt. Alla får komma till tals.



Sen är det alltid skillnad på att bli inspirerad till att GÖRA saker til skillnad från att

2012-05-02 @ 07:38:18
Postat av: Nina

SE UT på ett visst sätt. Att göra saker kan de flesta lära sig, det är en aktiv handling som kan påverkas och sällan pajar det självkänslan på samma starka sätt som utseendet som är en del av en själv.



Jag tycker bloggvärlden bidrar till för mycket gott för att skrivas ner. Och självklart handlar bloggvärlden om "kvinnliga" saker ueftersom det är kvinnor somskriver

2012-05-02 @ 07:41:49
Postat av: Nina

Inredningsinlägg kan tyckas rent ytliga men det handlar ju också om att visa hur man kan göra med sitt hem. Jaha sätter du tavlorna på det viset. Eller jaha klär du in dina pärmar i omslagspapper.

På samma sätt som du har ett intresse av att göra fint i din rabatt.

Dock kommer aldrig ett hus, en rabatt, en cup cake i prickig form kunna göra brott på min person på samma destruktiva vis som utseendefixering och att eftersträva idealkroppen.

2012-05-02 @ 07:54:31
Postat av: Nina

Skriver på syrrans iPad därför blir det massa kommentarer här. Det låser sig.



Mening är jag klar. Puss!

2012-05-02 @ 07:55:48
Postat av: Michis

Intressant. Nu får jag iofs inte så mkt ångest av o läsa bloggar men ändå intressanta poänger. Jag håller med / inte med i smyg sådana som inspirerar en.



LD blir jag inspirerad av men håller ju inte med om allt. Bakbloggar o underbaraclara (de få ggr jag kollat in där) blir jag ju inte avis på för tycker hennes liv verkar aaaastrååkigt.



Din blogg verkar intressant ska följa den ett tag :D



/Övertrött person som säkert inte makes sense at all men nu får det va så ^^

2012-05-02 @ 20:29:12
URL: http://michaeala.blogg.se/
Postat av: Tessa i höghuset

Jag håller helt med om dina tankegångar. Jag går in för att rata statussymboler, både prylar och annat som typ präktig-morsa-bakar-bullar. Men det är ju också en sorts statusgrej. Jag försöker leva upp till bilden av den coola miljö- och genusmedvetna genomtänkta alternativ-morsan. För det är status i mina ögon. Man kommer ju helt enkelt inte undan, så det är lika bra att vara tolerant mot alla. http://femitio.blogspot.se/2011/10/status.html



Men sen blir jag faktiskt inte så hetsad av andra bloggar. Jag tycker att många (eller de jag väljer att läsa) är bra på att bjuda på både inspirerande och mer realistiska sidor av livet. Jag behöver både och. Både liteinspiration och lite igenkänning.



2012-05-05 @ 12:08:40
URL: http://femitio.blogspot.com/
Postat av: Maria

Detta är det bästa blogginlägg jag läst. På mycket länge.

Jag kommer att spara det här, och läsa det ibland för att påminna mig själv om vad det är jag tillförs här i bloggvärlden. För det är lätt att glömma bort när man läser bloggar i syfte att inspireras av kvinnor som imponerar. Det är lite som en damtidning, fast egentligen inte alls för det man ofta läser här är genomtänkta skildringar av ett liv. Genomtänkta skildringar av det liv som de kvinnor som inspirerar en lever om de så må handla om kvinnor som bakar, tycker, eller motionerar. Klart det kan ge den mest hårdhudade ångest.



Som sagt, mycket klokt inlägg.

2012-05-09 @ 09:35:40
Postat av: Åsa

Mycket intressant inlägg! Jag läser ganska många bloggar och har själv skrivit en del på nätet innan bloggarnas tid, dvs 90 och början av 2000-talet. Något som många gånger slår mig är det alldeles för stora självmedvetandet hos kvinnor. Som att många inte upplever sig själva innifrån utan konstant har en del av hjärnan som bedömer sig själv snett utifrån. Ser sig själv via bilder utifrån, plockar isär utseendet och personligheten i smådelar och granskar ständigt, söker efter fel i sin "image". Det inser ju vem som helst att det inte är hälsosamt att bedöma sig själv så hela tiden? När jag odlar gurkor föreställer jag mig själv ätandes dem, de är krispiga och smaskiga och vattniga! Ett annat sätt är att leva sitt liv innifrån och ut, dvs inte alls ha ett utanförperspektiv men det är kanske inte förenligt med bloggande. Iaf intressant, thnx!

2012-05-09 @ 09:45:07
Postat av: Mariel

Njä skitsamma då om det är "ideal" man ser överallt.. man får försöka ta det mesta m en nypa salt. Allt är ändå bara det som personen Valt att visa. Man ser aldrig hela "sanningen". Finns ju många andra bloggar också, där personerna enbart skriver, aldrig visar bilder, och inte låter så "expertiga" av sig.

