om idealen igen

Fint och välbehövligt med en länk från Lady D idag, eftersom jag har en Dödsdag. Dessa dagar har jag till och från och de går ut på att jag kort och gott känner att jag vill dö. Ska skriva mer om det senare.

Men jag måste tillägga en sak, angående idealinlägget. Eftersom det är en del av en konversation med Nina känns det även väldigt riktat mot Nina. LD och några andra nämns oxå.

MEN. Det jag MENAR med inlägget är ju att ALLA, även jag själv, bygger upp ideal som säkert kan vara ångestframkallande för andra.

Precis som LD skriver idag vill jag visserligen oxå fungera som en MOTPOL till de bloggar som målar upp en perfekt yta och vardag (inte helt olikt vilken damtidning som helst) och bloggar då istället gärna om mina tillkortakommanden, mitt stökiga, bruna hus, min psm, bråk i äktenskapet, misslyckade middagar osv. Men jag är väl medveten om att det då istället kan bli så att min personlighet (och även mitt vardagliga liv) sätts som ideal och norm. Eftersom jag även gärna dissar en annan typ av personlighet/livsstil sätts ju min i kontrast och i fördel mot dessa.

MEN jag är medveten om att mitt sätt inte behöver vara RÄTT eller BÄST för alla för det.

 

Men min tanke är som sagt att vara en motpol, finnas till för de som känner att de behöver en sådan.

 

Nu ska jag gå ut och rensa ogräs och vänta på att vårdcentralen ska ringa. Jag är så jävla trött på Broder Daniel nämligen, som fungerar som soundtrack på min dödsdagar. Man kan ju för fan inte hålla på och lyssna på Broder Daniel hela tiden.

Fast de är bra fina.

Här kommer min favorit dödslåt. Sätt på den här och ni börjar hulka och tänka på döden på en sekund:

 



Kommentarer
Postat av: ladydahmer

va? jag har väl länkat dig förr? jag har iallafall länkat på twitter.

2012-05-09 @ 11:09:11
Postat av: jenny p (brunheten själv)

just det. det har du faktiskt gjort! sorry!

2012-05-09 @ 11:43:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0