om att "inspireras" av andra bloggar
Efter det handlat om mycket om "inspiration" och om att "låna" av varandra på senare tiden i mitt liv hittade jag idag en händelse som intresserar mig mycket.
Jag läser Alex Schulmans blogg några gånger i veckan. Idag hittade jag ett inlägg om tvprogrammet fuskbyggarna. "Oj då, det här kändes välbekant" tänkte jag och drog mig till minnes ett inlägg om samma ämne hos Lady Dahmer. När jag läste noggrant i Alex inlägg så hänvisar han vidare till sin svägerska, Anitha och anger henne som källa för sina tankebanor. De jobbar i alla fall så i Schulmansläkten.
När jag kollar datum på LD respektive Antihas blogg ser jag att Anitha var den som var först ute med sitt inlägg. Antiha är alltså den som var först med tankarna om tvpgrogrammet Fuskbyggarna, vilka har cirkulerat i bloggsfären på senaste.
SAMTIDIGT. Samtidigt KAN ju Antiha lika gärna ha läst en liknande text i någon pytteliten blogg som HON i sin tur har ”inspirerats av”, vilket alltså ledde till Alex och dessutom blev en krönika i Aftonbladet, vilket även ledde till LD och gud vet hur många det där om Fuskbyggarna ledde till.
Och ingen vet egentligen vem som skrev det först.
Och då kanske man kan undra, vad spelar det för roll??
Ja. Det spelar väldigt stor roll, för just nu kanske det sitter en förbittrad liten småbloggande morsa från Arvidsjaur och ser hur hela bloggSverige skor sig på hennes ursprungsord om tv-programmet.
Vaddå förbittrad, tänker du nu. Du är själv en glad småbarnsmamma från Örebro och du driver också en liten blogg. Men som den kvinna du är så tycker du att den förbittrade småbarnsmamman i Arvidsjaur borde vara glad och känna sig smickrad över att hennes ord fick så stor spridning. Hon borde vara stolt över sig själv. Bättra på självkänslan.
Och det är här som så många klyvs. Här delar sig massan, så att säga. Jag, som tillhör den kaxigare delen av massan, förstår inte vad den förbittrade småbarnsmamman i Arvidsjaur ska bli smickrad över? Är inte det denYTTERSTA FORMEN av dålig självkänsla, att bli SMICKRAD då man egentligen har blivit totalt överkörd? Är det inte väldigt mycket "oj han nöp mig i rumpan och förminskade inte bara hela min personlighet till ett sexobjekt utan kränkte även hela mitt väsen. Men herregud! Han ville ju ha mig!!!"
Nu utgår jag alltså ifrån att Arvidsjaurmamman hade en mindre blogg än Schulmans och gänget. För hade det varit tvärtom, hur hade vi tänkt då? Om Alex S istället hade "inspirerats" utav en blogg mycket större än hans och skrivit ett väldigt liknande krönika angående tvprogrammet Fuskbyggarna. Då hade han troligenn blivit hånad. Kallad härmapa och fått ett beskt "ta och kom med något eget" kastat efter sig. Dels för att så många säkert redan hade läst ursprungstexten och dels för att han väldigt mycket framstått som en ”lyckosökare”. Men nu valde Alex alltså att låta sig ”inspireras” utav en mindre bloggare. Som då i sin tur alltså nu borde vara tacksam och smickrad. Vilket även en småbloggande mamma från Arvidsjaur då också borde vara om vi utgår ifrån att inte heller Anitha var först med inlägget om Fuskbyggnara.
Vilket ju pekar på en enorm makthierarki. När en stor bloggare "inspireras" av en mindre, finns inte den där fanklubben där. Ingen försvarar den lilla bloggaren och OM den lilla bloggaren mot all förmodan höjer rösten får hon tillbaka att hon borde vara "tacksam". Tacksam för ingenting. Det är som när ett stort barn stjäl godis av ett litet barn. Det händer ingenting, för det lilla barnet har ingenting att komma med i jämförelse med det stora barnet. Stjäl däremot det lilla barnet godis av det stora barnet, blir påföljderna betydligt mer påtagliga. Eftersom det större barnet har mer att komma med. Starkare försvar.
Just fallet med Fuskbyggarna är lite intressant tycker jag. För i sin blogg hänvisar Alex S mycket tydligt till Anitha. Han skriver "Jag blev så uppfylld av hennes text att jag skrev om samma sak i min Aftonbladet-krönika idag". Men i krönikan framgår inte att Alex text är väldigt "inspirerad" av Anithas. Han, som är en mycket större mediapersonlighet än henne, skor sig på hennes bekostnad.