2012-05-09 @ 09:49:49
URL: http://mixifamily.com
Postat av: CrimsonAnna

Något som är intressant är ju när det skapas en kultur i själva bloggen och en annan i kommentarsfältet. T.ex. upplever jag att Ebba von Sydow är en ganska öppen och sansad kvinna (även hon smak- och personlighetsmässigt är långt ifrån mig) medan hennes kommentatorer har en välfigt snäv syn på saken. Skrev ett blogginlägg om det nyligen.

2012-05-09 @ 09:52:55
URL: http://metalanna.blogspot.com
Postat av: jenny p (brunheten själv)

Mariel- ja det har du rätt i. Men är det bara jag som liksom dras till de där bloggarna som har allt som inte jag har? Som har allt som jag på någon kant själv önskar att jag hade? Slipade trägolv, bak-kunskaper, fina äktenskap, söta barn i matchande och genusgenomtänkta kläder? Det är klart att det finns en valfrihet, men människan är ju inte alltid riktigt klok...

2012-05-09 @ 10:22:40
Postat av: Jolene

Damtidningsbloggandet säger jag amen till helt klart. Tack för ett väldigt väldigt bra inlägg. Du har helt rätt.

2012-05-09 @ 10:26:33
URL: http://fridgepoetry.blogg.se/
Postat av: Ellet

Fast.. Jag är kluven. Jag vet inte riktigt hur jag ska relatera till det här inlägget. Jag menar, visst kan man känna sig avundsjuk men innerst inne vet man ju att ingen är perfekt, har ett perfekt liv och ett perfekt yttre. Jag förstår varför man väljer att inte lägga ut sina privata, dåliga sidor på en blogg, särskilt inte när man också visar sitt ansikte och namn på bloggen, för närsomhelst kan det slå tillbaka på en. Jag kanske inte "smutsa" ner min blogg med negativa inlägg om att jag är envisare än envisast, långsint och lat? Eller om hur jävla tråkigt man har. Att skriva om en massa positiva saker i sitt liv kan ju faktiskt lyfta en om man innerst inne inte känner att allt är så glassigt, påminna om det man har. Visst, jag tycker också att det är mycket yta i bloggvärlden men jag förstår absolut varför. Jag har inga intentioner att hänga ut privata relationsbekymmer eller annat i mitt liv, för jag tycker inte att -alla- ska veta det.

2012-05-09 @ 13:41:20
URL: http://rostmackan.blogspot.se/
Postat av: jenny p (brunheten själv)

Ellet: Jag förstår hur du menar, men undrar samtidigt: hur ställer du dig till skönhetsidealet? Är det okej att tapetsera städer och samhället (det offentliga rummet) med reklamaffischer på retuscherade, perfekta kvinnokroppar i inbjudande ställningar? För enligt mig är det samma sak som inrednings/baknings/livsstils/perfektionshetsen som pågår på många bloggar och i all övrig media.. Ångestfyllt. Missvisande. Skapar stress, ångest osv.



Jag menar inte att man måste hänga ut privata relationsproblem, men att skriva att man har jävligt dåligt samvete för att man kallade sin unge för "jävla unge", eller lägga ut bilder på en jäkligt misslyckad middag/kaka man har bakat. Eller, som Nina Ruthström gör med jämna mellanrum, skriva om sina hemorrojder, det förmänskligar. Avdramatiserar. Får folk att känna igen sig. Men framför allt så sänker det krav och måsten och ångest till graven och visar på att alla alla alla har sina dåliga dagar och sidor. För jag tycker ibland att det inte verkar så och jag för min personliga del fattar inte hur folk orkar läsa om det dag in och dag ut.

2012-05-09 @ 14:36:47
Postat av: Anna

Ideal finns det i så fall många av och då är väl allt gott och väl. Alla kan hitta sin nisch. Jag kan, i normala fall, inte uppröras över att någon visar ett städat, vackert hem. Jag vet att det inte alltid ser ut så eller att inte ens alla saker på bilden behöver tillhöra familjen hemmet tillhör. Jag inspireras, kanske av hela hemmets stil och charm eller av en liten detalj. Jag tycker också att det är kul när någon visar upp sitt hem från sin allra sämsta sida just för att man känner igen sig. De bloggar jag besöker när det gäller inredning är väldigt generösa med sin verklighet utan att tvångsmässigt behöva visa varje liten, smutsig verklighet. Det vore ju ganska anmärkningsvärt om jag trodde att det inte fanns familjer som går på toaletten eller har smutstvätt...



Skönhetsbloggar besöker jag inte eftersom de inte intresserar mig. Däremot tror jag att de utgör det största hotet eftersom de oftast riktar sig till mycket unga, identitetssökande och kanske ofta inte så kritiska tjejer och killar. Samma sak gäller egentligen för de sura feministiska bloggarna med en hårig armhåla som främsta och viktigaste attribut. Jag tror att de kan skapa ilska och bitterhet samtidigt som det samlas en klunga som är säkra på att de är lite bättre än alla andra, har tänkt lite längre. Jag generaliserar, förstås...



