hur gör man med bestämda ungar? låter man dem hållas?
Det blev en fin kvinnodag.
Min man bjöd på lunch på LEVA, bästa stället. Sen hämtade jag barnen tidigt. Satt med på lillungens fikastund på förskolan innan vi gick den långa vägen genom skogen hem. Hittade is och roligheter.
På kvällen åkte vi ner och käkade mat på resturang IGEN. Nej. Vi är inte gjorda av pengar. Men min man har lunch/ätauteförmåner via jobbet vilka vi ofta utnyttjar hela familjen.
Jag har fått massa kärlek på min Kvinnodag.
Vår lilla har vart på ett sjuhelvetes humör hela dagen dock, vilket även dragit ner mitt humör lite grann.
Hon har så himla många små egenheter för sig. Tex kan hon bara ha klänning på sig. Hon vägrar alla andra fina plagg som finns i garderoben. Helst ska hon ha de svarta strumpbyxorna till. Bara. Hon kan bara ha nattlinne när hon ska sova. Aldrig pyjamas. Hon måste öppna alla stängda dörrar som man ska igenom. Blir fullständigt galen om någon annan öppnar före henne. Hon blir även galen om hon inte får ett rosa plastglas att dricka sitt vatten till maten ur. Och såhär fortsätter det. Till absurdum. Hon har snöat in sig på vantar. Ska ha vantar på sig jämt. Ibland MÅSTE hon ta av vantarna själv. Det kan så långt att hon måste klättra upp på pallen, ta ner de dyngsura vantarna som jag tagit av henne och hängt upp på tvättställningen, sätta på sig dem och sedan ta av sig dem igen. För att få vara den som SJÄLV tar av sig vantarna... Ni fattar. Hon har blivit besatt med det här angående Eget val.
Nu är min fråga, till alla er andra föräldrar, hur ska vi göra? Ska vi låta henne hållas, eller försöka bryta hennes beteende? Blöja är en av hennes grejer tex. Varje gång hon är utan blöja får hon panik och tror att hon ska pinka på sig. Hon pallar inte att vara utan blöja. Hon fyller 3 i april.
Alla fina kläder ligger orörda i garderoben till förmån för de 5,6 klänningar hon äger. Storasyster tvingas ofta stå tillbaka då hon inte orkar med lillasysters vredesutbrott och låter lillasyster få som hon vill för att slippa dem. Liksom vi gör.
Hur skulle ni ha gjort?
Jag älskar ju det där arga. Bestämda. Men det känns samtidigt inte helt sunt alla gånger.. Samtidigt så handlar det ju om makt också. För att bryta de här beteendet måste vi visa att det är vi som har makten, över henne. Och jag gillar inte riktigt sånt. Jag vill ha respekt oss emellan. Vill att barnen ska känna att vi respekterar dem.
Ps. Hon är ingen "problemunge" i övrigt. Hon har glad, rolig, busig, framåt, snäll och omtyckt på förskolan och av alla omkring oss (även av oss förstås =D ). Hon äter, sover och är helt "normal" i övrigt. Men nått är det ju. Vi har planerat för massor med TID och UPPMÄRKSAMHET för henne framöver. Förhoppningsvis ska det lösa lite av problemet, om det nu ens är ett problem? Eller bara vi som har en felaktig syn på föräldraskap? För vilka är egentligen vi att bestämma vilka kläder hon ska ha på sig, tex? Hon är ju en egen person....AAAAH vad svårt det kan va att va förälder då! Mycket skönare när de är pyttesmå och bara ligger där. Sen blir det bara svårare och svårare för varje månad som passerar..
Men som sagt: tips och/eller funderingar välkomnas varmt!
Nu ska jag skriva en svåååår krönika.
Jag har verkligen inga goda råd. Har ingen aning om hur man är förälder. Går bara på magkänsla och räknar med att lyhörda föräldrar som du har kommit på tricket innan mina pojkar börjar trassla :)
Häftigt att du lyckats fostra så egensinniga och starka barn. Det säger något om dig även om jag fattar att det är jobbigt. God helg på dig och tjejerna!!
Har länkat ett inlägg av dig idag. Så du vet.
Min dotter är exakt så, hon har små asperger beteenden (hon har absolut inte asperger) men hon vill liksom ha det på ett visst sätt och världer rasar om det inte är så. Har varit så sån hon var bebis, haft små egenheter för sig.
Speciellt vid sovning, också med kläder så som du tex beskriver saken med vantarna.
Vi kör bara med att ignorera, dvs inte uppmuntra, inte förneka eller ta bort.
tex min dotter vill ibland sov med ett bebistäcke hon hade i vagnen, då ligger hon i sin stora säng med ett täcke som knappt täcker henne, men lägger du på ngt annat på henne bryter hon ihop. Vaknar hon mitt i natten och kommer in till oss har hon tagi med det täcket och skriker om jag försöker lägga henne under mitt täcke.
Hon skall sova med det täcket. Kvällen efter kanske hon inte har det täcket med sig och då är det lugnt.
Hon har även svårt att byta mössa, dvs när man går från höst mössa till vinter mössa. Hon vill ha mössan hon alltid haft. Man får erbjuda den nya 100 ggr kanske innan hon har den nya och då är det den som gäller. Så hon lär väl springa runt med vintermössa på stranden i sommar.