Innan det lilla lånet smickrar han henne ordentligt i bloggen. Skriver att det är ett perfekt skrivet blogginlägg. Men nämner också att han tänkt på EXAKT samma sak. Tidigare. Innan. Och på så sätt blir det ju nästan egentligen Anitha som "inspirerats" av Alex….?
Man kan undra vad det var som gjorde att Alex inte skrev "min svägerska Anitha tog upp ett väldigt intressant ämne i sin blogg häromdan, nämligen det om tv-programmet Fuskbyggarna" i sin krönika.
Jo men just det! Då skulle ju HAN vara den som inte "kom med något eget". Det är ju mycket enklare att inte skriva någonting alls. Kanske vinkla om iden något och strunta i att skriva ut källan till idén. För att på så sätt
1. slippa riskera att sådana som eventuellt fattar intresse för krönikan och vill se mer utav personen med de tankarna istället trycker in sig hos Anitha då hon nämns som den ursprungliga talaren.
2. själv framstå som den som tänkt ut saken.
Och det är väl den grejen...som stör mig. För om jag läser om en grej som jag tycker är SKITSMART. Då vill jag VETA vem det var som tänkte den här SKITSMARTA tanken först. För jag vill läsa mer tankar av den personen.
Och det spelar då ingen roll om Alex anger att han tänkt PRECIS SAMMA SAK innan Anitha skrev den där texten. Det är ändå Anitha som inspirerat Alex och i såna fall vill jag OCKSÅ inspireras av Anitha. Och där har vi ett av bloggvärldens största problem.
Eftersom jag själv försökt hävda mig emot en större bloggare som enligt mig och flera med mig "inspirerats" lite väl mycket av mig på sina håll, vet jag att det är väldigt svårt att göra det. Lite dödsdömt liksom. Jag fick höra att jag var missunnsam.
Men säg mig. I fallet där Alexander Schulman skriver i text baserad på en tanke av hans svägerska Anitha, vem är då den missunnsamme? Är det Anitha om hon upprörs över hans tilltag (vilket hon troligen inte gör eftersom han troligen har frågat henne först) eller är det Alex som med sina många läsare nu kanske får ännu flera läsare, tack vare orden från Antiha, vilka han inte hänvisar till?
Ett av bloggvärldens största problem skriver jag. Men måste det vara så? I diskussionen hos Nina skrevs att man inte kan äga ord. Och man kan FRAMFÖR ALLT INTE äga ideér. Men varför skulle man inte kunna göra det? Jag tänker på Marx och Weber och gubbarna jag läser nu. Alla vet ju att de tankarna som lade grunden för dagens kommunism, de kommer från Marx. På samma sätt som vi vet att penisavunds- tankarna kommer från Freud (man). Inget snack om saken. Sedan att det vidareutvecklats under årens lopp, fine. Men eftersom alla (män) varit så väldigt duktiga på att källhänvisa sina tankar och ideér under årens lopp, står ännu Marx som personen med de grundläggande ideérna och tankarna kring kommunism.
Och varför skulle det inte kunna vara likadant i bloggvärlden? Vad är det som är så svårt med att skriva "i den här (länk) bloggen läste jag en himla intressant tanke om tvprogrammet Fuskbyggarna och kom att tänka på...". Vidareutveckling, spridning av ord, MEN likväl en källa till det.
Typ så som Foki byggt upp hela sin bloggkarriär på, tyvärr...
Lustigt att du tog upp det, tänkte på det när jag läste Alex blogg, (jag läser ju då Anithas blogg rätt ofta så jag hade redan läst hennes)
Jag gillade att han tydligt direkt skrev vad han fått sina funderingar ifrån, å han har ju tänkt själv, dvs egna ord, ämnet är ju rätt smalt och svårt att vidareutveckla. Meeen som sagt varför gör han det bara på bloggen. Är det för att krönikan inte går att kommentera eller vad?
Bra reflektion och slutsats runt det lånade ordet.
Jag tänkte bara på att han iaf var tydlig vart han fick allt ifrån.
Tyckte bara det var ett sådant lustigt sammanträffande.
Ja, du blev kallad missunnsam, jag är inte välkommen på Ninas blogg längre. Så gick det när man vädrade en åsikt i en diktaturblogg tydligen.