MEN jag tror att alla som startar en blogg gör det för sin egen skull och det innebär bland annat att man söker en smula bekräftelse. Är man bra på och intresserad av att baka bröd kan man dela sitt intresse med andra (man lär ju känna många likasinnade), få visa upp det man gör men också inspirera andra. Det finns något gott och befriande i detta tycker jag. Man delar med sig. Själv har jag ingen politisk agenda på min blogg även om det intresserar mig. För mig har det varit ett sätt att börja "jobba" då jag är långtidssjukriven pga utbrändhet. Jag drivs inte av perfektionism, vilket man ganska snart märker;-) Jag är bara jag, det jag gör bäst. Jag delar med mig av det jag gör och själv inspireras av till den som är intresserad. Jag är varken helt unik eller konform. Det ensamt kan aldrig bli någons ideal.



Tack för att du delar med dig av dina tankar! Och ledsen att jag tog upp så mycket av ditt kommentarsfält;-)

A

2012-05-09 @ 18:15:37
URL: http://noamajahemma.blogspot.com
Postat av: Charlotte

Tråkiga är ju att de populära bloggarna bygger på vad vi vill ha, all vi här hemma som sitter och läser dem. Demand and supply, inte bara bloggarna som ger ideal - vi söker dem ju också.

2012-05-10 @ 12:14:22
Postat av: Ellet

Nä jag tycker inte att det är okej med retusch-världen, men jag är också kluven till att det borde tillräknas bloggar så mycket. Men vad vet jag, jag kanske inte ens sett de bloggar du tänker på, för jag tänker inte på det viset du ser saken (angående de bloggar jag sett/läser. Jag följer nog mest bloggar där alla möjliga sidor visas, misslyckat som lyckat, så jag har inte samma erfarenhet antar jag. Hur ska man lösa problemet egentligen? Det är ju privatpersoner som i sig själva avgör vad dom vill posta på sina bloggar.



Tror också det handlar om vad man är villig att berätta om sig själv inför en opersonlig, vitt spridd publik. Särskilt tonåringar är väl extra ängsliga. Jag är ganska sluten så jag själv kommer ALDRIG berätta om några hemorrojder eller annat som jag tycker känns skämmigt (även om jag VET att det inte är det) men sen har jag aldrig ansett att jag är en bloggare som visar upp den perfekta sidan hela tiden heller. Berättar gärna om andra tillkortakommanden, som inte "anses tabu".



2012-05-10 @ 13:07:12
URL: http://rostmackan.blogspot.se/
Postat av: jenny p (brunheten själv)

Charlotte- ja...men jag tror ändå att vi läser det FÖR ATT det bygger på våra tillkortakommanden..Unga tjejer blir alldeles till sig över Kissie och hennes smala midja och feta plånbok och läser och förundrar, önskar, längtar och mår dåligt då de jämför sig. Precis som jag dras till bloggar om vackert inredda hem.. Människan har väl alltid dragits till sådant som kanske inte är skitbra för henne? Man super, knarkar, ligger runt och spelar bort pengar och man vet att det är dåligt för en men man gör det ändå. Därmed tycker jag att ansvaret kan lyftas bort den individen till viss del. Däremot vi som bloggar eller jobbar inom media, vi KAN ju ÄNDRA på saker och ting... Förstår du hur jag menar?

2012-05-10 @ 14:03:16
Postat av: jenny p (brunheten själv)

Ellet- jag tänker inte heller alltid på det. Men jag märker det genom att jag påverkas. Jag får psykbryt på vår taskiga ekonomi när jag känner att jag MÅSTE köpa en stringhylla eller MÅSTE lägga om golvet till slipfri kalksten (??) osv.

Lösningen på problemet anser jag är att bloggare och övriga mediaarbetare tar och tänker till lite. Bloggare kan fundera över vilken bild de ger av sig själva och om den är sann och om de känner sig bekväma med att eventuellt bidra till hetsen som pågår.

Sen absolut, man måste inte vräka ur sig de mest intima hemligheterna eller tabuna, MEN. Man KAN ju skriva att man känner sig SUR. Eller att man har dåligt samvete över nått. Eller skriva att " det här har vart en jävla skitdag". Utan att för den sakens skull tvinga sig in på detaljer. Det förlorar man inget på. Kikade förresten in på din blogg och det var en fin blogg. En ROLIG blogg. :) (jag älskade snoppbilden!)

2012-05-10 @ 14:09:35
Postat av: Ellet

Jag håller med om den glättiga ytan, det ÄR ju egentligen som de glossiga tidningarna, men samtidigt är jag så kluven eftersom det är privatpersoner som står bakom bloggarna. Jag får liksom inte hjärnan runt vad jag egentligen känner inför det, mest troligt på grund av att jag har sett så mycket bloggar av alla sorter, att jag inte känner att det är ensidigt glossigt. Kan helt klart se att beroende på vilka sidor man rör sig på så sållas ju vissa sorter ut. Jag får nog dyka lite djupare i det där för att reda ut vad jag själv tycker.



Tack! Jag vill ha en rolig blogg! :) (och jag hoppas att du aldrig glömmer den när du hör "pimpa ballen" igen, moaha!)

2012-05-12 @ 02:43:50
URL: http://rostmackan.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0