brunheten

Har stått och målat en rutschkana/klätterställning/koja på förskolan ikväll på den Årliga Grillkvällen.

Med min vän Sandra, hennes man, min man och en annan dagispappa och några andra dagismorsor hjälptes åt.

Först får man jobba en stund med att snygga till på förskolegården. Sen grillar alla och sen gör man klart det sista.

Tyvärr verkade vi ha tagit på oss det "värsta" uppdraget. Tog en jäkla tid. Men mysigt var det.

 

Efter snart 4 hela år som förskoleförälder känner jag mig helt bekväm där. Småpratar lätt med alla i personalen. Vet vilka jag pratar bäst med om olika saker.

Mina hämtningar tar ofta lång tid helt enkelt, då jag ofta hamnar i samtal med personalen. Kanske tycker de att det är lite jobbigt, men jag tycker det är skönt och jag behöver det. Jag är en person som tänker mycket och jag stöter och blöter numera lätt mina tankar med förskolepersonalen (alltså om sånt som rör förskolan). Jag VILL KÄNNA de människorna som tar hand om mina barn då jag själv inte kan göra det. Och det gör jag nu. Det är sjukt skönt.

Jag har ett enormt förtroende för personalen där och en extrem respekt för arbetet de gör.

Och jag är liksom TACKSAM. För att de får mina barn att känna sig trygga. För att de får mina barn att längta dit. För att mina barn har så många vuxna som de känner förtroende för och tycker om. Det är jag så jävla glad för.

 

 

Vi har under alla åren hittills även haft en jättebra chef över förskolan. Hon har vart en sån där som man kunnat ringa direkt och fått respons direkt. Samtala med på ett jäkligt fint sätt, helt enkelt och fått en att känna att man har inflytande och det är viktigt för en "jobbig dagismorsa" som jag. Hon är en sån där som äter lunch på förskolan (hon har bossat över 3,4 förskolor) med barnen en dag i veckan. Kan alla barnen och alla föräldrarnas namn. Kan alltid berätta något som ens barn har sagt eller gjort när man träffar på henne.

Nu ska hon gå i pension till hösten och jag tycker det är lite jobbigt. Tryggheten rubbas lite, liksom. Hoppas nästa boss blir lika bra. Hur som helst kommer jag att sakna henne.

 

Imorrn är det Förskolans dag och ungarna ska va utklädda. Till Madicken och Pippi. En gammal arbetskamrat till mig kom hit igår med en komplett Madickenoutfit som hon hade sytt en gång i tiden och ikväll kom min en kompis hit och lånade en av våra Pippioutfits. Liv i luckan när det vankas maskerad!

På kvällen ska jag gå med en vän på ett öppet AA-möte.

Nejnej, oroa er inte. Jag super ju bara max 2 gånger om året. Men har fått som uppgift i skolan (hon pluggar nått med psykologi) att gå på ett möte och ville av naturliga skäl inte gå ensam. Så jag följer med som moraliskt stöd.

 

På fredag blir det först Näs och skriva på vindkraftavtal, sedan doktorn och sen ÄNTLIGEN, en shoppingtur. Jag ska köpa shorts, linnen och så sommarkläder till barnen. Och bark till mina sniglar.

Jag ska gå ENSAM på stan, käka kvällsmat med en tidning ensam på något cafe och komma hem ungefär lagom till läggningen har jag tänkt. Detta vet dock inte min man om ännu. Men han kan gott behöva lite ensamtid med barnen!

 

Amen