Personligen skulle inte jag tycka att det hade varit ett problem om nagon hade använt min extremt lilla blogg som asiktsmaskin (även om den nu inte ha rsa manga asikter). Jag kan manga ganger känna mig sa ensam i min lilla värld att om nagon tar till sig det jag har skrivit och gjort det till sin visdom genom att intigrera det i sitt eget tänkande och handlande sa blir jag helt varm i hjärtat. Ibland kan jag se mig själv som en som skjuter i väg en flipperboll utan en intention och jag gläds at hur dessa flipperbollar puffar till människor med en vänlig knuff och hur de i sin tur kan paverka omgivningen kring dem, eller skapa en kedjereaktion. Det gäller ju förstass att skicka flipperbollar av kärlek. Men vem vill egentligen sta utanför detta nätverk av inspiration? Jag läser jag själv bloggar och böcker och inspireras utav dem.
Jag förstår och respekterar din inställning. Själv skriver jag bara för närstående och en och annan likatänkande. Där känner jag annorlunda för egen del. Har liksom inga ambitioner med mitt skrivande. kan någon hitta nåt vettigt att inspireras av så bjuder jag på det. Förmodligen skulle jag tänka annorlunda om jag var i din sits. Däremot kommer jag att vara försiktigare med hur och vem jag inspireras av när jag skriver. Kanske är det mesigt att bli smickrad, jag ser din poäng även där, men känner inte igen mig i den beskrivningen. Men så har jag ju en pytteblogg vars enda poäng är att jag ska skriva av mig, och kanske hitta en och annan feministsyster att inspireras av. Det blev långt och lite flummigt det här men kärnan är: I HEAR YOU!
Att man ska känna sig tacksam och smickrad är ju bara befängt. Blir som att någon slänger till en lite godis för att man ska vara tyst och nöjd.
Jag som läser en 7.5 poängskurs på högskolan, måste i allt jag skriver hänvisa. Man kan ju tycka att det gäller där, inom akademiska världen, men det gör man ju för att tala om att det jag skriver inte är mina tankar utan tankar redan tänka, som jag inspirerats av.
Julia- jag vet inte om jag har några större ambitioner heller...MEN...jag lägger ändå ner tid på mina inlägg och på mina texter. Dels att tänka ut dem och dels att formulera dem. Jag skapar dem och jag är stolt över dem, även om inte skitmånga läser dem.
Anna- jag förstår hur du menar. Men blir lite sorgsen över att du inte värderar dina egna ord högre. Jag vill absolut inte stå utanför något nätverk och förstår inte varför man måste stå utanför ett nätverk för att man väljer att källhänvisa?
Däremot lär jag väl stå utanför nätverket nu efter att jag kritiserat det.. Men det får det vara värt. Jag kan inte kompromissa med mitt eget värde.
Annelie- jag pluggar ju också. Och det enda man gör är ju att hänvisa. Funderar på att skita i det. Och istället låssas att det var jag själv som skrev det kommunistiska manifestet. Eller att jag i allafall tänkte EXAKT SAMMA SAK som Marx och därmed är ju hans ord redan mina.. :)
Vilket bra inlägg! Du har rätt; man ska alltid alltid citera källan, det är fruktansvärt oärligt att inte göra det. Jag själv skulle bli skitförbannad om nån snodde nåt jag skrivit utan att namnge källa.
Jag förstår dig alldeles utomordentligt! Jag hade reagerat precis som du, och hade inte suttit tyst och "tacksam". Jag hamnade ju på din blogg genom Ninas - som jag skumläser ibland men inte har på min lista över "måstebloggar" - och utan att ha läst något av inläggen ni fajtas om ställer jag mig genast på din sida. Lite "fegt" skrev jag inte det hos Nina, slutade gå in på hennes blogg bara. Det är ju inte svårare än så att tappa läsare: lite ödmjukhet har aldrig skadat nån :)
haha, här i USA så hade han garanterat blivit stämd.
Här är det just IDÈER som man INTE får kopiera!
Texter är det inte lika hårda lagar om här, men som sagt, snor du en idé .. ja då är du illa ute.
Skönt att få lite medhåll. Låter som att USA skulle vara ett ställe för mig då :) Vart i USA bor du? Har alltid drömt om att resa dit och ska göra det när ungarna vuxit på sig lite. Tycker inte ni ska undvika eller sluta läsa Ninas blogg. Det är en fantastisk blogg och Nina är en skitduktig bloggare. Det har aldrig handlat om tjuveri det här, utan om en önskan att bli länkad från min sida. Sen är jag väldigt glad att ni hittat hit förstås!