Jag oroar mig inte och rent spontant inte över ditt inlägg heller. Starka viljor. Självständiga barn. Egenskaper jag vill uppmuntra eg. fast man knyter handen i fickan.
DIn yngsta dotter kanske påminner om dig? :-)
Svårt ämne det där med barnuppfostran! Här är några av mina tankar efter att ha läst inlägget:
Det jag reagerade mest på var att du skrev att storasyster får stå tillbaka på grund av dessa utbrott. DÅ har det gått väl långt anser jag. Som själv växte upp som storasyster till egensinniga småsyskon... Annars är det vad jag förstått väldigt normalt att man som barn tror att saker styrs genom att man t.ex hoppar på ett ben över gatan eller vad det nu är.
Kan ni resonera med henne? Fråga vad hon tror ska hända om hon inte får öppna dörrar först? Kanske markera att ni uppmärksammat hennes beteende och att vissa saker får vara okej,som att välja vad man vill sova i/ha på sig på dagarna. Men när det blir situationer då någon annan (storasyster) får stå tillbaka så är det inte okej. Nåt sånt?
Du skriver att du vill att barnen ska få respekt av er och det låter ju sunt. Men om hennes beteende i längden gör att både föräldrar och syskon får göra sådant som inte känns bra så tycker jag att man som vuxen ändå måste sätta ned foten. För då blir det på nån annans bekostnad. Tänker också på hur utmattande det måste vara för en treåring att "tvingas" ha sån koll på allt detta när energin egentligen borde ligga på att leka och att vara barn.
Kan en idé vara att ha antingen "familjeråd" eller bara hon och ni föräldrar som sitter ner och pratar och kommer överens om vilka regler som ska gälla. Att bara sova i pyjamas är kanske inget att bråka om men om det nu inte finns något rosa glas att dricka ur just nu- då kanske hon måste få träna på att klara av en sådan situation också (med er hjälp). För även om man som förälder vill vara lyhörd och respektfull så är man ju också där för att guida dem genom livet, hjälpa dem att överkomma motgångar... För på dagis och hemma hos andra människor eller för den delen ute i samhället så kan man inte få världen att agera precis som man vill...
Min yngsta är exakt lika gammal som din dotter. Hon har två äldre bröder som är 6,5 och 9 år gamla. Min dotter är ganska lik din just nu, hon har en prakt-trots-period helt enkelt. Om det hade gällt någon av mina äldre barn när de var typ 3 år hade jag lekat vaken på nätterna och grubblat, nu tar jag det mer med jämnmod. Det går nämligen över (nästan i alla fall). Mitt råd till er är att välja ut några strider, och ta dem. Släpp de andra. Försök att bestämma några saker gemensamt med henne i förväg. Bestäm t.ex. att ni inte orkar tvätta alla klänningarna hela tiden så att på fredagar får du välja några av de andra kläderna. Kanske vill pappa också dricka ur den rosa muggen en dag i veckan, det är ju rättvist att han får det då ;-).
Jag orkar inte alltid bry mig om hennes utbrott och jag tror att det är ganska bra faktiskt. Jag vet inte om det är mer uppmärksamhet och egentid hon behöver egentligen, det kanske snarare är storasyster som behöver det mest? Men det är klart, att ibland fokusera lite extra på bara ett barn är bra för alla, trotsungar eller inte. Lycka till!
Hej!
En bra sak att tänka när barnen är små är att tänka framåt...tänka på vad de inte kommer att göra om tio år. Då kan man också få lite vägledning om vad som är viktigt att strida för. "Sa hon som alltid stridit för rätt saker" :-) Jag hade en ide om att jag inte bryr mig vilka kläder barnen kommer bära trodde verkligen det var oladdat för mig men jag hade väääääldigt svårt att stå ut med häng som dök upp senare år. Rätt kul faktiskt men jag tror att en av mina nästan vuxna barn förstod min synvinkel idag i en strid vi haft i många år, striden att det inte är okey att ändra sig i sista stund.
Tack för era kommentarer! Hon är lite så lätt att resonera med ännu riktigt, vår lilla. Det är inte jättelänge sedan hennes prat kom igång på allvar (hon har tagit det väldigt lugnt med all form av utveckling medan hennes storasyster var extremt tidig med allting..) så hon har inte riktigt hela språket ännu. Men visst förstår hon. Senast igår bröt hela familjen ihop under ett av hennes utbrott. Ibland börjar hon dagen med några rejäla utbrott och sedan vänder det och hon är en solstråle resten av dan :) Vi har bestämt oss nu för att välja några strider, som någon skrev. Blöjan, tex. Och några ska vi försöka plana ut genom rättvisa. Säga att storasyster också måste få öppna dörren när vi kommer hem tex och så får de turas om... Ja hohojaja. Man blir trött. Oftast känns det dock som att det finns en anledning bakom utbrotten. Alltså, något som blir en anledning när man är i en utvecklingsperiod. Trötthet, uppmärksamhetsbehov, osv. Så det gäller väl att försöka bemöta de behoven innan utbrotten kommer, men utgångspunkten att hon heller egentligen inte vill blir sådär arg/ledsen/galen :) Och hinner man inte så får man väl ta de där utbrotten då. Tack för era tips och erfarenheter!!
